Har många tankar som snurrar runt i huvudet. Som vanligt. Önskar att jag bara kunde stänga av min hjärna ibland. Men har alltid varit en typisk "fisk"; drömmare. Drömmer mig bort och funderar. Mycket. En del säger "men tänk inte så mycket". Inte så lätt när det faktiskt är en del av min personlighet, sådan jag är och alltid varit.

Det som rör sig i huvudet nu är som nog ingen missat operationen, Lidingöloppet och det eviga tänket på vikten.
Vikten lyckades jag koppla bort rätt bra innan semestern, för att då var jag ändå ganska nöjd över min vikt egentligen även om jag inte vägde så "mycket" som jag egentligen skulle vilja, som jag vägde för runt ett år sedan. Men under semestern lyckades jag gå upp 4 kg. Oups? 2 kg mer än jag trodde att jag hade gått upp. Så nu ligger många av tankarna kring vikten igen. Vill ju bli av med alla semesterkilona, och när jag ändå är igång och aktivt försöker gå ner i vikt, känner jag att jag lika bra kan sikta på att gå ner ytterligare ett kilo för att komma närmare mitt dröm mål, där jag var för runt ett år sedan. Två veckor efter semestern har jag lyckats gå ner 2 av dem 4 kg jag gick upp under semestern. Säkert mycket vätska skulle jag tro för att vi drack ju en hel del ska erkännas. Så 3 kg till sedan är jag där jag vill vara viktmässigt. Så ni får alla stå ut med "lite" viktprat igen i några veckor nu.   


Lidingöloppet tar också upp en hel del av mina tankar. Knappt två månader kvar nu..  Hjälp!   Men, det känns bättre nu än för bara ett par veckor sedan. För ett par veckor sedan kände jag inte mig alls i löpform och hade nästan lite panik inför LL. Kändes som att jag tagit mig vatten över huvudet. Ja det känns det nästan som fortfarande, men det känns ändå lite bättre nu.. haha    Men sedan jag ändrade fokus från att vara fokuserad på att kunna springa både långt och (för mig) fort som jag kunde innan semestern, till att i stället hålla fokus på att hitta ett lagom tempo och att andas rätt, ett tempo jag kan hålla under en lite längre sträcka utan att få upp pulsen alldeles för mycket, och att tillåta mig själv att stanna upp o gå en bit när jag känner att pulsen börjar bli för hög, har jag fått tillbaka löparglädjen igen och även fått tillbaka "pannbenet" till att springa lite längre sträckor. Här om dagen hade jag planerat ett löppass på runt 5-6km, men när jag kom ut kändes det så bra att det i stället blev en runda på 13 km.    Det gick inte fort och jag gick upp för dem flesta backarna, men det kändes SÅ bra ändå, och viktigast av allt; jag kände mig väldigt nöjd och tillfreds med mig själv efteråt. Så Lidingöloppet; here I come!


Till sist men verkligen inte sist sett ur hur mycket det snurrar runt i huvudet om det; operationen. Just nu har jag fått konstiga tankar som "tänk om dem ändrar sig när jag kommer dit o ställer in operationen för att dem inte längre tycker att jag är kvaliciferad för operationen". Tänker att "hela september har jag ju bestämt mig för att vara helt alkoholfri, och tänk om hänget förändras av det så pass mycket att jag inte längre har tillräckligt mycket häng för att få operationen godkänd?" Självklart hade det varit bra om jag inte hade behövt en operation, för att en operation är ju trots allt följd av risker, risker för komplikationer. Och det är självklart ganska läskiga tankar. Men med tanke på att varken skinn eller bukhäng har dragit in sig något alls något nämnvärt mycket under dessa två år jag varit viktstabil och tränat regelbundet, har jag ju insett för längesen att om jag ska bli av med det krävs operation. Så jag tror väl inte egentligen att 4 v utan alkohol skulle kunna ändra hänget så mycket om ens alls egentligen, men man vet ju aldrig så klart. Och operationen vill jag ha för att bli av med hänget helt o hållet och även det lösa skinnet jag har mitt på magen. Det är ju trots allt detta jag mår dåligt av. Och när jag ser alla fina resultat, både på mina två väninnor jag känner som gjort det och på "efter bilder" på internet, så längtar och vill jag ju inte ha operationen mindre precis. Jag vill också ha en mage utan häng, en mage jag trivs med o mår bra med, en mage som ser ut så som den borde kunna se ut efter att ha blivet av med alla överskottskilon och efter över 1,5 år av regelbunden träning, både styrka o kondition. Två månader kvar till operation.. Måtte dessa månader gå FORT!

Igår fick jag hem information om operationen. Där stod bl.a att man skulle vara väldigt återhållsam med alkohol 2-3 veckor innan och efter operationen. På ett vis känns detta väldigt tråkigt och jobbigt ska erkännas. Både jag o min man älskar både öl och vin och det finns inget godare och mysigare än att ta en kall öl under tiden man lagar maten på lördagen, och sedan dela på en flaska vin på kvällen. Vi dricker alltså inte alkohol för att bli berusade, blir aldrig mer än precis salongsberusade när vi dricker. Vi dricker det för att vi tycker att det är gott och för att det är mysigt och trevligt att dela på en flaska vin eller två på helgen (fred-lörd) helt enkelt.


Men samtidigt så känns det rätt bra också att ha en bra anledning till att ha en vit månad. Både för hälsans, viktens och träningens skull. Har ju satt som mål att gå ner 5 kg innan operationen (gärna innan Lidingöloppet tom.), så hela september månad kommer jag inte dricka alkohol alls. Det enda undantag jag eventuellt kommer göra är att jag kommer ta ETT glas champagne tillsammans med Fredrik på kvällen när vi sprungit Lidingöloppet, för att fira att vi sprungit (och överlevt   ) vårt första Lidingölopp. Så med alkohol stopp, bra kost och bra träning bör kilona rasa av mig i september månad.   

Detta innebär även att jag känner att jag inte behöver vara superstrikt med kost och alkoholintag nu under augusti månad. Kommer självklart fortsätta sköta kosten, och vi har bestämt att vi bara ska dricka alkohol på lördagarna ett tag framöver (ist för fred och lörd som vi gjort innan), och detta kommer jag hålla fast vid så klart. Men jag behöver åtminstone inte känna att jag måste vara superstrikt. Och det känns också rätt skönt.   


Jag kommer fortsätta med alkoholstoppet till två veckor efter operationen, sedan kommer jag börja dricka igen, men som nu; endast på lördagar. Tredje och fjärde veckan efter operationen kommer jag dock inte dricka mer än max 2 glas vin. Detta känns som ett bra upplägg för en bra läkning av operationsärret. Sedan får jag ju se hur det känns 4 v efter operationen. Det kan hända att jag tycker det känns så bra att jag kommer fortsätta att inte dricka mer än max två glas vin på helgerna. Jag dricker ju trots allt inte alkohol bara för att det ska så vara så att säga.


La in om sjukskrivning på jobb igår, så nu är det nedräkning som gäller..    Ser fram emot själva operationen med skräckblandad förtjusning skulle man väl kunna säga. *ler* Men det jag framför allt ser fram emot väldigt mycket och gläds över oerhört mycket, är just att ha fått det gjort. Att äntligen bli av med en av sakerna som fått mig att må väldigt dåligt dem sista åren. Ett av mina största komplex.



Kan bli väldigt less och iriterad över kommentarer som "men du har ju inte så mycket häng? Hur kunde du få operationen godkänd?" Vet att dessa meningar sägs i all välmening. Men för MIG är hänget väldigt stort. Jag VET att där är dem som har MYCKET större häng. Men vad hjälper det mig? För MIG är MITT häng stort, fult och väldigt oattraktivt. JAG mår dåligt av detta. Det är därför jag valt att genomföra denna operation, för MIN skull, för att JAG mår dåligt över det, för att JAG känner mig väldigt oattraktiv i många situationer. Jag gör inte det för någon annans skull. Jag behöver och vill inte höra att jag inte har så mycket häng och att jag inte behöver göra någon operation. För att i MINA ögon ÄR det stort o fult. JAG känner så, så därför är det väldigt ledsamt att jämt få höra att jag visst inte har så mycket häng. Även om jag vet att det sägs i välmening. Så. Var bara tvungen att få det ur mig.. Over and out   

Trevlig helg!

Idag fick jag äntligen samtalet jag väntat på och längtat efter enda sedan jag fick det positiva beskedet att jag får bukoperationen. Den 29 september är jag bokad till operation!!!   


Det är rätt roligt.. Senast igår kväll satt jag o pratade med en väninna som också nyligen fått bukop godkänd och som också går o väntar på att få en tid, om operationen, hur mycket vi båda längtar och att vi hoppas på att få ett datum snart så man har något lite mer "konkret" att längta till sas. Dvs ett datum o dag. Och jag satt och tänkte att "tänk vad kul det vore om hon ringer imorgon på vår bröllopsdag!" Trodde ju inte att hon skulle göra det, trodde inte ens att jag skulle få höra något denna veckan. När jag pratade med koordinatorn förra veckan sa hon att hon skulle börja gå igenom alla som blivet godkända och börja boka in operationer, denna veckan. Så jag tänkte att det tar säkert minst en vecka för henne att boka in alla. Så tidigast nästa vecka väntade jag mig att jag skulle kunna få besked. Men, jag HOPPADES ju så klart på att få besked denna veckan, och tyckte som sagt att det hade varit riktigt roligt om jag skulle få beskedet idag, på min o Fredriks bröllopsdag (9 år som gifta.. LOVE YOU FREDRIK   ).   


Satt i bilen på väg ner till mina föräldrar när telefonen ringer. Har handsfree i bilen, och när det ringer ser man numret på radiodisplayen. 040- ***** Hm.. Numret är inte inlagt i mobilen o det är ett Malmö nummer? Oh my God!! Undrar?? Svarar med hjärtat tungt dunkandes i bröstet. "Hej Lina detta är S*** från Akademikliniken.." IIIH!! Hjärtat dunkade ännu snabbare och mitt leende spred sig från öra till öra.   

Och den 29 september är det alltså dags.    Hon skulle skicka hem tid och information till mig, trodde det skulle komma redan denna veckan.
Med tanke på Lidingöloppet och hur ont jag lär ha i varenda led i kroppen efter det hade väl kanske onsdagen varit lite mer optimal för operationen, men jag är bara glad o överlycklig över att jag fick tid så tidigt o fort så jag tackade och tog emot med glädje. *ler* Förhoppningsvis har den allra värsta träningsvärken lagt sig till tisdagen. *ler* Kommer knappt ihåg hur många dagar efteråt som jag hade ont efter halvmaratonet vi sprang förra året, men tror inte att jag hade ont i mer än 2-3 dagar. Vill minnas att första och andra dagen var värst, och att jag tredje dagen fortfarande hade ont men var mer rörlig än dem två första dagarna iaf. *ler* Så det ska nog gå bra. Och, nu när jag vet att jag ska opereras bara några dagar efter loppet kommer jag lyssna på kroppens signaler extra mycket under loppet.


SÅÅÅ glad just nu!!

Måndag och första arbetsdagen efter semestern. Ställde mig på vågen i morse och trodde att den skulle visa runt 60-61 kg. Vägde ca 58 kg innan semestern, och det kändes inte som att jag gått upp SÅ fasligt mycket trots mycket ohälsosamt i både mat och dryckesväg under hela semestern.

62 kg!! Oups? *ler smått* +4 kg mao. Not good. Not good at all. 1 kg mer än jag trodde och 2 kg över gränsen jag sagt att jag inte ska "spränga" igen. Dvs 60 kg gränsen. Men jag blev faktiskt inte ledsen. Suckade lite och bestämde mig sedan för att nu KÖR vi!! Satte ett mål; semesterkilona plus 1 kg till SKA bort innan bukoperationen! Nu vet jag ju ännu inte exakt när jag kommer få operationen, men jag vet iaf att jag har minst 2 hela månader på mig. -5 kg på två månader är absolut inte omöjligt. Jag gick ju ner i snitt 0,5-1 kg i veckan nästan varje vecka när jag var med i Viktväktarna. Så jag vet ju att jag KAN bara jag VILL och har rätt motivation.


VILL vill jag, motivation har jag känner jag. Känner mig mer motiverad än jag gjort på flera månader nu. Nu hoppas jag bara att motivationen ska hålla i sig. Den har "trytigt" efter ett par dagar bara förut det sista året nämligen..   Men Fredrik har sagt att han också vill ner några kilon till, så jag har ju honom med mig på viktresan denna gången, och det är alltid lättare att äta (och dricka) rätt när man är två i hushållet om det. Och när jag var med i Viktväktarna hade inte Fredrik riktigt påbörjat sin viktresa ännu (började i slutet av min resa om jag inte minns fel), och jag klarade det ändå galant! Så nu när jag har honom med mig "från början" vore det väl tusan om jag inte skulle klara av att gå ner 2,5 kg i MÅNADEN??


Min motivation när jag gick med i Viktväktarna var att jag var trött på att bli ledsen varje gång jag tittade mig i spegeln. Min motivation denna gången kommer vara att jag vet att det kommer bli lättare att springa när jag väger lite mindre och att min dröm sedan jag vägde 55,5 kg för ca 1-1,5 år sedan varit att komma dit igen, och lyckas jag gå ner till att väga 57 kg innan operationen, så förhoppningsvis kommer dem skära bort så pass mycket under operationen att jag tack vare operationen når den drömmen innan detta året är slut.


När jag ställde mig på vågen i morse och såg att jag gått upp 4 kg tänkte jag att det säkert är en av anledningarna till att jag blir trött fortare när jag är ute och springer nu, än innan semestern. 4 kg är ju trots allt 4 kg mer jag går och asar på nu än innan semestern. Så även om det nog inte bara är därför jag blir trött fortare nu, så är det ju helt klart en bidragande faktor. Och med tanke på hur frustrerad jag känt mig när jag varit ute och sprungit nu dem 3-4 sista gångerna så vore väl det om något en bra motivationsfaktor till att gå ner dem där kilona? Har ju Lidingöloppet som motivationsfaktor också. Har ju trots allt aldrig sprungit 3 mil i hela mitt liv, och som sagt så är det lättare att springa ju mindre man väger. Så väger jag 57 kg till Lidingöloppet kommer jag klara av loppet bra mycket bättre än om jag väger 62 kg som jag gör nu. Så bättre kost och fortsatt bra träning så SKA jag både klara av att komma ner till 57 kg till LL samt hinna bygga upp musklerna bättre som ju också blivet lite sämre under semestern. För att klara av att springa långt och länge behöver man både ha bra muskler i både ben och buk, och om man dessutom väger lite mindre så plussar det bra i kanten!


Så, nu KÖR vi!!

Idag är sista dagen på vår 4 veckor långa och härliga semester. Börjar jobba igen imorgon med ganska blandade känslor. Det är alltid härligt och behövligt med lite semester och oavsett om man har 2, 3, 4 eller 5 veckors semester så sista semesterdagen tror jag att dem flesta känner att "EN vecka till hade inte skadat.." *ler*   

Men, det ska faktiskt bli rätt skönt att komma igång och jobba igen och komma in i den mer "normala vardagen" igen. Vi har märkt den sista veckan att barnen också behöver det.

Att stiga upp innan tuppen ser jag INTE fram emot dock. Att sova till 9-10 varje dag har varit rätt gött faktiskt.    Detta är första semestern som vi har hållit barnen vakna till 22:00/22:30 och själva varit vakna till 00:30/01:30 i princip varje dag. Dem andra åren har vi lagt barnen kanske runt 20:30/21:00 ist för 19:30/20:00 som vi lägger dem när det är skoldags, och har själv gått och lagt oss runt 00:00/00:30. Men då har vi å andra sidan inte sovit riktigt lika länge på morgonen. Inte varje morgon iaf, som vi gjort denna semestern. *ler*   


Något som är sig likt från dem andra åren är där emot den dåliga kosten och halvkassa träningen.    Jag säger inte att detta är något jag tycker illa om eller har dåligt samvete över. Absolut inte. Vi kör båda rätt hårt på att "är det semester så är det. Då ska man njuta fullt ut". Äta bra och vara duktig med träningen kan man vara hela resterande årets veckor och månader. Så det är inget jag har dåligt samvete över som sagt, det är bara ett konstanterande. Men nu ser jag fram emot att börja äta och dricka bra (betydligt bättre) igen, och jag ser fram emot att komma igång med regelbunden träning igen. Träningen har jag redan kommit igång med igen, men jag känner ju i kroppen att jag pga levernet under semestern inte är i alls samma form som innan semestern. Jag har inte vägt mig, men jag tror inte att jag gått upp mer än max 2-3 kg under dessa veckorna om ens det, och jag har ändå haft en väldigt rörlig semester och hållit igång träningen lite grand iaf, så konditionen borde inte ha påverkats SÅ mycket under dessa veckorna, men ändå känner jag mig halvt "otymplig" när jag tränar. Jag känner inte mig lika stark och smidig som innan semestern och jag känner inte mig lika uthållig när jag är ute och springer. Orkar inte riktigt hålla samma tempo under lika lång tid/distans, som innan semestern. Så kosten påverkar absolut mycket på träningen! Både det man stoppar i sig i matväg och dryckesväg. Så detta MÅSTE och SKA det bli ändring på nu när semestern är slut.


Och jag ser faktiskt tom. fram emot att börja äta bättre, att inte äta så mycket "skitmat". Att börja tänka efter lite grand iaf, innan jag stoppar i mig en massa onödigt. *ler* Känslan av att känna sig stark och smidig är en obeskrivbar och härlig känsla (särskilt då man aldrig tidigare i sitt liv känt sig så), och nu när jag under dessa fyra veckorna märkt hur dålig kost o lite för mycket alkohol under bara några få veckor påverkar både styrka och smidighet i kroppen, och när jag vet vilken skillnad det är när man äter o dricker bra eller dåligt, så tror och hoppas jag att motivationen för att börja äta och dricka bättre ska vara på topp nu när semestern är slut.


Nu kör vi!!

Sedan jag fick mitt bukhäng efter första graviditeten har jag nästan varje gång jag duschat, nästan varje gång jag bastat, och nästan varje gång jag varit på toaletten, tittat på mitt häng, lyft på det och äcklats lite över det.  Varje gång jag tränar drar jag ner tröjan och "pösar" till tröjan ett antal gånger under passet för att jag får syn på hänget och blir ledsen av att se det. "Äckla" är kanske ett enligt många överdrivet ordval "för lite bukhäng", men i mina ögon är det verkligen så jag känner när jag ser det.    Och det har ju inte blivet bättre efter viktminskningen heller.


Många tänker säkert nu "men varför tittar du på det o drar i det hela tiden då?"  Jag tittar på det för att jag oavsett om jag vill det eller ej, ser det varje gång jag inte har byxor på mig (ja även när jag har byxor på mig, men byxorna döljer det åtminstone hyfsat), och just för att jag äcklas av det, får obehagskänslor. Och jag vet inte, det är väl något psykologiskt kanske, men är det något man äcklas över och känner obehagskänslor över, är det inte "bara till att sluta titta på det". Man vet ju att det är där, man hatar det och det syns ju väldigt mycket i mina ögon, och då blir det att man petar på det lite grand som i avsky över det, drar i det. Dessutom är det väldigt frustrerande att inte se några resultat av träningen där trots att man tränar regelbundet flera gånger i veckan, varje vecka. Jag KÄNNER ju reslutaten i kroppen, men jag SER inte det. Och det är väldigt frustrerande o ledsamt. Jag vet att även efter operationen är det inte säkert att jag per automatik kommer få en massa snygga synliga muskler. Givetvis vet jag att jag kommer få fortsätta jobba på det. Kanske kommer jag inte få en massa synliga muskler öht. Sådant är ju mkt genetiskt också vad jag hört. Men hänget kommer åtminstone vara borta, den lösa huden på magen kommer åtminstone vara borta, magen kommer kanske inte vara helt platt, men troligtvis bra mycket plattare än den är nu. Och, man kommer åtminstone kunna ana lite synliga muskler. Och jag är faktiskt heller inte ute efter något 6 pack. Det jag vill, förutom att bli av med hänget o lösskinnet då så klart, är att få en plattare mage och muskler som man precis som revbenen precis kan ana. Dem ska inte synas för mycket, men man ska kunna ana dem. Jag gör detta med revbenen; man ser dem, man anar dem, utan att dem sticker ut alldeles för mycket o får mig att se undernärd ut. Detta är mitt mål med magmusklerna efter operationen.


Jag var inne på Akademiklinikens hemsida igårkväll och hittade vad jag trodde var lediga operationstider. Har sagt tidigare att det absolut perfekta vore om jag kunde få operationen på tisdagen eller onsdagen direkt efter Lidingöloppet. Eller redan på måndagen så klart, men med tanke på hur "ledabruten" jag lär känna mig i ett par dagar efter loppet, hade tisdagen eller onsdagen varit perfekt. Vill ju ha operationen så fort som bara möjligt efter LL av många anledningar. Förutom ovan nämnda så bla. för att vi ska vi åka skidor i mitten av januari, och vi ska ju springa Göteborgs varvet i maj, nästa år. Så därför vill jag ha så många månader som möjligt efter operationen för att börja träna upp mig igen både inför skidåkningen och inför Varvet.
I alla fall så såg jag att kirurgen som godkände min operation hade lediga tider på onsdagen. Perfekt!!! Så jag ringde till koordinatorn redan idag, trots att vi egentligen bestämt att jag inte skulle kontakta henne förens i aug/sept. Men då visade det sig att tiderna som stod på deras hemsida endast var konsultationstider. "Så klart", kan jag tänka så här i efterhand, men det stod inte på hemsidan om det var konsultations tider eller operationstider, bara att man kunde boka tid. Så jag i all min iver trodde direkt att det var lediga operationstider. Så ja, samtalet gick väl inte riktigt som jag hade hoppats på och trott. Men, nu vet hon iaf att jag önskar bli opererad så fort som möjligt efter LL, gärna första veckan éfter LL, dvs v.40 Hon skulle börja gå igenom alla som blivet godkända, nästa vecka, och skulle sedan höra av sig till mig någon gång nu i juli/aug. ÅHH vad jag längtar efter att få en tid!! När jag fått min tid kommer det kännas lite mer verkligt på något vis, och jag kommer ha något mer konkret att se fram emot sas. Får jag den dagen jag vill innebär det att jag efter semestern bara kommer jobba ca två månader och sedan ska jag vara sjukskriven i runt 4 veckor.. hehe    Känns ju nästan inte lönt att komma tillbaka efter semestern... hahaha   

Det känns SÅ skönt att vara igång med regelbunden träning igen! När vi var i Italien blev det inte mycket träning alls. På (drygt) 2,5 vecka fick jag till två löppass, och det var varken några långa (5 km) eller så snabba (runt 7 min tempo). Men det är jag absolut nöjd med, så det är inte det. Men inte mycket till träning när man är van vid att träna 3-4 ggr i veckan.


Sedan vi kom hem för en vecka sedan har jag lyckats få till tre löppass (på 8,30 km, 7 km och 11 km) i hyfsat bra tempo (runt 6,45 min tempo, så visst, inte mitt snabbaste tempo det heller), 1 Box & kick pass, 1 ATC pass och två "cykelpass" (på 12,34 km och 14,36 km). Så sju pass (varav cyklingen och ATC'n på en o samma dag) på sju dagar..    Det märks att man fortfarande har semester för att så mycket träning är det inte ofta jag brukar få till i vanliga fall. *ler* Ska försöka få till fler pass denna veckan. Cyklingen och ATC'n gjorde jag igår, så jag har ju redan fått till tre pass denna veckan.    Ska försöka få till åtminstone två löppass, och på torsd ska jag träna Box & kick.


It feels GOOOD to be back!      Har dock märkt att konditionen har blivet sämre sedan vi gick på semester. Det är väl en blandning av att det inte blev så mkt löpning öht på 2,5 vecka, att vi dricker rätt mycket mer alkohol än vanligt, och att kosten inte är den bästa. Allt detta hänger ju ihop för att man ska kunna ha en bra kondition. Dvs. att man upprätthåller en regelbunden träning, att man inte dricker för stora mängder alkohol, och att man äter bra och varierat. Musklerna i armar o mage har väl också blivet lite försämrat, men jag känner att dem är åtminstone lite bättre än konditionen. Jag har ju fortfarande bra kondition iom. att jag klarar av att springa över milen och jag klarar av att cykla nästan 3 mil på en dag, men jämfört med innan semestern har den blivet sämre. Jag klarar nämligen inte riktigt av att springa milen utan att stanna för promenader ännu (visserligen så när jag sprang 11 km så sprang jag med Fredrik, och dem första kilometrarna sprang vi lite fortare än jag var redo för efter uppehållet när vi var i Italien, så mycket av min energi tog slut rätt fort. Hade vi hållit ett lugnare tempo hade jag nog klarat av hela rundan utan promenadvila), och jag blev trött ovanligt fort på ATC'n igår. Hade visserligen cyklat nästan 1,5 mil precis innan..... Så jaja, jag HAR bra kondition fortfarande..     Men den var än dock bättre innan semestern, så ja.. Även om det känns som att "jag är tillbaka" om man ser till träningsmängden, så känns det inte som att jag är tillbaka till där jag var innan semestern. Men, det kan man ju inte räkna med i heller precis, och jag är nöjd bara att jag är igång med regelbunden träning igen.   


Nästa vecka börjar vi jobba igen, och då kommer vi minska på alkoholintaget rätt rejält, och vi kommer också börja äta betydligt bättre. Så snart nog är jag i samma form som innan semestern!   


Jag bestämde mig för när vi var i Italien att jag INTE skulle väga mig så länge vi har semester, och det har jag faktiskt lyckats med också. Förvånande för att vara mig.. hehe    Och jag måste säga att det faktiskt känns väldigt bra. Jag kommer dock väga mig ca en gång i månaden efter semestern fram till operationen, så att jag känner att jag har kontroll på vikten inför operationen. Men ska verkligen försöka hålla mig ifrån vågen där i mellan sas, så att jag inte väger mig mer än en gång i månaden.


På tal om operationen så kan jag knappt vänta tills det är dags! Det kliar i fingrarna, vill ringa och se om det finns en tid i början av okt redan NU!!    Men fick besked när jag var på bedömningen att jag inte skulle ringa förens runt september för att när jag var där hade dem inte schema så långt framåt ännu. Kommer dock ringa redan i mitten/slutet av augusti tänkte jag, för att då BORDE dem ha fått scheman för oktober tycker jag. Vill ha operationen så fort som möjligt efter att vi sprungit Lidingöloppet eftersom att vi ska till Sälen och åka skidor i mitten av januari. Får jag inte operationen förens i slutet av okt/början på nov är chansen att jag ska kunna vara i åtminstone hyfsad "skidåkningsform" rätt mycket sämre än om jag får operationen i slutet av sept/början av okt. Det perfekta hade varit om det fanns en tid typ antingen måndagen den 28 sept eller tisdagen den 29 sept, dvs måndagen eller tisdagen direkt efter LL. LL är på lördagen den 26 sept. Inte innan LL eftersom att jag inte "har råd" att ha träningsstopp innan loppet, men så fort som bara möjligt direkt efter LL, helt enkelt.


Jag vet inte om jag kan påstå att jag ser fram emot själva operationen, heller inte dem första veckorna efter operationen. Det är ju trots allt en väldigt stor operation, och jag vill inte ens tänka på hur operationen går till. "Tyvärr" vet jag ju hur operationen går till, just därför vill jag inte tänka på den... haha     Och dem första veckorna efter operationen lär jag ha rätt bra ont och inte vara speciellt rörlig öht. Men jag ser fram emot att ha fått den gjord, att bli av med allt hänget och lösskinnet, och jag ser fram emot att kunna börja forma magen, att börja kunna ha en bra chans att faktiskt kunna SE mina magmuskler, inte som nu, bara KÄNNA dem. *ler*

Första delen av vår 4 veckors semester är avklarad; Italien.

Vårt första stopp på vägen till Italien var ett ställe som heter Tropical Islands, som ligger 6 mil söder om Berlin. Det var en stor hangar som dem gjort om till ett riktigt vatten paradis. Paradis inomhus kan man minst sagt kalla det! (www.tropical-islands.de) Svårt att beskriva stället, det måste nästan upplevas. Flera olika bassänger, sandstränder och vattenfall inomhus är väl en ganska bra men kortfattad beskrivning. Man kunde tom. åka luftballong där inne..    Helt klart värt ett besök!

Första dagen i Italien bjöd på ösregn och åska. Då kunde det bara bli bättre..    Resterande dagar bjöd på strålande solsken och mellan 26-36 grader.   

Egentligen gjorde vi inte så värst mycket. Någon enstaka dagsutflykt, men annars var vi mest på campingen och njöt av sol och bad dagarna i enda. En riktig solsemester skulle man kunna säga.   

Hade vi inte haft barnen, eller om barnen varit äldre hade vi förmodligen gjort rätt många fler dagsutflykter. Men med två trotsiga och bråkiga (med varandra) barn står inte dagsutflykter överst på listan då sådana utflykter inte precis är något dem är intresserade av. Den enda gången i princip som dem INTE bråkade och gnabbade med varandra var när vi badade.. Så det var en av anledningarna till att vi egentligen mest bara njöt av sol o bad, för att undvika bråk dagarna i enda.

Nu låter jag nästan lite bitter o besviken, men nej då.    Även om jag självklart gärna hade gjort lite mer dagsutflykter och upptäckt Italien lite mer, så när det är så varmt som vi hade det, är sola och bada högt på listan det med.    Och upptäcka Italien kan vi göra en annan gång när barnen är lite äldre. *ler*
Och barnen älskar verkligen att bada. Riktiga badmonster är dem båda två och definitivt inte rädda för vatten.   

Den första veckan var vi på en camping som ligger utanför Venedig som heter Marina Di Venezia. En stor och vacker camping med stort badland, restauranger och affärer, och med en stor sandstrand precis intill. Man behövde mao. inte lämna campingen på hela veckan om man inte ville; den hade allt man behövde.    Ska vi mot Venedig fler gånger står denna campingen helt klart högt på listan. Mycket nöjda över vårt besök där!

Tredje dagen där åkte vi över till Venedig. Besöket där gick väl inte riktigt som vi tänkt oss skulle man kunna säga. Eller ja, vi hade väl inte direkt planerat eller tänkt oss något där, men ja.. Venedig var helt enkelt inte riktigt så fint och mysigt som vi föreställt oss att det skulle vara, och Milo var dagen till ära både trött och grinig. +27 grader, bråkig och gnällig 6 åring.. Ja det tar en del på energin kan man säga. Om vi ska åka över till Venedig fler gånger blir det när det bara är jag och Fredrik så vi kan strosa omkring i lugn och ro utan stress från ointresserade och bråkiga barn.    Men för min del skulle det inte göra så mycket om vi inte kommer till Venedig fler gånger. Det är en ganska vacker gammal stad för all del, men jag blev inte speciellt imponerad. Då blev jag mer imponerad av Verona som vi besökte när vi var på den andra campingen. Tyvärr förstörde alla dessa gatuförsäljare som fanns i varenda hörn i hela Venedig, också mycket av upplevelsen.   

Vi var på Marina i ca en vecka och åkte därifrån med blandade känslor. Det var en riktigt härlig o fin camping med mycket fina badmöjligheter, och dem hade som sagt allt man behöver där. Vi hade det riktigt bra helt enkelt. Men samtidigt så iom att där inte är så många lite större städer i närheten att besöka, och vi inte lämnade campingen en enda gång mer än den dagen vi var i Venedig, så dem sista 2-3 dagarna kändes det som att det gick väldigt mycket på slentrian. Det var tom. så att jag dem två sista dagarna nästan var trött på att bada, även om svetten rann av en. Så ja, även om vi hade det bra där så kändes det att vi behövde åka vidare till nästa mål.

Nästa mål var till en camping som hette Piani Di Clodia som låg precis intill Gardasjön. Gardasjön var riktigt vacker, men vi kom fram till rätt fort att vi definitivt inte ville (vågade) bada där... Dels så var det en väldigt stenig botten, en botten man dessutom inte kunde se. Inget vidare klart vatten mao. Men största anledningen var att det simmade ormar i vattnet.. Detta upptäckte vi genom att jag först kände att det var något ganska stort som simmade mot mitt ena ben... En stund senare såg vi vad det var som hade simmat mot mitt ben.. En orm. Efter den upptäckten tog vi oss upp från vattnet rätt fort och gick till campingens pool område ist.   

Di Clodia var precis som Marina en stor och fin camping som också hade allt man behövde. Vi hade dessutom fått en helt perfekt plats med nära till både servicehus, underhållningen och affären.   

När vi var på Clodia gjorde vi tre dagsutflykter. Den första var till Verona. En riktigt mysig och vacker stad jag gärna besöker igen. Där åt jag pasta med musslor för första gången i mitt liv. Det var faktiskt RIKTIGT gott och jag kommer definitivt äta det fler gånger!     

Andra utflykten åkte vi på två vinprovningar. Den första var väl ingen av oss speciellt imponerad av. Det var en företagsägd gård, och egentligen inte vad man kunde kalla gård. Det var mer av en fabrik. Vinerna vi fick prova var goda men inte så att man blev hänförd direkt skulle man kunna säga. Där är nog rätt många turister som kommer dit och provar några vinsorter men sedan inte köper något, för att "försäljaren" var först ganska så ointresserad och näst in till otrevlig, och blev inte trevlig och intresserad förens hon förstod att vi faktiskt tänkte köpa lite vin också. *ler* Den andra gården vi åkte till var en familjeägd gård, ägdes av tre bröder. Det var en riktigt vacker gård där man såg den vackra utsikten och alla vindruvorna direkt man kom dit. Och vinerna vi fick prova där... OMG!! SÅÅ goda! Särskilt det ena Amarona vinet vi fick smaka. Det luktade varm choklad med en touch av vanilj. Den luktade himelskt mao och den smakade minst lika gott!    Dyr, men helt klart värt sitt pris!

Tredje utflykten va till orten närmast campingen; Lazice. Där besökte vi en stor borg som hade en egen liten stad inuti. Mycket vackert och helt klart värt sitt besök!

Träningen och kosten skulle man kunna säga las på hyllan när vi var i Italien. Vi fick båda till vars två löppass på dessa två veckorna, och kosten.. hehe.. Ja den behöver vi inte prata om..    Tror faktiskt dock inte att vi gått upp så mycket i vikt någon av oss trots detta. Jag har lovat mig själv att hålla mig ifrån vågen under hela semestern, och ist bara komma igång med regelbunden träning igen och äta åtminstone LITE bättre. Fredrik vägde sig dock igår, men han hade nästan inte gått upp något alls. Max 1 kg. Tror inte jag gått upp mkt mer. Känns inte så iaf.

Igår tog jag mitt första löppass sedan vi kom hem. Det kändes dock som att jag hade cement i fötterna. Kändes inte helt bra mao. Men jag lyckades ändå kriga ihop 8,3 km och jag gick inte en enda gång trots att fötterna kändes tunga. Ikväll ska jag följa med Fredrik på "Löparglädje" i Landskrona där det utlovas intervallträning, och imorgon ska jag träna Box & kick. Skönt att vara hemma igen och vara igång med träningen igen framför allt!