Nu gäller det verkligen att träna..     Prata om 2014 kommer bli ett "fitness år".. I januari ska vi till Sälen och åka skidor en vecka; bra träning för hela kroppen och grymt roligt!! Längtar som en tok!   

I maj är jag nu mer eller mindre (taggad att anta utmaningen och hittat en grupp att delta med, men inte anmäld ännu) anmäld till Toughest i Malmö (www.toughest.se). En utmaning som jag tror kommer bli både tuff, jobbig och ROLIG! Och i oktober ska jag springa en halvmara på 2,1 mil i Göteborg. Har bara sprungit knappt 5 km ännu så länge, men tror jag klarar mer, har bara inte provat ännu. Där i mellan kommer det garanterat bli ett och annat Zumba marathon. Fan, vid denna tiden om ett år lär jag väl vara ett enda fitness paket.. haha   

Nu kör vi!! Wohaa!!!

Denna ständiga fråga om jag ska/bör/vill gå ner mer i vikt för att få bort magen.


Alla säger åt mig att nu ska du inte gå ner mer Lina, du kommer aldrig vara helt nöjd oavsett hur mycket du går ner. Ge dig nu Lina du är redan fin som du är osv.
Kommentarer som jag vet sägs i all välmening o jag hör o lyssnar på varenda ord.


Men jag själv ÄR inte nöjd! Jag själv tycker att jag har för mycket mage som jag inte trivs med. Och det viktigaste är väl att jag själv trivs o mår bra med hur jag ser ut?


Men jag jobbar på det, jag jobbar på att se mig själv så som ni ser mig. Jag jobbar på att försöka vara nöjd med min kropp. Men det är svårt. Efter att ha varit överviktig i större delen av mitt liv tar det ett tag innan hjärna o ögon hänger med o ser det alla andra ser. Men jag jobbar på det. Varje dag

Tänk om jag kunde vara o känna mig lika smal i profil som jag är o känner mig sett bakifrån o framifrån? Jag är verkligen supernöjd med hur jag ser ut nu , med min smala midja, att man kan skymta mina revben precis lagom mycket, mina tydliga o fina nyckelben, mitt smala ansikte.. Jag borde inte kunna vara annat än nöjd med hur jag ser ut nu. Och det är jag också. Mer eller mindre.


Jag tycker verkligen inte om min putmage. Den gör att jag fortfarande känner mig tjock och att jag känner att jag skulle vilja gå ner 3-4 kg till, eller 2-3 till iaf. Även om alla säger till mig att "jag inte får gå ner mer".


Jag trivs hyfsat bra i klänning o tighta kläder nu tack vare att jag är o känner mig så smal överallt övrigt på kroppen, men den där förbaskade magen gör att jag inte känner mig HELT fin o bekväm i klänning o tighta kläder. Inte så bekväm o fin som jag VILL känna mig o som jag BORDE känna mig efter nästan 18 kg viktnedgång.


Men jag jobbar på det. Jag tränar så mycket jag kan för att på den vägen få ner magen så mycket som jag vill, men jag har ändå bestämt mig för att jag vill gå ner åtminstone 2 kg till. Jag vet att där är många som absolut inte kan förstå detta o som redan tycker att jag är jättefin o smal nu och som säkert tycker att det börjar gå för långt med min viktminskning. Men det är trots allt JAG som ska trivas med MIN kropp, och det gör jag inte nu. :-(


Jag vet att jag säkert aldrig kommer vara helt nöjd med min kropp, men jag vill åtminstone få bort det jag trivs allra minst med på min kropp; magen.



Sedan skulle jag även behöva en bröst operation för att jag skulle kunna känna mig så nöjd med min kropp som det går. Efter två graviditeter, stor viktnedgång o träning är brösten nästan obefintliga. Små o innehållslösa. :-( Men det får bli en senare ekonomisk fråga. Det är inte prio ett för mig.


Tänk om man bara kunde vara nöjd med sin kropp oavsett hur man ser ut, vad skönt det hade varit.

Jag har insett att jag var lite överambitiös när det gäller joggningen. :-/ Hade tänkt att jag skulle jogga en stund varje dag, med en vilodag, nu inför maran nästa år som ju är på 2,1 mil.


Men jag kom underfund med rätt fort att det var lite för ambitiöst för mig just nu. Hoppas att det ska bli bättre o lättare till våren när det är varmare o ljusare ute. Men just nu är det mer än jag orkar o klarar av känner jag.


Men jag ska se till så att jag kommer ut/upp på bandet o joggar 2-3 ggr/v åtminstone, och minst 20 min eller minst 3 km varje gång. DET borde jag klara. Sedan kommer jag så klart fortsätta träna styrka på gymmet 2-3 ggr/v och åka iväg på zumba marathon så ofta det går. Ska på ett på 2,5 h imorgon. Ska bli SÅ kul! :-D Så även om jag inte joggar varje dag som jag tänkt, fortsätter jag hålla mig i form åtminstone :-)

Vet inte om jag bara är halvtokig eller om jag är heltokig.. Men i oktober nästa år har jag tänkt springa en halvmara i Göteborg på 2,1 mil.. Blir att jogga mycket tills dess så jag verkligen orkar. Tur att jag har nästan ett år på mig tills dess.


Fredrik tycker att jag ska ta helmara 2015.. Undrar om HAN är tokig? Haha ;-p

Bjuder på denna underklädesbild ;-) Äntligen börjar jag se resultat av allt slit på gymmet. ;-p Nu är det tom. så att jag själv kan se att magen så smått börjat bli riktigt platt o fin. Och det känns verkligen jättebra! Har fortfarande lite att jobba med/på innan jag är helt nöjd, men jag är absolut på rätt väg! Särskilt som att jag själv börjat se det nu, annars brukar man ju själv vara den siste att se sådant.


Denna vecka har jag både hunnit med två besök på gymmet samt två joggingrundor, så är klart nöjd. Men nu håller jag helg! Ev. att jag kör en runda till gymmet direkt efter jobb på sönd om min kära make går med på det.. ;-) Nästa fredag är det dags för nytt zumba marathon, denna gång i Svalöv o ca 2,5h. KUL ska det bli! <3


Trevlig helg på er!

Idag fick jag äntligen svaret från vårdcentralen. Så där en över två veckor senare.. Jag är varken gluten eller laktosintolerant. Skönt!!    Fick ist den vanliga diagnosen IBS (http://www.1177.se/Stockholm/Fakta-och-rad/Sjukdomar/IBS---kanslig-tarm/ )

Jag bestämde mig i söndags för att utesluta all sorts pasta och potatis för att se om det gjorde någon skillnad. (får väldigt lätt svullen mage, ser nästan ut som att jag är gravid, och ca 1-2 ggr/mån, ibland mer sällan, får jag ett enormt magnip som sitter i en hel dag innan det släpper)  Men som jag nog sagt tidigare vill jag helst inte göra det egentligen för att jag tycker om det så mycket och tycker det är så tråkigt att äta mat utan det. Läkaren som gav mig diagnosen IBS sa att läkemedlet Inolaxol kan hjälpa. (receptbelagt) Och dem på apoteket sa att jag skulle ta det varje dag i minst två veckor, för att det kunde ta ett par-tre veckor innan man märkte av resultat. Har slarvat supermycket med det då det är rätt äckligt.. Men har bestämt mig för att uthärda att det är äckligt och ta det varje dag nu i 2-3 v framåt, och märker jag skillnad efter dessa 2-3 veckorna ska jag fortsätta med det, men märker jag ingen skillnad.. Ja då får jag väl prova utesluta pasta o potatis fast jag egentligen inte vill.. Är SÅ trött på denna svullna mage som får mig att känna mig allt annat än smal och fin.   

Det är ca 3 månader mellan dem två bilderna på "jämförelsebilden". Jag tycker själv inte att den blivet så jättemycket mindre, men den har blivet väldigt mycket FINARE, tycker jag. Finare form sas. Så helt klart åt rätt håll. :)


En (manlig) vårdtagare sa dessutom i veckan att han tycker att jag bara blir tunnare o tunnare. Och detta kändes som en väldigt bra bekräftelse på att träningen börjat ge resultat, för att jag står still i vikt, har gjort det i tre månader nu. :-) Eller, helt still står jag inte då jag pendlar mellan 56,0-57,5, men det är fullt normalt då det skiljer på mängden vätska i kroppen etc från dag till dag, och detta påverkar vikten.


Fick ett bra tips från en av mina viktvänner på Fb att det jag ska tänka på nu är kroppshållningen. På den andra bilden sträcker jag på mig ordentligt, och vips så både ser o känner jag mig tusen gånger mer självsäker! Så nu är det öva, öva, öva, på kroppshållningen som gäller! :-)