Sedan jag uppdaterade bloggen sist har jag börjat komma igång med löpningen rätt bra igen. Jag känner att foten fortfarande inte är helt 110%, men jag tror nästan att jag nog kommer få leva med att foten inte känns 110%. Jag kan iaf springa utan smärta nu, men foten känns inte lika stark som förut. Men detta ska jag väl visserligen kunna jobba upp igen. Det viktigaste är att jag inte längre har ont.


Konditionen är ännu inte riktigt vad den varit och jag märker att jag hade behövt träna mer bålstyrka och benstyrka. Har sprungit strax över 11 km som längst sedan foten blev "frisk" igen. Är lite stressad över detta då Helsingborg maraton börjar närma sig med stormsteg och jag hade behövt komma upp i minst 20 km innan dess känner jag. Men samtidigt vågar jag inte skynda för fort av rädsla för fler skador/att foten blir dålig igen. Så även om maran närmar sig med stormsteg måste jag hålla mig i kragen och skynda långsamt och hoppas att mitt "pannben" och adrenalinet man får av sina medlöpare och publiken ska kunna ta mig enda in i mål den 2/9. :-)


Cyklingen håller jag fortfarande på med vid sidan om löpningen och det har kommit att bli ett lika stort intresse som löpningen. :-) Fördelen med cyklingen är att man kommer längre och därmed upplever mer under sina rundor. Och så går det rätt mycket fortare vilket ju så klart är roligt. ;-p Tror att jag efter att ha provat tre olika sorters sadlar äntligen har hittat en som jag o snippan ska kunna komma överens med.. haha ;-p Selle Italia Diva heter den. Är lite sugen på att joina Fredrik på Vätternrundan nästa år, men det får nog vänta till 2019. Tror jag.. ;-p


Från det ena till det andra så har vi precis börjat jobba igen efter 4 v härlig semester. Spenderade ca 2,5 v på resande fot varav ca 2 av dem var i Italien. Detta underbara land! <3 Älskar naturen, klimatet o maten där! Dock så får jag nog erkänna att dem 3-4 sista dagarna var lite VÄL varmt med 40 gr i solen. :-p Det blev bad varje dag till barnens stora förtjusning, lite sightseeing och besök på vingårdar. Pga värmen blev det inte så mycket löpning, plus att jag var förkyld nästan hela den första veckan. Men ett par pass fick jag till i alla fall. :-) Tog igen det när vi kom hem. Om det går som planerat blir det ett besök till Italien igen om två år. :-) <3


När vi kommit hem från Italien var vi mest hemma o mös o hade det bra. Var i Köpenhamn en hel dag ena dagen med mina föräldrar o faster med man där vi träffade min danska kusin som jag aldrig träffat tidigare. Hade en mycket trevlig dag :-).


Tyvärr kom vi hem till något som inte var alls lika roligt. :'-( Mozart vår katt låg på mattan vid fönstret där uppe, och där brukar han aldrig ligga. Reagerade väldigt dåligt när jag gick fram till honom och när jag lyfte upp honom kände jag att något var fel. Han spann men hans spinn lät konstigt och inte riktigt friskt och han verkade väldigt trött. Hade inte ätit o kanske inte ens druckit på 2-3 dagar men hade ändå varit pigg. Det har hänt förut att han inte ätit på ett par dagar så jag hade ju märkt det men trodde att han bara varit inne i en sådan period eftersom att han ändå var som vanligt i övrigt. Men nu var han inte alls sig själv och vi var båda helt säkra på att han kanske inte skulle överleva natten. Jag grät mig till sömns den natten. :'-(


Mozart har trots att han ätit magrat väldigt mycket den sista tiden och enligt Fredrik hade han hittat blod i lådan vid något tillfälle o det hade även hans mamma gjort när dem passade djuren första dagarna när vi var i Italien. Något jag inte visste om. Kan inte minnas att Fredrik sagt något om det iaf. Så förmodligen har njurarna slutat fungera?
När vi kom hem från Köpenhamn o hittade honom så dålig gick han ner för trapporna efter att jag legat o myst med honom och la sig vid sin låda och sedan låg han där utan att röra sig hela natten o hela morgonen tills Fredrik kom ner o tog honom till soffan o la honom där. Och där blev han o rörde knappt på sig och orkade inte riktigt gå. Efter detta känns det som att allt gick väldigt fort när vi tog beslutet att ta bort honom. Detta var 3:e gången han varit så här dålig men denna gången var han sämre. Detta i samband med att han trots allt var hela 15 år gjorde att vi tog beslutet. Det svåraste och jobbigaste beslutet vi någonsin tvingats fatta och jag har haft ångest över beslutet många gånger sedan dess. Gjorde vi rätt eller inte? Saknaden är enorm även om den nu är lättare.


Även om Mozart på många sätt är oersättlig så tog vi bara ett par dagar efter hans bortgång beslutet att skaffa en ny katt. Huset är tomt utan en katt. I söndags var vi och tittade på och valde ut en liten kattunge som ska få namnet Eddie. <3
Jag har enda sedan jag träffade en helt bedårande röd Maine coon hos en brukare/vårdtagare sagt att om vi någon gång ska ha fler katter (vilket jag alltid velat) vill jag ha en röd Maine coon. <3 I oktober kommer Eddie hem till oss, en röd Maine coon. <3 <3 Längtan är stor!