Första veckan med Viktväktarna har snart gått. På onsdag är det en vecka sedan jag skrev in mig. Och precis som förra gången känns det redan som ett av dem bästa besluten jag tagit för mig själv.     

Jag vet att mycket, kanske tom. det mesta av det, är vätska, men enligt vår egen våg har jag redan gått ner 1,6 kg! Och jag känner mig riktigt glad och nöjd över detta! Lite mer än 1,5 kg på mindre än en vecka är enligt mig riktigt bra även om mycket av det är vätska! *klappar mig själv på axeln*      Så mycket har jag inte gått ner på så kort tid sedan sist jag var med i Viktväktarna. Nu hoppas jag bara att Viktväktarnas våg är minst lika snäll på onsdag..   

Och precis som förra gången jag var med förvånas jag över hur lätt det faktiskt är egentligen.. Jag har ännu så länge varken tyckt att det varit speciellt jobbigt eller svårt. Har man bara rätt redskap och framför allt MOTIVATION och VILJA, så är det inte så svårt. Inte enligt mig i alla fall.    Men jag har ju märkt att det krävs en bra blandning av dessa tre; redskap, motivation och vilja, för att det ska vara "lätt". Utan dessa tre är det faktiskt inte så himla lätt att gå ner i vikt som dem som inte har problem med vikten kanske tror. Jag har sedan jag gick upp mina 10 kg sedan jag gick i mål sist jag var med i Viktväktarna, haft viljan och redskapen för att kunna gå ner i vikt, men jag har varken haft motivationen eller orken för att använda viljan och redskapen på rätt sätt. Och därmed har jag heller inte gått ner i vikt. Visst jag har ju inte gått upp något nämnvärt i heller, åtminstone inte det sista halvåret, utan har legat och stadigt pendlat mellan 65-66 kg. Förutom förra veckan då, då jag tom. var uppe i 67 kg. Men det var mycket alkoholintaget hela veckan vi var i Sälen som var boven i dramat där, samt att mensen var på G. Att mensen var på G tror jag dock inte var en så stor bov i just det dramat då jag det sista året inte gått upp något nämnvärt i vikt vid mensen. I alla fall, jag har som sagt åtminstone inte gått upp något nämnvärt. Men detta är ju för att jag rör på mig så mycket som jag faktiskt gör. Jag rör ju väldigt mycket på mig på jobb varje dag, och jag tränar 2-3 gånger i veckan. Vissa veckor mer, andra mindre, men i snitt brukar det bli ca 3 ggr/v som jag "aktivt tränar". Hade jag inte tränat alls är jag inte så säker på att jag "stått stilla" på 65-66 kg även om jag inte äter lika mycket som jag gjorde för några år sedan. Så TRÄNING är också ett viktigt redskap för (bra) viktnedgång. 

Så nej, jag har inte gått upp något mer sedan jag hamnade på strax över 65 kg för lite mer än ett halvår sedan. Jag gick från ca 58 kg när jag gjorde min bukplastik för snart 2,5 år sedan, till ca 60 kg där jag låg fram tills jag gjorde min andra operation drygt ett år senare. Efter min andra operation gick jag tyvärr upp ytterliggare i vikt. Det är efter andra operationen jag efter några månader gick upp till 65 kg, och det är dessa kilon jag inte lyckats bli av med ännu. Jag vet att det kan ta lång tid, över ett år, efter en lite större operation innan all vätska försvinner från kroppen, så det är troligtvis detta i samband med att jag inte haft rätt motivation eller ork som gjort att jag inte lyckats gå ner i vikt. Men nu har jag äntligen både rätt ork, vilja och motivation!   

Jag har satt upp två delmål på vägen till målet på 55 kg. Första delmålet har jag enligt vår egen våg, nästan nåt redan. Det var att komma ner till 65 kg där jag legat det sista halvåret. Dvs det var att bli av med det/dem kilot jag la på mig när vi var i Sälen. Mitt andra lite större delmål är 60 kg och det sista och största målet är alltså 55 kg. Efter det börjar egentligen mitt allra största mål. Och det är att försöka hålla denna livsstilen jag har börjat på nu sedan jag gick med i Viktväktarna, och alltså inte gå tillbaka till den gamla livsstilen. Sedan vet jag att jag KOMMER göra en del "snedsteg" längs vägen, jag KOMMER komma in i svackor. Jag är ju trots allt bara människa, och jag kommer få fortsätta jobba på tänket resten av mitt liv. Men jag ska försöka hålla fokus på att ha en bättre livsstil, som jag har nu. Jag mår ju faktiskt bäst när jag ligger på under 60 kg och är aktiv. Det är detta JAG mår bra av. Helt klart värt att kämpa för!

Igår kom vi hem från en helt underbar vecka i Sälen. Vi steg upp kl.03:30 förra söndagen för att komma upp till Sälen och ha så mycket tid som möjligt där även på söndagen. Tror att klockan var runt 14:00 när vi kom upp, så det tar några timmar, med frukost och lunchpaus att ta sig upp dit.    Tur att det är värt det.. haha   

Första dagen blev det bara Milo och Mira som fick prova på att åka några rundor. Kom inte ut till backarna förens strax innan 15:00 och de flesta backarna där vi var, eller rättare sagt dem som barnen, åtminstone första dagen, kunde åka själv, stängde redan kl.15:30 Milo kom ihåg hur man svängde och bromsade (ploga) direkt, men Mira var lite ringrostig så hon åkte bara upp i liften en eller ett par gånger, sedan var hon bara nere vid backens slut där vi hjälpte henne upp en bit och sedan fick hon öva på att ploga några gånger innan vi gick tillbaka till stugan.

På måndagen var det sedan dags för skidskola. Båda två gick kl.10:30 vilket var en perfekt tid. Då behövde vi inte känna att vi på vår semester behövde stiga upp innan 08:00 och sedan antingen stressa för att alla fyra skulle hinna äta frukost innan det var det var dags att ge sig av till skidskolan alt. att jag o Fredrik inte åt frukost förens vi lämnat dem på skolan. Skolan låg dessutom i år rätt mycket längre bort från stugan än den gjort dem andra åren när vi bott på Sälfjällstorget. Kunde stiga upp kl.08:30 och sedan äta frukost allihopa i lugn och ro innan det var dags att klä sig och ge sig av.   

Första dagen hade vi bara ett liftkort så medan barnen var på skidskolan åkte jag skidor medan Fredrik tog det lugnt och tittade på barnen när dem åkte skidor i skolan. Andra dagen skulle Fredrik också på skidskola, fast längdskidskola. Samma tid som barnen, så då fick jag gå dit med barnen själv. Jag passade då på att gå till cafét som ligger ett par backar längre bort från deras skola, där jag fikade och mös för mig själv. Dem andra dagarna när barnen var på skolan hade vi fixat ett till liftkort, så då kunde vi passa på att åka lite tillsammans medan dem var på skolan. Mycket uppskattat!    Ena dagen passade vi på att via liftar och transportsträckorna mellan backarna, att ta oss bort till Sälfjällstorget. Konstaterade rätt fort när vi kom dit att backarna där var rätt mycket tråkigare än där vi bodde nu, men att afterskin där var mycket mysigare. Saknade afterskin på Sälfjällstorget nu när vi bodde på Blå byn inte så långt ifrån Experium, men i övrigt trivdes vi bättre på Blå byn. Framför allt när vi till slut hade hittat dem flesta genvägarna till och från stugan och backarna.. haha    Dem första dagarna stönade och stånkade vi alla fyra rätt mycket när vi skulle ta oss till o från backarna.. Genvägen till skidskolan hittade vi inte förens dem var på skidskolan, sista dagen.. haha    Bättre sent än aldrig. Eller nåt. haha    Nu när vi hittat en del genvägar blir det förmodligen Blå byn även nästa år om det blir Sälen då med, vilket jag tror.

Eftersom att båda barnen nu blivet så duktiga på att åka skidor, och i o med att vi hade liftkort allihopa (utom Mira som inte behöver ännu), åkte vi väldigt mycket skidor tillsammans i år. Ja vi åkte mycket skidor över lag, mer än vi gjort dem andra åren mao. Så det har inte varit mycket stillasittande alls i år. Eftersom att vi åkte så mycket skidor och att Fredrik där i mellan var iväg och åkte längdskidor ett par-tre timmar varje dag, blev det inte tid mer än en dag, för mig att prova mina nya Icebugs och ut och springa. Kändes lite trist, men samtidigt så är det ju för skidåkningen vi åkte upp, och det fick jag en hel del av.      Visst, jag hade kunnat stiga upp innan dem någon dag och ge mig ut och springa då, men jag är definitivt ingen morgonlöpare, och ingen morgonmänniska öht...   

Ena dagen var vi på badet på Experium. Ett trevligt avbräck från allt skidåkande. 

En annan dag, i fredags, åkte vi bandvagn upp till en restaurang som hette Snöbollen, (eller om det var Snögubben?) där vi åt en supergod fondue och Milo o Mira åt en "buffé" som bestod av spagetti med köttfärssås och pannkakor med sylt och grädde. Gick där ifrån mer än mätta och belåtna. Man åkte sedan bandvagn ner igen. Båda barnen tyckte det var riktigt spännande. Ja det tyckte vi med även om man inte kunde se ut och det skumpade rätt rejält.. hehe   

Med som vanligt blandade känslor åkte vi hem igår. Kom därifrån strax efter 09:00 och kom hem strax efter 19:00. Har haft en helt underbar vecka och hade gärna stannat ett par dagar till, men samtidigt är en vecka rätt lagom och vi tyckte alla att det var skönt att komma hem igen.

Redan första dagen i Sälen bestämde jag mig, efter en liten push från Fredrik, att så fort vi kom hem från Sälen skulle jag skriva in mig på Viktväktarna igen. Jag konstanterade nämligen innan vi åkte upp, när vi höll på att packa, att termobyxorna jag kunde ha förra året, inte längre passade. Dem satt tight redan förra året ska erkännas, men nu gick det inte alls. Inte med underställ under iaf, och det är ju tvunget att ha där uppe... Och när vi kom upp och jag skulle ta på mig skidjackan konstaterade jag att även den satt tightare än förra året.. Jag kunde ha den men den var gränsfall till att vara lite för liten. Fredrik älskar mig för den jag är, men han vet att jag inte trivs i vikten jag har nu. Så han frågade om jag inte funderat på att gå med i Viktväktarna igen eftersom att det är rätt uppenbart att jag inte klarar av att gå ner i vikt på egen hand. Och visst har jag funderat på det, men jag har varit envis och tjurskallig. Har velat klara av att gå ner i vikt på egen hand, och i perioder har jag varit på väg att ge upp helt och hållet att försöka gå ner i vikt, även om jag egentligen fortfarande velat bli av med dem där 10 kilona jag lagt på mig dem två sista åren.

Men nu kände jag att jag måste sluta vara så envis och tjurskallig och inse att jag klarar inte av det på egen hand, och Viktväktarna har ju fungerat för mig förut. Så vill jag bli av med dem där 10 kg är det bara att "svälja stoltheten" och ta hjälp av Viktväktarna igen..

Så idag skrev jag in mig och på onsdag ska jag på första mötet. Väger i nuläget ca 66-67 kg, och mitt mål är att gå ner till 55-56 kg. NU KÖR VI!!