Sedan jag fick mitt bukhäng efter första graviditeten har jag nästan varje gång jag duschat, nästan varje gång jag bastat, och nästan varje gång jag varit på toaletten, tittat på mitt häng, lyft på det och äcklats lite över det.  Varje gång jag tränar drar jag ner tröjan och "pösar" till tröjan ett antal gånger under passet för att jag får syn på hänget och blir ledsen av att se det. "Äckla" är kanske ett enligt många överdrivet ordval "för lite bukhäng", men i mina ögon är det verkligen så jag känner när jag ser det.    Och det har ju inte blivet bättre efter viktminskningen heller.


Många tänker säkert nu "men varför tittar du på det o drar i det hela tiden då?"  Jag tittar på det för att jag oavsett om jag vill det eller ej, ser det varje gång jag inte har byxor på mig (ja även när jag har byxor på mig, men byxorna döljer det åtminstone hyfsat), och just för att jag äcklas av det, får obehagskänslor. Och jag vet inte, det är väl något psykologiskt kanske, men är det något man äcklas över och känner obehagskänslor över, är det inte "bara till att sluta titta på det". Man vet ju att det är där, man hatar det och det syns ju väldigt mycket i mina ögon, och då blir det att man petar på det lite grand som i avsky över det, drar i det. Dessutom är det väldigt frustrerande att inte se några resultat av träningen där trots att man tränar regelbundet flera gånger i veckan, varje vecka. Jag KÄNNER ju reslutaten i kroppen, men jag SER inte det. Och det är väldigt frustrerande o ledsamt. Jag vet att även efter operationen är det inte säkert att jag per automatik kommer få en massa snygga synliga muskler. Givetvis vet jag att jag kommer få fortsätta jobba på det. Kanske kommer jag inte få en massa synliga muskler öht. Sådant är ju mkt genetiskt också vad jag hört. Men hänget kommer åtminstone vara borta, den lösa huden på magen kommer åtminstone vara borta, magen kommer kanske inte vara helt platt, men troligtvis bra mycket plattare än den är nu. Och, man kommer åtminstone kunna ana lite synliga muskler. Och jag är faktiskt heller inte ute efter något 6 pack. Det jag vill, förutom att bli av med hänget o lösskinnet då så klart, är att få en plattare mage och muskler som man precis som revbenen precis kan ana. Dem ska inte synas för mycket, men man ska kunna ana dem. Jag gör detta med revbenen; man ser dem, man anar dem, utan att dem sticker ut alldeles för mycket o får mig att se undernärd ut. Detta är mitt mål med magmusklerna efter operationen.


Jag var inne på Akademiklinikens hemsida igårkväll och hittade vad jag trodde var lediga operationstider. Har sagt tidigare att det absolut perfekta vore om jag kunde få operationen på tisdagen eller onsdagen direkt efter Lidingöloppet. Eller redan på måndagen så klart, men med tanke på hur "ledabruten" jag lär känna mig i ett par dagar efter loppet, hade tisdagen eller onsdagen varit perfekt. Vill ju ha operationen så fort som bara möjligt efter LL av många anledningar. Förutom ovan nämnda så bla. för att vi ska vi åka skidor i mitten av januari, och vi ska ju springa Göteborgs varvet i maj, nästa år. Så därför vill jag ha så många månader som möjligt efter operationen för att börja träna upp mig igen både inför skidåkningen och inför Varvet.
I alla fall så såg jag att kirurgen som godkände min operation hade lediga tider på onsdagen. Perfekt!!! Så jag ringde till koordinatorn redan idag, trots att vi egentligen bestämt att jag inte skulle kontakta henne förens i aug/sept. Men då visade det sig att tiderna som stod på deras hemsida endast var konsultationstider. "Så klart", kan jag tänka så här i efterhand, men det stod inte på hemsidan om det var konsultations tider eller operationstider, bara att man kunde boka tid. Så jag i all min iver trodde direkt att det var lediga operationstider. Så ja, samtalet gick väl inte riktigt som jag hade hoppats på och trott. Men, nu vet hon iaf att jag önskar bli opererad så fort som möjligt efter LL, gärna första veckan éfter LL, dvs v.40 Hon skulle börja gå igenom alla som blivet godkända, nästa vecka, och skulle sedan höra av sig till mig någon gång nu i juli/aug. ÅHH vad jag längtar efter att få en tid!! När jag fått min tid kommer det kännas lite mer verkligt på något vis, och jag kommer ha något mer konkret att se fram emot sas. Får jag den dagen jag vill innebär det att jag efter semestern bara kommer jobba ca två månader och sedan ska jag vara sjukskriven i runt 4 veckor.. hehe    Känns ju nästan inte lönt att komma tillbaka efter semestern... hahaha