Tiden springer iväg! Det har redan gått 4 månader sedan min bukplastik. Jag har haft turen att ännu så länge inte ha haft en enda komplikation. Det enda tråkiga jag haft hittills är frustrationen över att det går så väldigt mycket upp o ner hur min mage ser ut. Större delen av tiden ser magen ut som dem två nedersta bilderna. Svullen och väldigt rundad form. Men så kommer det ett par dagar till o från då den är så platt och fin som dem två översta bilderna. Den har dock inte varit fullt lika platt o fin som den var tre veckor efter operationen; översta bilden till vänster. Magen var RIKTIGT platt o fin, så som jag vill att den ska se ut o som jag alltid (länge) drömt om att den skulle se ut som sagt ca 3 v efter operationen. Men sedan dess har den inte varit plattare än översta bilden till höger. Dvs platt men med något litet rundad form i höjd med o under naveln. (men även detta är jag SÅ nöjd och glad över även om drömmen självklart är att den ska vara lika platt som den var 3 v efter op)

Jag är jätteglad och tacksam över att jag inte längre har något löst häng över buken. Vill förtydliga detta så folk inte himlar med ögonen och tycker att jag är otacksam.

Tycker fortfarande att det känns jättekonstigt att ta med handen "där nere" och så är där inget som "tar emot" när jag för handen över/uppåt. Känns jättekonstigt att det är helt slätt och inget som tar emot och "följer med upp".    Tycker fortfarande att det känns jättekonstigt att inte behöva "lyfta upp magen" när jag sitter på toaletten. Vet inte om det är något liknande som när man pratar om "fantomsmärtor" men det känns i mellanåt som att magen fortfarande är där, så jag är på väg att lyfta upp magen ibland när jag sitter på toaletten. Men så kommer jag underfund med och ser ju, att där är inget att lyfta upp.    Allt detta är jag SÅ glad och nöjd över att slippa, och jag har inte längre samma sorts komplex över magen.

Men pga att magen större delen av tiden är lite svullen och har en väldigt rundad form, har jag tyvärr fortfarande lite komplex över magen. Jag skäms inte över den längre, men jag har fortfarande lite komplex. Tyvärr. Inte så MYCKET komplex tack o lov, men ändå.

Det som gör mig så frustrerad är att till och från så ÄR ju magen så platt och fin som jag vill att den ska vara. Och då känner jag mig SÅ glad och nöjd och ÄLSKAR verkligen min mage!      

Men denna känsla får jag inte ha mer än max ett par dagar åt gången 1-2 ggr/mån. Jag tror det är detta också, som gör att jag fortfarande har lite komplex över magen, att ett par dagar i månaden får jag lov att känna mig 110% nöjd över hur magen ser ut, men sedan svullnar den upp igen. Och det är SÅ frustrerande närjag vet hur platt o fin magen är mellan varven men väldigt sällan. Sedan kan det gå ett par-tre veckor innan den är platt igen, och under denna tiden hinner man ju börja bli lite nervös över om jag inte kommer få den där platta o fina magen igen. Om det är så här rundad o svullen magen kommer vara i stort sett alltid. Hade magen varit svullen och rundad ALLTID tror jag det hade varit lättare att acceptera det och tycka att det är OK, vara helt nöjd och tacksam över att jag åtminstone inte längre har något häng. Men i o med att jag har fått uppleva magen som helt platt några gånger sen operationen så vill jag ju att den ska se ut så igen, så vill jag ju att den ska se ut så alltid. Så VET jag ju att den KAN vara helt platt. Det är inte det att den inte kan vara helt platt, för att det KAN den ju, uppenbarligen. Har man inte gått igenom detta själv är det svårt att förklara hur jag menar och hur jag känner. Men jag hoppas att jag lyckas få fram någorlunda iaf, hur jag upplever det och känner.   

Sen vill jag även förtydliga att jag VET att det är en stor operation jag genomgått, att jag VET att 4 månader är väldigt kort tid, och jag VET att det är fullt normalt att vara svullen så länge som ett år efter operationen. Där är tom. dem som är det upp mot 1,5-2 år har jag hört. Så jag VET ju att det är fullt normalt och inget konstigt. Jag VET även att magen KOMMER bli platt så småningom. Vet ju inte det med 110% säkerhet givetvis, men med tanke på att den ju faktiskt ÄR platt mellan varven så.....    Har förtydligat detta förut, men förtydligar det igen då jag fått lite irriterade svar ett par gånger när jag "beklagat" mig över detta, trots att jag även för dessa personer förtydligat att jag vet om att det är en stor operation jag genomgått o att det är normalt. Gillar verkligen inte när folk missförstår o blir irriterade på mig.   

Men att jag vet om detta gör ju inte frustrationen mindre när magen större delen av tiden är svullen, och sedan får jag vara 110% glad o nöjd en eller två dagar, för att sedan sucka lite för att magen svullnat upp IGEN. Jag vill ju att magen ska vara helt platt alltid NU, inte sen. Sen vet jag ju ändå att en bukplastik är en stor operation och att det inte är någon "quick fix". Men ja, tålamod är inte min starka sida, och känslan jag har när jag ser magen när den är helt platt vill jag ha alltid. Nu. Inte om ett år. Nu. hahaha    Tålamod Lina, tålamod. Jag vet.

Det blir ju inte bättre när jag sedan känner ett par stycken som gjort samma operation, har haft helt platt mage hela tiden, redan 3-4 månader efter operationen. Jag vill ju också ha helt platt mage hela tiden redan nu efter 3-4 månader. Precis som dem. haha    Men, jag VET. Det är individuellt och det är ovanligare att ha helt platt mage hela tiden redan efter 3-4 månader, än vad det är att fortfarande vara svullen, 3-4 månader efter op.

Jag känner att jag behöver gnälla av mig lite då och då. Även om jag EGENTLIGEN är väldigt glad, nöjd och tacksam över att jag fått denna operation.

Var på "3 månaders" återbesök/kontroll på Akademikliniken förra veckan. Det blev dock 4 månaders kontroll ist för 3, men dem hade ingen tid som passade mitt schema, i början av månaden. Hon tyckte att magen och ärret såg väldigt fint ut. Svullen så klart, men det är ju fullt normalt. Som hon sa så blir hon mer förvånad när någon kommer på detta besöket och är helt platt redan. Hon "rådde" mig att ha gördeln på vid träning tills det gått åtminstone ett halvår, eftersom att magen svullnar upp väldigt lätt vid träning dem första månaderna. Och det har jag ju märkt att den gjort också. Men då den ju är svullen mer eller mindre alltid, är det inget jag funderat så mycket på egentligen. Hade gördeln på när jag tränade fram till runt 10 v efter operationen, men dem sista veckorna har jag kört utan. Och det har ju fungerat på viset att jag inte haft ont av det. Men visst, sen HAR magen ju varit lite extra svullen dagen efter när jag tränat. Så jag har börjat ha den på när jag tränar igen nu, och kommer ha det ytterligare ett par-tre månader.

Jag fick "ok" att börja med tuff och intensiv träning igen när jag var på återbesöket, men att jag skulle ta det lite försiktigt och lyssna på kroppen. Så i torsdags var jag på mitt första Box & kick pass sen operationen. Fyra månader sedan sist. Det kändes kan jag säga. Jag märkte direkt att jag förlorat väldigt mycket muskelmassa under dessa fyra månader, och även om konditionen är ok fortfarande, så är den ju inte lika bra som innan operationen. Så klart. Men det kändes ändå bra och var RIKTIGT roligt!    Vågar dock ännu inte mig på alldeles för hårda magövningar, så jag gjorde inga situps alls, och fegade lite när jag gjorde andra övningar där även magen fick jobba lite även om det inte var direkta magövningar. Kommer "fega" lite med magövningar en månad till iaf, men i övrigt köra på lika hårt o tufft som innan. Better be safe than sorry..

Ikväll ska jag på mitt första ATC (högintensiv styrketräning) sen operationen. Är lite smånervös för hur det ska gå då det passet brukar innehålla en hel del magövningar. Men, får ju säga till tränaren att jag gjort en bukplastik, så får hon hjälpa mig anpassa magövningarna efter vad jag klarar av. Så det ska nog gå hur bra som helst.      Sedan på torsdag har jag bokat in mig på Box & kick igen, och där i mellan har jag tänkt få med åtminstone ett löp pass också denna veckan. Känns SÅ gött att vara igång igen!!       

För övrigt har jag tänkt några veckor framöver prova att försöka utesluta potatis, pasta och ris helt och hållet ur min kost, för att se om detta kan påverka svullnaden över magen något. Även här lyssnar jag dock så klart också på kroppen. Blir jag tröttare o tappar energi och om det påverkar min träning negativt, kommer jag införa det igen. Men jag tänkte prova några veckor iaf.

Åh vad det är frustrerande att huvudet vill så mycket mer än kroppen klarar av. Jag vet att det inte är mer än tre månader sedan jag gjorde en stor bukplastik, och jag vet att det är väldigt kort tid. Jag vet även att det inte var mer än drygt 1,5 månader sedan jag så smått började träna igen efter nästan 8 v träningsstopp, och det tar tid att träna upp konditionen och styrkan igen efter ett träningsstopp, särskilt när träningsstoppet beror på en stor operation. Men huvudet vill ju SÅ mycket mer! Jag vill känna mig och vara stark och smidig NU!

Jag vet att jag ska vara glad över att jag ändå klarar av att träna så pass mycket som jag gör redan nu, bara tre månader efter operationen. Och tro mig, det ÄR jag! Jag är väldigt tacksam över detta. Jag vet att det inte är alla som klarar det. Jag tränar styrka på gymmet en gång i veckan, och klarar av rätt tunga tyngder redan. Nu kör jag ingen magträning alls ännu, men ändå. Jag märker ju att jag inte är lika stark som förut ännu, jag klarar av nästan lika tunga tyngder som innan op, men det är helt klart jobbigare.

Och jag tränar löpning två gånger i veckan.

Jag KAN nästan springa i samma tempo som innan operationen. Inte riktigt ännu, men bra nära. Men jag kan inte springa i det tempot mer än max 2-3 km. Sprang 4,5 km i ganska nära mitt gamla tempo nästan hela rundan, för några dagar sedan. Men då var jag också så trött så jag mådde illa den sista kilometern. Hade rundan varit en halv kilometer längre hade jag nog tusan fått ställa mig i diket och spy.. Så nej, dem hastigheterna klarar jag inte av ännu. Inte utan att må dåligt iaf. Och det är SÅ frustrerande för att jag VILL ju så gärna kunna springa i det tempot o snabbare NU!!

Igår sprang jag en runda på 6,5 km i ett 7 min tempo (6,48-7,09 min/km). Detta är långsamt jämfört med hur fort jag sprang innan operationen, ändå var jag jättetrött och mådde lite småilla den sista kilometern. Så mao om jag ska springa mer än 4-5 km utan att må dåligt, får jag hålla typ ett 7,30-7,40 min tempo. FRUSTRERANDE!!!!

Ännu en gång vill jag påpeka (för att ingen ska bli irriterad över att jag gnäller över detta eller ta illa upp) att jag VET att jag klarar mer än många kan bara tre månader efter en så här stor operation, och jag VET att jag ska vara tacksam över att jag ändå klarar av så här pass mycket redan, att det inte är alla som klarar det. Men nu jämför jag bara med MIG SJÄLV, och jag ÄR väldigt tacksam över att jag ändå klarar så här pass mycket. Jag vet även att det är jättebra att klara av så här mycket träning bara tre månader efter operationen, att tre månader är väldigt kort tid. Men det är ändå SÅ frustrerande när huvudet vill så mycket mer. Nu. Direkt. Ja, benen vill också mer.. Det är bara resten av kroppen som inte riktigt är på samma bana. hehe   
Ännu. Jag vet ju att det kommer.

Tålamod, tålamod, tålamod, och lyssna på kroppen. JAG VET! Men åh vad jag vill! Nu!     

Tror att jag är lite stressad också över vetskapen att det inte är mer än tre månader tills jag ska springa Göteborgsvarvet, dvs 21 km. 2,1 mil! Har frågat mig själv flera gånger så här i efterhand vad jag egentligen tänkte på när jag anmälde mig till Varvet, att jag borde ha väntat med det till 2017. Men, samtidigt så vet jag ju också att mycket kan hända på tre månader, och jag får "ta det för vad det är" sas. Jag får fokusera på att försöka ha roligt och att ta mig runt, i stället för att fokusera på att få en bra tid, och tänka att det faktiskt är helt ok att promenera delar av sträckan om jag inte klarar av att springa hela rundan. Och fortsätter jag träna och lägga på antal kilometer och antal träningspass efterhand jag känner att jag klarar av det, så VET jag att jag KOMMER klara av Varvet om tre månader. Det lär inte gå fort. Men det behöver det ju faktiskt inte göra i heller. Innan Varvet ska jag springa 10 km i terräng också, ganska tuff terräng. Detta är om drygt två månader. Är nästan mer nervös över det än över Varvet, iom att jag vet att det är en tuff terräng. Men, samtidigt gäller ju samma sak där. Det behöver inte gå fort. Det är ok att promenera delar av sträckan. Det är tom. ok att stå stilla och andas djupt o vila om det skulle behövas. Och naturen där gör det SÅ värt det! Fördelen med att det inte kommer gå så fort är ju att jag kan njuta av den vackra naturen mycket mer!     

Öva på mitt tålamod. I know. Och vara tacksam o glad över att jag ändå klarar av att träna. I know.     

Tiden går fort, det har redan gått snart en vecka sedan vi kom hem från Sälen.

Vi steg upp kl.03:00 natten till sönd den 24/1. Förberedde lite frukost och kaffe att ha med oss i bilen, och gick sedan o väckte barnen. Mira var lite svårväckt till vi sa "vi ska ju åka till Valle!". Då bokstavligen studsade hon upp ur sängen. haha    (sen att hon är rädd för Valle när hon väl träffar honom är en annan sak.. hehe)

Resan upp är lång och ganska tråkig, men det gick bra ändå. Fördelen med att köra mitt i natten är att barnen är för trötta för att bråka med varandra och där är nästan ingen trafik ute på vägarna.   

Vägarna upp var bra, och vi var framme i Sälen redan vid 14:00 tiden. Checkade in och packade ur bilen, sen gick vi ut till backarna. Detta är första året vi åker skidor redan på söndagen.

På måndagen började båda barnen i skidskola. Dem började kl.09:20 båda två trots att dem inte var i samma grupp. Även om det är tråkigt att behöva stiga upp tidigt för att skicka dem på skidskola redan 09:20 fungerade det väldigt bra hela veckan. I o med att vi var ute i backarna eller var på deras lekland hela dagarna så blir man trött väldigt fort på kvällarna. Så vi kom aldrig i säng senare än 22:30 hela veckan. Så då är det lättare att komma upp i tid på morgonen och slippa stressa. Dessutom bodde vi precis utanför där skidskolan är, så trots mycket kläder o tunga pjäxor tog det inte mer än två min att ta sig från stugan till skidskolan.   Perfekt!

Milo har varit lite svårövertalad dem andra åren, har inte riktigt velat lära sig åka skidor. Eller, jag tror det handlar mycket om en mognadsfråga också, när det gäller honom. Dem andra åren har han inte varit med på hela lektionerna i princip någon dag. Mira gick i skidskola för första gången förra året, och hon fastnade för det direkt. Har svårt för att lära sig att bromsa, men hon tycker åtminstone att det är väldigt roligt.   Dessutom tycker hon det är roligare ju fortare det går, så tror faktiskt knappt att hon ens VILL bromsa... haha   

I år gick det i alla fall mycket bättre för Milo i skidskolan. Det var bara första lektionen som han inte orkade/ville vara med på hela lektionen, men han var ändå med i runt 40 min (av 75 min). Men resten av veckan var han med på hela lektionen. Han gör inga jättestora framsteg jämfört med många i hans grupp, men han gjorde små framsteg varje dag. Och det är ju det viktigaste, och vi var båda väldigt stolta över honom och berömde honom jättemycket varje dag. Dem två sista dagarna i skidskolan var det tom. så att han blev riktigt duktig på att bromsa, något han har haft väldigt svårt för att lära sig. Tack vare skidskolan och massa beröm från oss varje dag tror jag faktiskt tom. att han nu äntligen börjat tycka att det är roligt. Han föredrar fortfarande att leka i snön framför att åka skidor, men han kom själv flera gånger under veckan och sa till Fredrik att han ville åka skidor med honom. Och ett par dagar efter att vi kom hem från Sälen sa han till mig att nästa gång han fyller år önskar han sig egna skidor och pjäxor. Så det går verkligen framåt! I like!!   

För Mira gick det också bra. Hon var med på hela lektionen hela veckan och tyckte det var jättekul. Har som jag skrev ovan svårt för att lära sig bromsa, men det hade ju Milo också, så tror att det är ganska vanligt o inget konstigt. Men hon åker upp för knappliften själv och tycker det är roligare ju fortare det går. Och varje gång hon trillade började hon asgarva i stället för att gråta.. haha   

Fredrik tog med henne upp i ankarliften varje dag, men inte enda upp så klart. Så länge hon inte kan/vill bromsa och inte riktigt kan åka skidor själv, vågar vi inte ta med henne enda upp. Men prata om att hon VILL! Ena dagen blev hon fly förbannad på Fredrik för att han hoppade av med henne en bit upp i backen. Hon ville ju enda upp till toppen! När Fredrik då sa att han inte vågade ta med henne enda upp till toppen sa hon "men pappa, jag kan hålla dig i handen!". haha Älskade unge!     

Veckan i Sälen var som alltid härlig och mysig. Får erkänna att det blir en hel del onyttigheter som alkohol och godis/chips, men det kan det vara värt. Är bara på skidsemester en gång om året och det är ju en semester som man rör mycket på sig. (det blir mycket av den varan på sommarsemestern också ska erkännas, men vad f*n är det semester så är det      Och det är ju endast på semestern man lever detta liv. Reserande veckor på året lever vi faktiskt rätt bra. Så inget dåligt samvete här inte!) Och vi är som sagt väldigt rörliga båda två när vi har semester. Är ute med barnen mycket o springer efter dem, och vi har båda börjat ta med oss löparkläderna när vi är på semester, så det brukar bli en o annan löprunda också.  Förra året var första gången jag hade med löpkläderna till Sälen (har haft med löpkläderna -och använt dem - på sommarsemestern i ett par-tre år nu), men då blev det dock ingen löprunda på hela veckan. Men i år fick jag till en löprunda iaf.    Inte så lång (4 km) och inte så jättesnabb runda (halt och mycket snö - jobbigt o tungt att springa), men dock så blev den av. Hade det inte varit så halt o så mycket snö hade jag kunnat springa en mycket längre runda. Det var riktigt skön luft att springa i.    Så löpkläderna åker definitivt med på skidsemestrarna även i fortsättningen. Får väl försöka ha som mål att jag ska få till TVÅ löppass ist för bara ett, nästa gång.   

En av dagarna åt vi på restaurangen "Lammet och grisen" för första gången. En mycket fin restaurang med lite lyxkänsla. Maten var riktigt god, men priserna.. Jisses! Tur man inte äter där så ofta... Svindyrt!   Tror inte att vi kommer äta där fler gånger faktiskt. Som sagt, maten var jättegod, och där var väldigt mysigt. Men man var minst sagt fattig när man gick därifrån..

Åkte hem i söndags, kom ifrån stugan redan vid 09:00. Så tidigt har vi nog aldrig kommit därifrån.. hehe    Hemfärden var inte fullt lika lugn som vägen dit. Mer trafik på vägarna och piggare - men bråkigare, barn.. Gjorde en välbehövlig paus hos en "internet väninna" till mig när vi kom till Stenungsund vid 15:00 tiden. Mycket trevligt att få träffa dig Cecilia.    Var hemma vid 19:30 tiden och SÅ skönt det var att komma hem. Både att komma hem, och att komma hem i hyfsad tid. Dem andra åren har vi inte varit hemma förens någon gång mellan 21:00/22:30. Packade (för första gången) upp allt redan samma dag vi kom hem. Annars brukar väskorna stå halvt ouppackade i ett par-tre dagar efter att vi kommit hem. Minst.. hehe   

Är glad att vi valt att ta semester på måndagen också. För att även om vi kom hem och i säng i hyfsad tid på söndagen, så var man ändå rätt trött på måndagen, plus att jag hade MYCKET tvätt att ta hand om.

Ställde mig på vågen i måndags. Oups.. +2,3 kg på en vecka... hehe    Men sådan tur är så var det mesta vätska. Ställde mig på vågen igen idag; -1,3 kg sen i måndags.    Så har ju fortfarande 1 kg plus att dra på sen innan semestern, men det är jag snart av med. Har skött kosten jättebra hela denna veckan, och har fått till både ett gymbesök med löpning och styrketräning, och ett löppass i snabbt tempo, denna veckan. Och planerar att få till ett gymbesök o minst ett löppass (helst 2-3 st) även nästa vecka. Även om det iofs kan bli lite svårare nästa vecka då Fredrik jobbar kväll. Men gymbesöket kan jag ta på månd innan Fredrik börjar jobba o jag är ledig, ett litet löppass hinner jag med på tisd efter jobb innan jag hämtar barnen, och ett lite längre löppass kan jag ta inne i Landskrona efter att jag varit inne och klippt mig (är lediga båda två då).    Det går om man vill! Nu KÖR vi!!