Året fortsätter och så även min träning inför UltraVasan45 i augusti. Jag har inga tidsmål på UV, men jag skulle vilja mer än bara ta mig runt. Jag skulle vilja klara av att ta mig runt och ha roligt HELA vägen. I nuläget är min kropp inte tillräckligt stark för detta. Det har den egentligen inte varit för distanser över 15-18 km under i princip hela min "löparkarrär" om jag ska vara helt ärlig. Tack vare att jag har bra kondition och stark vilja klarar jag av det ändå. Men efter 15-18 km börjar kroppen klaga. Fram till runt 30 km klagar den inte jättehögt, men den är inte jätteglad på mig och därmed klarar jag inte av att njuta av loppet fullt lika mycket som innan kroppen började klaga (så klart). Fortfarande roligt och jag har aldrig haft några tankar på att bryta. Det skulle krävas en hel del för att jag skulle bryta ett lopp. "Pain is temporary Glory is forever"..    Självklart skulle jag bryta om kroppen skulle säga ifrån riktigt ordentligt så ni behöver inte vara oroliga    

Efter 15-18 km börjar både fot, mest vänster (vänster fot som jag har problem med nu har alltid varit svagare än höger),  och höft klaga. Men fram till runt 30 km är det hanterbart. Efter 30 är vi inte alls vänner med varandra.. Kanske är det för att jag bara sprungit distanser över 30 km en gång. Minns att kroppen inte var alls vän med mig efter 20 km första gången jag sprang Lidingöloppet. Redan andra gången jag sprang LL gick och kändes det bättre och nu sist hade det nog känts bra hela vägen om det inte vore för foten. Kände mig annars stark i hela kroppen utom just foten under hela LL.

När jag sprang Helsingborg maraton 2017 vilket var mitt första och hittills enda maraton, började kroppen som vanligt klaga efter ca 17 km, men fram till 30 var det hanterbart. Den sista milen var INTE rolig.    Och det är just detta jag skulle vilja undvika på UV45. Har inga större förhoppningar att jag ska klara av att vara helt smärtfri hela vägen in i mål, men jag skulle vilja att smärtan åtminstone är hanterbar hela vägen så att den sista milen inte blir en plåga som känns mer som 2 mil än 1 som den sista milen på Hbg maraton gjorde.   

Ibland frågar jag mig själv varför jag fortsätter anmäla mig till lopp med så långa distanser om jag får så ont, och den frågan ställer säkert alla mina icke löpande vänner och släktingar sig också.    Svaret på den frågan får jag så fort jag ställer mig på startlinjen och när jag passerar målsnöret. Hela stämningen är underbar och man känner sig på något vis som en enda stor sammansvetsad familj med samma mål med alla deltagarna. Och adrenalinkicken man får så fort man SER mållinjen och för att inte tala om när man passerar den.. Ja den är obeskrivbar o måste nog upplevas för att förstås.   

Tidigare år har jag inför lopp från 21 km och uppåt i princip bara fokuserat på löpningen, att få så många km i benen som möjligt innan loppet. Men i år ska jag försöka köra 50/50. Fokusera lika mycket på att försöka få så många km i benen som möjligt, som på styrketräningen. Att bygga upp musklerna i hela kroppen men främst i ben och bål så klart. Jag har läst mig till att bla dem som har lågt fotvalv eller är plattfotade och som har svaga höfter löper störst risk för hälsporre. Säkert störst risk för dem flesta sorters fotproblem skulle jag tro. Och jag har problem med båda dessa saker.    Så därför är det extra viktigt för mig att stärka upp kroppen med hjälp av styrketräning. Synd bara att jag inte vetat och förstått detta tidigare.    Blir kroppen starkare hoppas jag på att tack vare detta slippa problem med foten i framtiden.

Har tränat styrka två gånger på mindre än en vecka nu och jag är snart inne på v.6 på mitt 12 veckors tåhävningsprogram. Så långt har jag aldrig klarat av att följa ett sånt sorts program på väldigt länge. Varken jag själv eller min man trodde jag skulle klara av det om jag ska vara ärlig.    Jag är SÅ dålig på denna sortens hemmaträning för att jag tycker det är så tråkigt.    Men på något vis har jag trots att jag fortfarande tycker att det är riktigt tråkigt, klarat av att hålla mig motiverad till att fortsätta följa programmet. Tror det är dels för att jag som sagt har siktet inställt på att klara av att springa UV45 åtminstone hyfsat smärtfritt, men även för att bevisa både för mig själv och min man att "HAH!! Jag KAN visst fullfölja denna sortens program!"   

Åkte på någon form av förkylning (hemsk hosta med påverkan på rösten, huvudvärk, väldigt trött, och hängig, men varken snorig, febrig och inte speciellt ont i halsen. Bara trött) för snart två veckor sedan och jag har känt sedan jag började träna igen efter det att jag nog egentligen fortfarande inte är helt 100 frisk även om jag inte känner mig speciellt hängig. Skulle med facit i hand förmodligen egentligen ha väntat ett par dagar till innan jag började springa igen. Är pigg (-ish. Är nog aldrig helt pigg   ), ingen hosta och ingen huvudvärk, men har lite småkänningar i halsen till och från och kroppen känns inte helt 100 pigg när jag tränar. Åtminstone inte för konditionsträning som löpning. Styrketräningen på gymmet idag gick och kändes bra och jag mådde bra efteråt. Så försöker "träna försiktigt" just nu och försöker lyssna på kroppen hur mycket den orkar med för dagen. Ska ha träningsvila fram till åtminstone lörd nu innan jag kör på med löpning igen för att se hur det känns. Känner jag fortfarande mig inte helt 100 pigg i kroppen då får det bli ytterligare vila. Vill helst utföra någon form av träning var annan-var tredje dag, men så länge kroppen inte är helt 100 frisk måste jag ta det lite lugnare och känna efter vad den klarar av och vad den inte klarar av. Nu blir det alltså tre hela dagars vila innan jag på 4:e dagen ska försöka mig på ett löppass för att se hur det känns. Känner jag fortfarande mig trött i halsen väntar jag dock ytterligare någon dag med löpträningen iom att det är det jag märker att min kropp inte är helt pigg för just nu. Planen är att åka till gymmet igen på måndag när jag är ledig, men beroende på hur det känns i kroppen kommer det inte bli så tungt pass givetvis. 

Just nu längtar jag till våren då man inte blir förkyld lika lätt och det är ljusare och varmare ute. Därmed lättare och roligare att träna..   

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Jag har inte bloggat så mycket de senaste åren då jag mer eller mindre använder min Instagram/Fb som blogg med mina dagliga 1-4 inlägg (ibland fler, jag vet   ) med ibland bara en kort text och ibland ett helt inlägg. Men jag brukar försöka uppdatera...

           Det har jag aldrig provat tidigare så det klarar jag helt säkert! /Pippi Långstrump     Har sedan vi började springa lite längre distanser som halv och helmaror alltid sagt att det vore kul att klara av att springa ett ultramara...

Att världen är upp och ner just nu går inte att undgå någon. Att man varje morgon, särskilt jag som jobbar med äldre människor från 75 år och uppåt, måste ställa sig frågan "är jag tillräckligt frisk idag?" "Kan jag gå till jobb och kan jag skicka ba...

Som vanligt en mindre evighet sedan jag uppdaterade min blogg. Man kan säga att jag mer eller mindre använder Instagram (och Facebook) som en daglig blogg nu för tiden, då jag där ofta skriver ett långt/lite längre inlägg om dagen, hur dagen varit. D...

    För er som endast vill läsa själva "racerapporten" kan bläddra ner en bit till den mörkblåa texten     Vi lyckades båda få ledigt på torsdagen och kunde därmed åka upp till Dalarna redan på tidig torsdag morgon. Planen från början va...