Vet inte om det bara är jag som märkt det o känner så, men en sak som faktiskt gör mig lite ledsen.. När man var överviktig o hade mer än 10 kg att gå ner fick man jättestor respons o folk hejade på en ordentligt för varje hekto man tappade. Nu när jag är sk. normalviktig men ändå har några "futtiga" 3-4 kg jag vill gå ner för att komma dit jag känner att jag trivs med o vill, får jag inte alls samma respons. Nu är det mer bara en "klapp på axeln, himlande ögon o fokusera inte så mycket på vikten". Varför är det så?

Jag jag tycker att en viktresa är precis lika viktig om man har 10 kg+ att gå ner som om man bara har 3-4 kg. Man gör det ju för sitt eget måendes skull. Om inte för det fysiska så för det psykiskas skull. Jag gör inte längre min resa för det fysiskas skull, jag gör det numera för mitt psykiskas. Jag vill komma dit jag VILL komma o där jag vet att jag MÅR BRA! Och det är väl lika viktigt som att kämpa för fysiska "krämpor"?

Jag tror att just detta är en av anledningarna till att min motivation går väldigt mycket upp o ner just nu. För att jag brottas hela tiden med vad jag själv vill o vad andra säger till mig (att jag ska sluta fokusera på vågen etc). Ena veckan känner jag mig superpeppad att gå ner dem där sista 3-4 kilona jag vill gå ner, ena veckan vet jag varför jag kämpar mot detta mål. För att JAG vill dit, för att jag VET att JAG mår bra när jag ligger runt den vikten. Men sedan nästa vecka tänker jag mycket på vad "alla" säger åt mig, att "jag behöver inte gå ner mer i vikt, att jag ska sluta fokusera på vikten o gå efter kläderna" osv. Och då börjar jag tvivla på mig själv. Då börjar jag tvivla på vad jag egentligen vill och hur jag egentligen BORDE (enligt andra iaf) göra och tänka. Då tvivlar jag på mitt mål. Och då tappar jag motivationen till att äta rätt.   

Jag försöker kämpa på och fokusera mot mitt mål, men det hade varit 100 gånger lättare om jag fått samma sorts respons som jag fick när jag hade mer än 10 kg att gå ner, om jag inte "hela tiden" fått höra saker som får mig att tvivla på mig själv och mitt mål. Jag vet att allt sägs i all välmening, men jag VET vad jag har för mål och VARFÖR jag vill nå dit. Snälla, hjälp mig att nå dit i stället för att så tvivel i mitt huvud

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Jag har inte bloggat så mycket de senaste åren då jag mer eller mindre använder min Instagram/Fb som blogg med mina dagliga 1-4 inlägg (ibland fler, jag vet   ) med ibland bara en kort text och ibland ett helt inlägg. Men jag brukar försöka uppdatera...

           Det har jag aldrig provat tidigare så det klarar jag helt säkert! /Pippi Långstrump     Har sedan vi började springa lite längre distanser som halv och helmaror alltid sagt att det vore kul att klara av att springa ett ultramara...

Att världen är upp och ner just nu går inte att undgå någon. Att man varje morgon, särskilt jag som jobbar med äldre människor från 75 år och uppåt, måste ställa sig frågan "är jag tillräckligt frisk idag?" "Kan jag gå till jobb och kan jag skicka ba...

Som vanligt en mindre evighet sedan jag uppdaterade min blogg. Man kan säga att jag mer eller mindre använder Instagram (och Facebook) som en daglig blogg nu för tiden, då jag där ofta skriver ett långt/lite längre inlägg om dagen, hur dagen varit. D...

    För er som endast vill läsa själva "racerapporten" kan bläddra ner en bit till den mörkblåa texten     Vi lyckades båda få ledigt på torsdagen och kunde därmed åka upp till Dalarna redan på tidig torsdag morgon. Planen från början va...