Idag fick jag äntligen samtalet jag väntat på och längtat efter enda sedan jag fick det positiva beskedet att jag får bukoperationen. Den 29 september är jag bokad till operation!!!   


Det är rätt roligt.. Senast igår kväll satt jag o pratade med en väninna som också nyligen fått bukop godkänd och som också går o väntar på att få en tid, om operationen, hur mycket vi båda längtar och att vi hoppas på att få ett datum snart så man har något lite mer "konkret" att längta till sas. Dvs ett datum o dag. Och jag satt och tänkte att "tänk vad kul det vore om hon ringer imorgon på vår bröllopsdag!" Trodde ju inte att hon skulle göra det, trodde inte ens att jag skulle få höra något denna veckan. När jag pratade med koordinatorn förra veckan sa hon att hon skulle börja gå igenom alla som blivet godkända och börja boka in operationer, denna veckan. Så jag tänkte att det tar säkert minst en vecka för henne att boka in alla. Så tidigast nästa vecka väntade jag mig att jag skulle kunna få besked. Men, jag HOPPADES ju så klart på att få besked denna veckan, och tyckte som sagt att det hade varit riktigt roligt om jag skulle få beskedet idag, på min o Fredriks bröllopsdag (9 år som gifta.. LOVE YOU FREDRIK   ).   


Satt i bilen på väg ner till mina föräldrar när telefonen ringer. Har handsfree i bilen, och när det ringer ser man numret på radiodisplayen. 040- ***** Hm.. Numret är inte inlagt i mobilen o det är ett Malmö nummer? Oh my God!! Undrar?? Svarar med hjärtat tungt dunkandes i bröstet. "Hej Lina detta är S*** från Akademikliniken.." IIIH!! Hjärtat dunkade ännu snabbare och mitt leende spred sig från öra till öra.   

Och den 29 september är det alltså dags.    Hon skulle skicka hem tid och information till mig, trodde det skulle komma redan denna veckan.
Med tanke på Lidingöloppet och hur ont jag lär ha i varenda led i kroppen efter det hade väl kanske onsdagen varit lite mer optimal för operationen, men jag är bara glad o överlycklig över att jag fick tid så tidigt o fort så jag tackade och tog emot med glädje. *ler* Förhoppningsvis har den allra värsta träningsvärken lagt sig till tisdagen. *ler* Kommer knappt ihåg hur många dagar efteråt som jag hade ont efter halvmaratonet vi sprang förra året, men tror inte att jag hade ont i mer än 2-3 dagar. Vill minnas att första och andra dagen var värst, och att jag tredje dagen fortfarande hade ont men var mer rörlig än dem två första dagarna iaf. *ler* Så det ska nog gå bra. Och, nu när jag vet att jag ska opereras bara några dagar efter loppet kommer jag lyssna på kroppens signaler extra mycket under loppet.


SÅÅÅ glad just nu!!