Tänk att jag redan har varit hemma i tre veckor. Med blandade känslor är det dags att börja jobba igen nästa vecka. Jag trodde att jag skulle bli grymt uttråkad och börja klättra på väggarna efter typ två veckor högst. Men det har faktiskt inte varit så farligt att gå hemma dessa veckorna, det har faktiskt varit väldigt skönt. Vissa dagar har känts långa och långtråkiga så klart, men över lag har det faktiskt varit skönt och behövligt. Skönt att inte behöva ställa väckarklockan och kunna sova så länge jag vill, skönt att kunna ta dagen som den kommer, kunna ta det lugnt och ligga i soffan med gott samvete, skönt att ha full kontroll på tv'n hela dagen.. hehe   

Men, nu börjar jag så smått tröttna på att gå hemma, tröttna på att det inte händer något på hela dagen, tröttna på att varva soffhäng med "småpulande" här hemma. Har inte riktigt vågat ta mig för allt för stora och jobbiga "aktiviteter". Har ju trots allt gjort en ganska stor operation för mindre än en månad sedan, och jag vet att man lättare samlar på sig vätska i buken efter denna operationen om man anstränger sig för mycket för fort. Och, varenda helg hela november månad har vi varit iväg på "kalas" då jag suttit upp en hel kväll, vilket är jobbigt och tar mycket på magmusklerna. Så därför har jag inte riktigt vågat göra alldeles för mycket mitt i veckorna, tänkt att jag behövt vila och ta det lugnt så mycket jag bara kan eftersom att jag sedan haft en hel del att göra och vara iväg på på helgerna. Och, det behöver jag ju också. Kroppen behöver vila och återhämta sig efter operationen, därav sjukskrivningen. Men samtidigt behöver jag röra på mig också. Vilket jag gjort en hel del varje helg under sjukskrivningen. Så jag får nog säga att jag varvat vila med aktiviteter bra. Och ännu så länge har jag inte haft några komplikationer efter operationen. Tror att det är tack vare en blandning av bra läkekött och vila och lagom mycket aktiviteter/rörelser.   

Men, sedan vet jag att jag inte är ute ur farozonen ännu sas. Vet att där är många som börjat samla på sig vätska och få sår på snittet först 3-5 veckor efter operationen. Det betyder inte att det kommer hända mig, men man vet inte. Så därför ropar jag inte "hej" riktigt ännu. Är bara glad att det flytigt på så pass komplikationsfritt som det gjort hittills, och hoppas på att jag inte kommer vara en av dem som börjar samla på sig vätska och få en massa sår på snittet några veckor efter op när man börjat slappna av. För att minska riskerna för detta kommer jag fortsätta vara bästa vän med soffan på veckodagarna även denna sista vecka, för att sedan när jag börjar jobba igen blir det inte mycket vila.

Jag har konstigt nog inte haft så stor träningsabstinens i heller. Men det är väl kanske inte så konstigt egentligen. Den första 1-1,5 veckan hade jag väldigt ont i magmusklerna och var trött, och kunde inte gå helt rakt i ryggen vilket också bidrog till att jag var trött och hade ont i kroppen. Det var först efter runt 1,5 vecka som jag kunde gå helt rak med ryggen och som jag började känna mig mer och mer rörlig. Och det är först nu dem senaste 4-5 dagarna som jag i princip inte haft ont i magmusklerna öht. Den värsta smärtan försvann efter runt 1-1,5 veckor, men jag har haft rätt bra ont i magmusklerna när jag vaknat på morgonen samt när jag promenerat mycket, fram tills för 4-5 dagar sedan. Men nu dem sista dagarna har jag faktiskt inte ens haft ont i magmusklerna när jag vaknat på morgonen, och känner bara mig lite småöm när jag promenerat o suttit upp mycket. Öm, inte ont, mao. Har haft väldigt ont i ryggen när jag vaknat på morgonen varje dag också, men sedan jag började ta en promenad varje morgon har det släppt. Började ta en promenad innan frukost i måndags, och har alltså tagit en promenad varje dag i tre dagar nu, och sedan dess har jag inte heller haft ont i ryggen när jag vaknat. Lite öm, men inte ont. Så att kroppen börjat säga ifrån att jag behöver röra på mig lite mer är tveklöst. Och med detta kommer nog träningsabstinensen snart krypandes rätt ordentligt misstänker jag.. hehe   

När jag tittade på magen igår upptäckte jag att jag har börjat få snygga konturer på magen nu. Kan inte riktigt fatta att bara efter tre veckor är min mage riktigt fin!!      Så när jag upptäckte detta började jag längta efter att få börja träna då jag insåg att magen är jättefin nu efter operationen, utan att jag tränat. Tänk då när jag kan börja träna.. Magen jag alltid drömt om att kunna få men inte vågat och kunnat tro att jag någonsin skulle kunna få, att det alltid skulle vara just en dröm. Som magen ser ut nu, känns det som att det snart är mer än bara en dröm.. Jag kan faktiskt börja göra mer än bara hoppas på och drömma om att få en platt mage med snygga magmuskler. Drömmen kan faktiskt gå i uppfyllelse nu! Det jag kämpat för så länge och haft som mål, är inom räckhåll! Utan operationen tror jag inte att jag hade kunnat uppnå detta mål. Inte till fullo iaf. Så därför ångrar jag inte för fem öre att jag slutade lyssna på alla som sa att det inte var mycket lönt att jag kollade upp om jag kunde få operationen godkänd av landstinget. Jag är väldigt glad att jag slutade lyssna på dessa "röster". Hade jag inte gjort det hade jag ju fortfarande varit missnöjd med min mage. Jag hade fortsatt kämpa för att komma så nära mitt mål jag kunnat, men jag tror inte att jag hade nåt hela vägen. Åtminstone inte utan att börja leva väldigt strikt och slutat med allt vad alkohol och socker heter, äta mindre och träna ännu mer. Och vilket liv hade det blivet? Inget jag ville ha.

Jag vill kunna äta och dricka gott utan att vikten skenar iväg. Och det har jag klarat av hittills. Dock så har ju inte hänget försvunnit och det är detta jag vantrivts med. Vikthetsen, jakten på min "drömvikt" hade heller inte försvunnit trots att jag var smal. Och det tror jag inte att den hade gjort i heller så länge jag vantrivts med magen så mycket som jag gjorde innan op. För första gången på jag vet inte hur många år, bryr jag inte mig om vikten nu när jag äntligen blivet av med hänget och putmagen. Självklart innebär inte det att jag kommer sluta bry mig om vikten helt, men jag tänker på vikten på ett annat sätt. Jag tänker att så länge jag håller en jämnvikt och jag gillar det jag ser i spegeln, så länge kläderna sitter snyggt och bra, så länge jag varken har något tråkigt "put" mitt på magen och en "bulle" över "fifin" är jag nöjd, så spelar det ingen roll om vågen säger att jag väger 57 kg eller 60 kg. Denna känsla är SÅ skön o befriande! Och jag hoppas att jag får behålla denna känslan nu, så att det inte börjar spöka i hjärnan igen.

Längtar efter att få börja träna och känna mig stark och i form igen. Men så länge jag har gördeln/korsetten känner jag inte mig så värst motiverad och pigg på det. Men, det ska jag ju inte heller. Har träningsstopp i minst tre veckor till. Ska använda korsetten i 5 veckor till..    Dock bara knappt en vecka till dygnet runt. På tisdag är det 4 veckor sen operationen och efter det slipper jag den på nätterna iaf. Och det ska bli SÅ skönt! Skönt och läskigt på samma gång.. Mina planer med träningen är att jag ska börja ta korta och långsamma löp/joggingrundor ett par gånger i veckan direkt efter nyår, och försöka ta mig till gymmet och träna styrka på maskinerna en gång i veckan. Ordentlig träning där jag tar ut mig helt, som tex. Box & kick och ATC tänker jag börja med först tre månader efter op, dvs början på februari. Tänker att det är bäst för kroppen att börja långsamt och jobba upp formen sakta men säkert. Ett steg i taget är alltid bästa sättet!

Jag kan inte förstå att tiden går så fort. Att det redan har gått drygt 2,5 v sen operationen. Imorgon är det fredag sen efter helgen går jag in på min sista sjukskrivnings vecka.


Hoppas bara jag klarar av att börja jobba som planerat den 3 dec. Har visserligen i princip bara ont en stund på morgonen innan jag rört på mig en stund, men jag behöver inte gå några längre distanser för att jag ska bli trött o öm över magmusklerna. Men ska försöka ta en promenad varje dag nästa vecka. Börja med en kort runda på bara 200-300 m som jag sedan ökar successivt. Så får jag se hur det känns i slutet av veckan. Är ju sjukskriven månd-onsd veckan därpå också o börjar jobba först på torsdagen. Och jag börjar lätt; jobba två dagar sen ledig två. :-)
Ska ta promenaden på morgonen/förmiddagen och sedan vila resten av dagen. På så sätt får jag både tränat upp magmuskler och kondition och vila mycket innan jag sedan börjar jobba igen.


Jag är i alla fall oerhört glad över att jag valde att göra denna operationen och ångrar inte en sekund! Är redan SÅ nöjd över resultatet! Redan efter en vecka såg man en stor skillnad även om jag var väldigt svullen. Efter två veckor ser man nu ännu större skillnad! Känner fortfarande mig svullen men magen har blivet mycket plattare o finare och SER inte svullen ut. Den är svullen, det känns, men det syns knappt. Efter bara två veckor! :-D


Kroppen är verkligen fantastisk och jag är oerhört glad och stolt över den! Magen kom igång (nr. 2) bara två dagar efter operationen, redan efter knappt en vecka var jag mycket rörligare än jag trott att jag skulle vara efter en så stor operation, och idag kom mensen igång som en klocka i tid! Kroppen är verkligen fantastisk och för första gången någonsin kan jag säga att jag verkligen gillar min mage! Och så fort svullnaden släppt helt och jag har börjat träna igen vågar jag nog redan nu säga att jag kommer ÄLSKA min nya mage! Underbar känsla! :-D <3

Idag var jag på första återbesöket på Akademikliniken. Det första hon kommenterade var att jag hade en bra hållning, att det var positivt.    Hon kände sen först på min mage och tyckte att den kändes bra och hon trodde inte där fanns någon vätska som behövdes tömmas. Har själv tyckt att den varit lite mindre skvalpig dem två sista dagarna. Så det kändes bra    Sen tog hon bort suturerna från min navel. Den såg bra ut men lätt blödande, så jag fick en kompress över som jag ska ha på runt en vecka. Där var rätt mycket torkat blod och hon satte på kompressen rätt fort, så jag han inte se så mycket av den tyvärr. Ska duscha och tvätta av den imorgon, så då får jag se lite bättre hur den ser ut.    Sedan tog hon bort tejpen från snittet och tvättade av det lite lätt och satt på en ny tejp. Ska ha tejp över snittet i minst 6 mån. Det såg riktigt fint ut!! Får jag bara inte några infektioner så är jag 100% säker på att snittet kommer läka och se riktigt bra ut!      Kort sagt framskrider läkningsprocessen precis som den ska och min nya mage kommer bara bli finare och finare efterhand all svullnad lägger sig och navel och snitt läker.        

Det visade även sig att jag visst hela tiden har haft gördeln för långt upp. Det är därför, *ursäkta detaljer*, mitt venusberg varit så svullet. Hon visade mig hur långt ner den ska sitta. Och på bara dem knappa 2 h efter besöket till det jag tog av gördeln en stund här hemma, har svullnaden där lagt sig väldigt bra.     

Nästa besök blir den 18 februari nästa år, en vecka innan min 35 års dag. Då är det tre månaders kontroll, och tror inte dem gör mycket mer på det besöket än att känna på magen så att allt känns och ser bra ut

Ska vara hemma i två veckor till, och även om jag känner mig bra rörlig nu och inte har lika ont längre (nästan inte alls, bara en stund på morgonen innan jag rört på mig en stund, och när jag vrider mig för mycket eller gör någon annan "konstig" rörelse), så känns det bra. Klarar ännu inte av att gå några längre sträckor utan att det gör ont i magmusklerna, och jag får som sagt ont när jag gör "för häftiga och konstiga rörelser". Och man använder ju magmusklerna hela tiden när man jobbar i vården. Så jag kan nog behöva dessa två veckorna också. Även om jag känner mig pigg i övrigt och snart klättrar på väggarna..... hahaha   

Jag har nu gått hemma i mindre än 1,5 vecka och nu har rastlösheten börjat komma krypandes.. Trodde att den skulle komma tidigare, men å andra sidan hade jag rätt ont och var rätt trött dem första dagarna, och hela helgen har det hänt saker. Så det är väl därför det tagit längre tid för rastlösheten att komma än jag trodde. *ler*

Jag känner mig piggare i kroppen och allt rörligare för varje dag, fortfarande ont över magmusklerna, men det är mest på morgonen efter en hel natts sömn, och när jag vrider mig för mycket. Märker också att jag blir trött fortare. Igår hade jag i en omgång tvätt, tömde och fyllde diskmaskinen, samt lagade mat på kvällen, men där i mellan satt och/eller låg jag i soffan och såg på tv. Jag fick inte ont av det, för att jag tog det lugnt när jag gjorde det, men jag blev väldigt trött av det. Men visst, sitter man i soffan med benen på en fotpall större delen av dagen blir man trött och förlorar en hel del kondition, så då krävs det klart inte så mycket för att man ska bli trött, nyopererad eller ej.

Jag kom hem från Akademikliniken för en vecka sedan idag, och på den veckan har jag hunnit plöja igenom tre hela säsonger av Game of thrones (10 avsnitt 'a 50 min per säsong), sett två filmer 'a 1,5 h och sett fem avsnitt 'a 1h15 min av Sons of anarchy... På EN vecka!! Försoffad? Japp! Rastlös? Börjar bli minst sagt.....   

Men nu börjar jag som sagt känna mig allt rörligare så from nästa vecka ska jag som jag skrev i förra inlägget börja ta lite promenader. Börja långsamt och ta en promenad kanske var annan dag hela nästa vecka, och sedan ta en promenad varje dag sista veckan jag är hemma innan jag börjar jobba igen. Känner att ju mer försoffad jag blir ju mer lägger jag på mig på vikten också, och det är det sista jag vill. Försöker tänka på vad och hur mycket jag stoppar i mig, men det är inte helt lätt när man går hemma ensam och när man börjar bli uttråkad. Ett par jag känner som gjort samma operation sa att dem inte klarade av att äta så mycket för att gördeln satt åt så mycket. Men antingen så spänner jag inte min gördel så mycket som jag kanske borde/ska göra (men jag tycker själv att jag spänner den så mycket jag kan. Ska ju kunna andas också..), eller så fungerar min kropp helt enkelt så att det spelar ingen roll hur jag mår eller vad jag gått igenom; hungerskänslan och aptiten är där ändå.. Och ja, när jag tänker efter är det nog det sistnämnda då jag brukar ha rätt bra aptit tom. när jag är magsjuk.. De gånger jag INTE har aptit när jag är magsjuk, det är när jag är RIKTIGT magsjuk... Det är väl just därför jag har så lätt för att "lägga på mig", för att hungern och aptiten är det väldigt sällan något fel på. Tyvärr, kan jag känna i vissa lägen.

Har inte vägt mig sen jag blev opererad ännu, känner att det inte är mycket lönt för att det lär inte ge en tillförlitlig bild, så länge jag fortfarande känner mig svullen. Men jag känner inte mig fullt lika svullen idag, och troligtvis kommer dem tömma mig på lite vätska på återbesöket på fred, så nästa vecka tänkte jag ställa mig på vågen. Ska bli spännande att se om det blivet någon skillnad på vågen av att ha blivet av med runt ett halvt kilo hud. *ler* Det KÄNNS inte som att det gjort någon större förändring på vågen, och ja, -0,5 kg hud kan väl inte ge så mycket mer än just  0,5 kg minus på vågen i heller, samt att jag knappt rört på mig sen operationen. Men det viktigaste just nu är egentligen att försöka bibehålla den vikt jag hade innan operationen, att inte gå UPP i vikt. Kampen att bli av med dem där sista små kilona jag vill bli av med, börjar jag på först så fort jag känner mig stark nog i kroppen. Nu ligger största fokuset på att få kroppen utvilad och stark igen efter operationen. Och visst, så fort svullnaden lagt sig och jag börjat kunna börja träna och bygga upp lite muskler igen är det inte ens säkert att jag kommer känna att jag behöver bli av med fler kilon. När jag var nere på 55,5 kg sist och då kände mig riktigt nöjd med min vikt,hade jag ju en helt annan "magform" än jag har nu, då hade jag en mycket mer putande mage samt häng över buken. Jag har fortfarande lite putande mage, men nu är den mer jämn i formen samt att jag ju inte längre har all extrahuden hängandes över buken. Jag får se hur det känns och hur min figur ser ut när svullnaden lagt sig och jag kunnat börja träna igen helt enkelt    

Hjälp vad tiden går fort! Vid denna tiden för en vecka sedan hade jag precis blivet sövd.. En vecka sen operation alltså!

Dem tre första dagarna var värst. Dels för att jag så klart hade mest ont då, men även för att jag ju var tvungen att gå helt framåtlutad varje gång jag skulle gå någonstans. Detta tog väldigt mycket på ryggen, så dem tre första dagarna orkade jag inte göra mycket mer än att ligga i soffan från morgon till kväll. Att ta sig i och ur sängen och soffan var inte roligt för att det gjorde väldigt ont.    Fjärde dagen kunde jag äntligen börja sträcka på ryggen. SÅ skönt!    Det tog dock ett par dagar innan jag kunde stå helt rakt med ryggen, och jag kan än idag inte gå helt rakt med ryggen. Stå rakt har jag kunnat sen i söndags, men inte gå. Men jag klarar av att gå rakare för varje dag, och jag går NÄSTAN helt rakt nu.   

Passade på att ta en "efter bild" idag när jag hade gördeln i tvättmaskinen, och satte den vid sidan om en "före bild" jag tog några veckor innan op. Och det kändes väldigt skönt och roligt att se förändringen på det viset då jag känt mig (känner) väldigt svullen om magen. Och ja, ni kan ju själv se resultatet ovan. Vilken skillnad!!!    Ska bli riktigt roligt att se skillnaden sedan när svullnaden lagt sig. Hoppas på lite plattare mage då.      Men framför allt ska det bli skönt när svullnaden släpper så att magen kan bli lite mjukare. Nu är den rätt hård och det stramar väldigt mycket när jag står upp.

Var inne på akademikliniken igår på ett besök som visade sig vara rätt.. Onödigt. På lappen jag fick med mig hem stod det att om man får "skvalpig" buk skulle man ringa in för att komma in på bedömning och ev. tömning på vätska. I torsdags kväll när jag skulle duscha upptäckte jag att min buk var lite skvalpig. Så på fred morgon ringde jag in till kliniken. Dem hade ingen tid då, och sköterskan (usk) sa att jag skulle avvakta under helgen och ringa in igen på månd, men att jag måste komma in innan återbesöket nu på fred. Sagt och gjort. Ringde igår och fick en tid kl.10:30 Då jag inte vågar köra bil själv så långt riktigt ännu och fortfarande är rätt öm över magen, fick jag skjuts in av mina svärföräldrar. Får träffa en sjuksköterska som rätt fort talar om att det är för tidigt inpå operationen att göra en tömning, men att hon kunde titta och känna på magen ändå. Hon konstaterade att magen är för svullen och hård för  att göra en tömning, men att jag har vätska i buken. Detta är dock helt ofarligt så länge man inte har feber sa hon. Så jag var inne hos henne i fem minuter och sen var det bara att åka hem igen..   

Ska in på mitt återbesök på fred där dem bla ska ta bort stygnen från min nya navel. Jag hoppas att dem kan göra en tömning också då, och att magen kommer kännas mindre hård och svullen efter det.

Mina bristningar jag hade på magen efter graviditeterna är borta nu föresten.    Inte för att jag någonsin har tyckt illa om dem på något vis, har faktiskt inte brytt mig om dem öht. Men det gör heller inte så mycket att dem är borta så klart.    Kanske kommer dem synas igen sen när svullnaden lagt sig, det vet jag inte. Men gör dem det så gör det faktiskt inget. Mycket har jag stört mig på på min mage, men faktiskt varken mina bristningar eller ärret efter kejsarsnittet. Kejsarsnittet har jag iofs inte kunnat se om jag inte lyft på hänget.... haha   

Jag känner mig piggare och mer rörlig för varje dag som går och det är jätteskönt. Är fortfarande rätt öm över magmusklerna som ju blev ihopsydda, men jag har inte ont längre. Det gör fortfarande ont när jag hostar o nyser (framför allt när jag nyser), men det gör inte lika ont som för ett par dagar sedan.
Ska vara sjukskriven i 3 v till, och fortsätter det gå framåt i den takten det gör nu, tror jag inte det kommer vara några problem att börja jobba igen efter de tre veckorna.

Jag ska vila och vara bästa kompis med soffan denna veckan också, sen ska jag börja försöka ta en promenad, kanske inte varje dag, men var annan dag kanske. Kommer givetvis börja långsamt och försiktigt, och lyssna på kroppen och vända tillbaka hem så fort jag börjar känna mig trött. Men ändå börja röra lite mer på mig. Det tror jag att både kropp och knopp kan må bra av och behöva efter mer eller mindre konstant soffläge i två veckor.   

Ny uppdatering kommer om inte förr så efter att jag varit på återbesöket på fred

Fem veckor efter den från början planerade operationsdagen var det igår äntligen dags! Och denna gången kom inget i vägen även om det kändes som att det var bra nära med tanke på hur jag mått dem sista veckorna.


Blev inskriven kl.13:00 Fick eget rum, pratade med narkosläkaren och fick "ok stämpel". *ler* Fick sedan smärtstillande av en trevlig men lätt uppstressad Ssk. ?


Minns inte exakt vad klockan var när jag fick träffa kirurgen (men det var runt 14 tiden) som målade "fina sträck" på min mage och kände på mina magmuskler. Precis som på konsultationen kom han fram till att dem var delade men inte så mkt. Han sa inte att han skulle sy ihop dem, men jag fick känslan av att han skulle göra det, så hoppades o höll tummarna. Det är dem delade magmusklerna som skapar det inte så vackra "magputet" nämligen..



Kl.14:30 kom jag in i operationssalen och 16:30 var jag ute igen.


Kände mig omtöcknad och hade ont, men mådde annars bra efter omständigheterna. Fick smärtstillande och vatten o saft. Hade mer ont mitt på magen än vid snittet. Fick lite senare förklaringen på det; han hade sytt igen mina magmuskler!! Wohoo!!! ??


Såg på tv o halvsov om vart annat tills klockan var runt 22:00 då jag kände mig "sova för natten trött". ? Sov bra större delen av natten men vaknade ett par gånger.


Första toalettbesöket var föresten sjukt jobbigt. Blev både yr o illamående. Men fick medicin mot yrsel o illamående insprutat i kanylen medan jag satt på toaletten som hjälpte väldigt snabbt, så det kändes lite bättre när jag skulle gå tillbaka till sängen. Andra o tredje gången jag skulle på toaletten gick det mycket bättre.


Vaknade vid 06:00 idag o kunde sen inte somna om. Fick frukost kl.07:30 o vad GOTT det var!!! Hade ju inte ätit något sen 06:30 igår.


Efter att jag ätit frukosten kom kirurgen o en ssk och kände på min mage och tittade lite snabbt på snittet och min nya navel. Allt kändes o såg bra ut och kirurgen sa att dem kunde ta bort dränagen innan jag skulle åka hem. Vilken lättnad!! Två av mina vänner som gjort denna op fick åka hem med dränagen och fick sedan åka in igen nån dag senare för att först då bli av med dem. Lät INTE roligt... Men det slapp jag alltså ?


Fick lite mer kaffe och sedan runt en halvtimme efter att Fredrik skulle komma o hämta mig kom ssk'an igen och tog bort dränagen och då kunde jag själv även se resultatet lite bättre. Sååååå fint!! ???? Magen är svullen nu (tydligen? ?), och är ändå sååå fin!! Är sjukt spänd på att få se slutresultatet. ?


Fredrik kom o hämtade mig strax innan 10:00 o sen jag kom hem har jag mest legat i soffan. Det gör inte ont när jag är uppe o går, men det är sjukt jobbigt eftersom att jag dem tre första dagarna måste gå i 90 gr vinkel.. Det gör ont när jag tar mig i o ur soffan, men när jag väl kommit i/ur är det inga problem. Men hosta, nysa och skratta är INTE roligt!! Det gör ONT!


Hoppas på lite mindre smärta imorgon. Imorgon när Fredrik kommit hem från jobb ska jag ta av gördeln för första gången, och ta första duschen. Ska bli riktigt spännande att se hur magen ser ut när jag står upp. Jag har ont, men ångrar ännu så länge inte en sekund! Är SÅ nöjd o älskar redan min nya mage!


Bilden; före och efter op, liggandes

Ni anar inte hur SKÖNT det ska bli att få operationen gjord imorgon! Jag har nog aldrig mått så dåligt som jag gjort sedan operationen blev framskjuten för 5 veckor sedan. Jag har inte riktigt förstått det tidigare, att det är mycket det jag haft problem med, men jag har haft väldigt mycket ångest enda sedan den blev framskjuten. Ångesten har yttrat sig både i sjukdom och i sjukdomskänslor. Jag hade laddat så väldigt mycket psykiskt inför operationen för fem veckor sedan, så när det då blev ett så snörpligt "slut" på operationsdagen var det som att all energi sögs ur mig, jag blev totalt urladdad. Jag ville bara krypa ner under täcket och stanna där till det nya operationsdatumet. Men det kunde jag ju inte. Livet var tvunget att fortsätta. Jag har ju både familj och jobb som fortsätter som vanligt oavsett hur jag mår. Att operationen betyder så mycket för mig har jag nog inte riktigt förstått förens den inte blev av som planerat. Det var som att livet stannade upp. Jag har med detta insett att om jag fortsätter må så här även efter operationen måste jag söka hjälp.

Jag vet inte riktigt vad jag är mest nervös inför imorgon. Att något nytt oförutsett dyker upp så att operationen av någon anledning inte blir av imorgon i heller, eller inför själva operationen. Eller jo, det vet jag. Jag är mer nervös för att något oförutsett ska hända så att operationen blir framskjuten igen så att jag tvingas fortsätta leva med dessa ångestkänslor i några veckor till. Blir det så måste jag verkligen söka hjälp, direkt. Jag vet att jag har mycket att jobba på med mig själv. Operationen är en bit på vägen. Jag börjar med att bli av med det jag vantrivs med och inte mår bra av rent fysiskt; min hängande buk som får mig att må så dåligt och som jag stör mig på så mycket. Märker jag att jag fortfarande klankar ner på mig själv och får mig själv att må dåligt även efter op, vet jag att jag måste ta hjälp även med den psykiska biten. Jag hoppas att operationen ska hjälpa mig så pass mycket att jag inte ska behöva ta hjälp av en psykolog, men jag är samtidigt öppen för att ta emot hjälp av en psykolog om det skulle behövas även efter att jag blivet av med det jag mår dåligt av fysiskt.

Jag längtar efter morgondagen, tills operationen är över, så att jag kan börja slappna av igen och börja ladda batterierna på nytt, återfå min energi. Jag saknar glöden jag hade i ögonen i somras. Jag saknar att känna mig stark. Känna mig stark lär jag väl dock ej känna mig förens minst 2 v efter operationen.. haha   

Imorgon ska jag äntligen bli av med all extrahud och jag ser fram emot det så mycket att jag har känslor och tankar så det räcker o blir över. Imorgon är en stor dag. Imorgon ska det bli en bra och lyckad dag!

Klockan 13:00 blir jag inskriven, uppdatering kommer så fort jag orkar!

Jag har aldrig sett mig som typen som är "inbillningssjuk", men dem sista veckorna har mycket av min "sjuka" varit inbillning. Inte allt, för att jag HAR varit förkyld i ett par omgångar och jag HAR haft ögoninflammation som påverkade mig rätt mycket. Men pga att jag varit så rädd för att bli sjuk så att operationen skulle tvingas att skjutas fram igen, har jag många gånger dem senaste veckorna känt mig sjukare än jag egentligen varit. Jag har helt enkelt varit så rädd för att bli sjuk att jag blivet sjuk.. Och det tar väldigt mycket på ens energi när man känner efter så mycket att man till slut blir och/eller känner sig sjuk. Senast igår kände jag mig riktigt sjuk. Men igår var det nog en blandning av riktig sjuka och inbillad. När jag vaknade på morgonen kände jag direkt att jag hade ont i halsen och att jag inte var i form. Men körde till jobb ändå. Den första timmen kändes ok även om jag hade ont i halsen, men sedan blev det bara värre. Och då kom ångesten över att operationen kanske skulle bli framskjuten. Så till slut bestämde jag mig för att det bästa var om jag körde hem. Ett par av mina vårdtagare och en kollega såg på mig att jag inte mådde bra igår, så dem rådde också mig att åka hem och vila så jag kunde bli frisk tills på tisd.


Igår kväll åkte Fredrik och barnen i väg själv på Halloween firande hos ett par kompisar. Själv stannade jag hemma eftersom att jag var för trött och hängig för att följa med, och hade ju gått hem från jobb. Gick och la mig redan 20:45, men kunde inte somna. Låg och tänkte på operationen och hur gärna jag vill att den ska bli av på tisd, och till slut blev jag arg på mig själv. Fredriks ord tidigare på dagen att "så länge jag är i detta fokuset jag är i nu ska jag inte opereras för att det kommer förlänga läkningsprocessen" fick mig att på något vis "vakna till". Där och då i sängen bestämde jag mig för att rycka upp mig, att nu fick det minsann räcka!

Steg upp när jag hörde att Fredrik o barnen kom hem och Fredrik hade lite problem med en övertrött Milo, och hjälpte honom att få barnen i säng. Sedan värmde jag en kopp mjölk och hade i massa med honung och myste sedan upp mig i soffan bredvid Fredrik.

När jag vaknade i morse efter att ha sovit i mer än 7h, kände jag mig piggare och friskare än jag gjort på länge. Jag hade inga känningar i halsen och jag kände mig piggare rent allmänt. Och hela dagen idag har jag känt mig, inte helt frisk, jag är fortfarande ganska trött och är lite hostig ännu, men bra mycket friskare än på vad som känns som en hel evighet, framför allt känner jag äntligen mig redo för operationen! Äntligen känns det som att jag kan släppa fokus på att känna efter om jag är sjuk eller inte. Äntligen kan jag slappna av!

Så nu kan jag i stället ägna dem två sista dagarna till att vara nervös inför operationen... hahaha