Jag har kommit till insikt om en sak. Min vikt har i princip stått stilla nu i ca tre månader. Har pendlat mellan 57,4-58 kg. Det jag kommit till insikt om är att så länge jag lever på det viset jag gör nu kommer jag fortsätta ligga o pendla mellan 57,4-58 kg och inte gå ner så mycket mer.

Så jag har två alternativ;
1) Fortsätta som jag gör nu och försöka acceptera att min kropp med detta val bestämt sig för att ligga runt 57-58 kg.

2) Leva ännu mer strikt än jag gör nu, detta innebär att leva strikt 6 dagar i veckan ist för som nu 4,5-5 dag i veckan, och gör jag detta vet jag att jag kommer gå ner bättre i vikt och komma ner till 55-56 kg som jag länge nu pratat om att jag vill vara på.

Jag har lite "ha kakan och äta kakan dilemmat" skulle man kunna säga. Jag vill gå ner till 55-56 kg, men samtidigt trivs jag väldigt bra med den livsstilen jag har nu och vill fortsätta med den. Så frågan är hur mycket det egentligen är värt för mig att komma ner till 55-56 kg? Och jag känner faktiskt att även om jag skulle vilja ner till 55-56 kg egentligen, så vill jag fortsätta leva som jag gör nu. Jag VILL äta och dricka lite extra gott både på fredagen och lördagen för att jag älskar goda viner, öl och god mat. Och så fort våren sätter igång på allvar och det blir ljust ute längre om kvällarna vet jag att jag kommer träna ännu mer än jag gör nu. Och då är jag rätt säker på att det kommer börja hända saker på vågen igen även om jag äter o dricker gott både på fredagen och lördagen. Den enda ändringen jag känner att jag är villig att göra är att sluta ta den där ölen på söndag kvällen framför tv'n och inte äta något onyttigt alls, på söndagen. Som det är nu brukar vi ta vars en öl (33 cl) på kvällen framför tv'n och ibland någon form av godis (inga stora mängder dock) på söndagen. Och det är ju faktiskt rätt onödigt egentligen. Så mao den förändring jag just nu känner att jag är villig att göra är att leva strikt 5 dagar i veckan ist för som nu 4,5 dagar (räknar bara söndagen som halv de söndagar jag dricker en öl men håller en bra diet i övrigt).

På ett vis känns det som att genom att ta detta beslut att jag snubblar på målsnöret. Och ja, det gör jag ju. MEN! Det är ett medvetet eget val jag gjort för att jag ju faktiskt inte både kan ha kakan och äta kakan, och just nu vill jag inte ändra min livsstil mer än jag redan gjort. Så länge jag fortsätter träna regelbundet och lika mycket som jag gör nu, och till våren och sommaren tom. ännu mer, och så länge jag håller mig under 58 kg känner jag mig nöjd med detta val. Sedan är detta absolut ingen slutgiltigt beslut, utan känner jag en dag att jag är villig att ändra min livsstil ytterligare för att komma ner på 55-56 kg, så kommer jag satsa på det till 110%. Men just nu känner jag att jag orkar och vill inte jaga siffrorna 55-56 kg längre. Så länge jag mår bra med den livsstilen jag har nu, vilket jag faktiskt gör, och så länge jag tränar regelbundet och så mycket som jag gör nu (3-4 dagar i veckan) så att jag ändå håller mig på en jämn och ändå till min längd bra vikt, dvs så länge vikten plötsligt inte börjar skena iväg åt fel håll, så känns detta beslut väldigt bra och som ett helt rätt beslut för mig just nu.

Nu är det slutjagat efter en siffra för ett tag framåt iaf. Nu ska jag i stället koncentrera mig på att lägga i en extra växel när det kommer till träningen ist. Dvs bli bättre med löpningen och fortsätta med övrig träning som jag gör nu. I nuläget känner jag att jag får vad styrketräning jag behöver, men att jag springer mer sällan än jag egentligen vill. I nuläget springer jag tyvärr inte mer än 1-2 gånger i veckan, och oftast inte mer än högst 8 km. Springer milen någon enstaka gång då och då. Men egentligen vill jag springa åtminstone tre dagar i veckan, och milen och längre åtminstone en dag i veckan. DETTA blir mitt mål from. nu och det känns väldigt bra!

Nu KÖR vi!!

Ibland slåss jag av känslan att "fasigen vad kroppen är FANTASTISK egentligen!" Min kropp har fått stå ut med kraftig övervikt, jojo-bantning, och två graviditeter som inte var helt enkla. Stooor mage, foglossning, havandeskapsförgiftning, och akuta operationer. Ändå har den burit mig, den har klarat sig igenom allt och återhämtat sig fantastiskt bra.


Sedan har den klarat av att gå från övervikt och år av jojobantning, till att klara av att gå ner nästan 18 kg utan operation, den har klarat av att gå från knäproblem och fotproblem (plattfot) till att klara av att springa över en mil utan att stanna där visserligen knän o fötter gör sig påmind till o från under loppen, men dem HÅLLER, och jag klarar av att fortsätta springa. Den klagar lite tyst under loppen/rundorna, men den klagar inte högljutt på minsta vis, och efteråt dröjer det inte alls lång stund innan den har laddat om och är redo för nya utmaningar.


Kroppen är fantastisk!

Jag har den sista tiden haft svårt att hålla fokus på mitt viktmål. Jag VILL ner till 54-55 kg för att jag var där för runt ett år sedan o kände verkligen att DETTA är min trivselvikt. Då kände jag att det enda jag vill nu är att komma i bättre form genom muskler. Dvs plattare o "hårdare" mage, snygga armmuskler och starka (och snabba ?) ben. Lite mer "fit" sas. Skulle det sedan bli något lite plus på vågen pga musklerna hade det inte gjort så mycket eftersom att jag vet att man kan gå upp lite i vikt när man bygger muskler.


Men dem sista 7-8 månaderna har vågen gått rätt mkt upp o ner vilket är fullt normalt, det vet jag. Men under julen lyckades jag på något vis gå upp nästan 3 kg, och dessa kilon har jag inte lyckats bli av med. Går ner 0,5 kg ena veckan för att sedan gå upp 0,7 nästa. Ett steg framåt två steg bak, känns det som.


Jag tror, eller vet rättare sagt, att det är detta som gör att jag har svårt att hålla fokus på dit jag vill komma. Ena veckan sköter jag mig och klarar av att hålla fokus, men nästa får jag tankar o känslor som "äsch jag orkar inte jaga siffror längre, jag ÄR ju smal även om jag kanske inte är riktigt lika smal som jag egentligen vill vara. Jag struntar i att försöka gå ner i vikt nu". Och jag är inte helt dum o blind, jag vet att detta är rätt sunda tankar egentligen, att jag borde börja leva o njuta ist för att jaga en siffra på vågen. Jag VET det.


Men samtidigt innebär detta även att snubbla på målsnöret, att ge upp ett mål jag är SÅ nära att för första gången i mitt liv nå. Och jag är trött på att ge upp så fort det är motigt o inte riktigt går så bra som jag vill. Jag har gjort det i hela mitt liv. Vad gav det mig? Jo övervikt o dåligt självförtroende.


Jag VILL inte ge upp nu när jag är så nära, nu när jag faktiskt HAR hittat o nåt min trivselvikt en gång. Jag SKA inte ge upp! Jag vill inte släppa kontrollen o riskera att hamna tillbaka i gamla spår igen. Jag vill ha kontroll, och oroa er inte, jag njuter också ändå. Jag njuter av känslan jag får efter varje träningspass, jag njuter av att kunna handla den sortens kläder jag förut bara kunde drömma om, jag njuter av att faktiskt TYCKA OM det jag ser i spegeln. Jag har gett upp i hela mitt liv så fort det blivet motigt. Aldrig mer!