http://hyllat.se/45-sekunder-sinnessjuka-skonhetsideal/

En tjej länkade denna videon i ena "vikt och tränings gruppen" jag är med i på Fb.

Och jag håller med om att idealen idag många gånger är sjuka. Och jag tycker det är riktigt trist att många unga vill se ut som dessa många gånger undernärda och retuscherade modeller. Idealen idag är som sagt många gånger sjuka och det är riktigt trist att människan inte bara kan vara nöjd med "det naturen gett dem". Men samtidigt känner jag att så länge man gör det FÖR SIN EGEN SKULL och inte låter det gå för långt, är det inget fel i att tex. förstora sina bröst.

Och sedan är det också lite trist också att så fort någon vill göra en bröst operation eller annan sorts skönhetsop, så tror genast många att det är för att man vill vara "perfekt", för att man vill vara lika snygg som modellerna man ser på tv o i tidningar. När jag var yngre o inte visste bättre så ja visst, DÅ önskade jag att jag kunde se ut som modellerna. Nu vill jag bara tycka om det jag ser i spegeln. Jag vill inte se ut som en "perfekt modell", men jag vill se ut som en "snyggare Lina, en som är nöjd med sig själv". Jag har inget behov av att se perfekt ut för att ingen är perfekt. Men det jag inte tycker om när jag ser mig själv har jag äntligen hittat ork och motivation till att försöka ändra på ist för att beklaga mig över. För min egen skull, för att jag vill trivas med mig själv. Inte för att se ut som en retuscherad modell.

Jag har börjat bli allt bättre och bättre vän med min mage, hur den ser ut, nu. Jag har tom. börjat kunna acceptera "hänget" jag har fått efter två graviditeter och efter viktminskningen. Dels har jag haft det ett rätt bra tag nu (själva "hänget" hade jag redan innan viktminskningen, dvs efter graviditeterna), och dels har jag faktiskt märkt att "hänget" och den lösa huden HAR blivet mindre nu. Träningen har börjat ge allt synligare och synligare resultat mao.      Jag har fortfarande mer "mage" än jag vill ha, jag vill fortfarande att den ska bli plattare, men jag har börjat se det alla andra sett länge, nu. Dvs att den lilla mage jag har, ja även om den är där så är den just; LITEN. Men den HAR blivet plattare, därför är det lättare för mig nu att se vad alla andra har sett sedan länge.   

Men sedan är det ju tyvärr så, att går man ner mycket i vikt och när man tränar mycket, hänger brösten oftast med också, dvs dem blir också mindre. Och redan innan amningar, viktminskning och den regelbundna träningen, hade jag små bröst. Har alltid haft en ganska liten A-kupa. Men innan allt ovannämnda var dem åtminstone hyfsat fylliga. Så även om jag alltid önskat mig större bröst och alltid känt att jag inte skulle tacka nej till en förstoring, har jag ändå kunnat "acceptera" mina bröst och varit "hyfsat nöjd" med dem. Men nu efter amningar, viktminskning och regelbunden träning.. Ja behöver jag säga att jag knappt ens kan ha en A-kupa längre? Finns det a-kupa tro? Dem är nu ÄNNU mindre än förut, och dessutom nästan helt innehållslösa.   Hade där bara varit innehåll i dem, dvs hade dem bara varit fylliga hade jag haft lättare att acceptera dem även om dem blivet ännu mindre än förut. Men nu.. Ja jag känner inte mig speciellt kvinnlig och sexig utan BH kan jag säga..    Och det har inget att göra med vad andra tycker. Jag bryr mig inte om vad andra tycker, vad dem tycker är deras problem. Det enda jag bryr mig om är vad jag själv och min man tycker. Och F har ALLTID tyckt om och älskat mig för den jag är, oavsett hur jag sett ut genom åren. Han tycker fortfarande att jag är något av det sexigaste som finns.      Men jag själv trivs verkligen inte med mina.. Ja vad kan man kalla dem? Kan inte kalla dem taxöron, för att det är dem för små för...   

Så ja, jag tänker och kommer göra en bröstförstoring så fort ekonomin tillåter det, men jag gör det för MIN skull för att jag alltid velat göra det, och nu mer än någonsin. Och, det är ju inte precis som om att jag ska göra några "bomber". Jag vill ändå att det ska se naturligt (så naturligt nu opererade bröst kan se ut   ) och "symmetriskt" ut till min kropp och längd. Så typ en fyllig B eller C-kupa. Inte större än så.

För några år sedan var jag sjukt missnöjd med min kropp och var rätt duktig på att beklaga mig över det utan att göra något åt det. Jag har alltid velat kunna se snygg och sportig ut i träningskläder men aldrig kunnat det, aldrig orkat göra några större och seriösare försök till att faktiskt nå dit. Men nu äntligen har jag nåt dit! Jag ÄR SMAL OCH SPORTIG! Och jag KÄNNER mig och SER sportig ut i träningskläder, and I LIKE IT!!    Sedan brösten.. Ja dem kan man ju faktiskt göra något åt.. Tyvärr inte genom träning som man kan med magen. Hade man kunnat få större bröst genom träning hade jag lätt lagt i ytterligare en växel med träningen..   

Dem senaste veckorna har jag slarvat jättemycket med kosten. Jag köper färdigrätter (sådana där Findus färdigrätter ni vet) 1-2 gånger i veckan till lunch på jobb om det inte blivet mat över från kvällen innan hemma nästan varje vecka, och när jag har mat med mig hemifrån (rester) blir det oftast allt för stora portioner. Och till kvällsmaten slarvar jag jättemycket med att ha sallad och/eller grönsaker till maten, och tar även där oftast (inte varje dag) för stora portioner. Inte lika stora portioner som jag gjorde innan jag började min viktresa, men större portioner än jag egentligen behöver och bör ta. Och det händer allt för ofta att jag unnar mig tex glass mitt i veckan.

Och för att inte prata om helgerna! ALLT för mycket slarv! Dem sista veckorna har vi ätit onyttigt (chips, brie, choklad och liknande) både fred, lörd och vissa helger även söndagen. Vi har fallit tillbaka i gamla helgvanor mao. INTE bra!

Jag har helt enkelt börjat slappna av allt för mycket efter att ha varit viktstabil i rätt många månader (7 mån), börjat slarva allt för ofta, tappat fokus. Och det är INTE bra! Känner att jag börjar hamna tillbaka i samma gamla spår allt mer och mer, känner att jag allt oftare har tankar som "jag orkar inte bry mig så mycket, jag kan gott unna mig detta, jag rör ju ändå på mig så mycket". INTE bra!! Och visst, jag ligger fortfarande strax under 57 kg, jag pendlar mellan 54,7-56,7 kg, jag hamnade på samma (exakt) vikt när jag vägde mig på Viktväktarna igår som sist jag vägde mig på Viktväktarna för 5-6 veckor sedan. Och det är ju bra så länge vågen inte hamnar på plus.

MEN! Jag vill ju faktiskt inte stå och pendla mellan 55-56 kg, jag vill ju ner till 54 kg, jag vill få plattare mage och starkare o snyggare kropp. Och så länge jag slarvar med kosten så här mycket når jag inte dit, även om jag tränar 3-4 ggr/v. Träningen gör att jag håller mig under 57 kg som jag vill, men kosten måste vara bra också om man vill nå dit man vill. Jag har inte bråttom att nå till 54 kg, jag är ganska nöjd med min vikt redan nu egentligen, men jag känner ändå att jag måste ta tag i kosten igen innan jag tappar fokus allt för mycket. Jag har varit jättetrött och lätt iriterad dem sista veckorna, och jag är säker på att det beror på kosten.

Så from. nu MÅSTE det bli skärpning och ändring! Jag MÅSTE hitta fokus igen!

Bättring med vad jag äter på lunchen, mindre portioner och mer grönt till kvällsmaten, och inte så mycket onyttigt om helgerna! Jag tänker fortsätta unna mig både vin och öl på både fred och lörd, men vad vi äter framför tv'n på helgkvällarna måste det bli ändring på! Melon, färsk ananas och liknande som fredagsmys och endast onyttigt matmys på lördagarna. Söndagarna som vilken dag som helst mitt i veckan. Kanske en öl eller ett glas vin till maten eller framför tv'n på kvällen, men inte mer än så. Och framför allt inget onyttigt i matväg!

Kom igen Lina! FOKUS!!!!

För 10 år sedan och fram tills för ca 2 år sedan hade jag jättedåligt självförtroende och tyckte inte alls om det jag såg i spegeln. Jag tyckte om mig själv som person precis som jag fortfarande gör, men jag tyckte som sagt inte om det jag såg i spegeln.

Fram tills för ca 2 år sedan var jag jämt trött och fanns det en hiss tog jag den, fanns det en bänk satte jag mig på den. För att jag orkade inte gå några längre sträckor (inte i någon form av rask takt iaf) och jag orkade inte stå några längre stunder. Hade stora problem med mina fötter som visserligen inte enbart berodde på övervikten (är/har plattfot), men som iaf gjorde att jag hade fruktansvärt ont i dem så fort jag gått lite för långa sträckor. Fram tills för ca 2 år sedan var 2-3 km en jättelång runda för mig och jag kände mig superduktig om jag gått en halvrask promenad på 2-3 km. Och visst, med tanke på min övervikt och dåliga kondition var det en lång runda för mig på den tiden.

Idag tar jag all extramotion jag kan få med stor glädje för att jag tycker att det är så skönt att röra på mig och för att jag vet att det fortsätter ta mig åt det håll jag vill med vikt och kondition. Idag har jag i stort sett inga problem alls med mina fötter längre och jag känner mig mycket piggare (och gladare). Idag är en runda på 2-3 km en bra uppvärmning, inte mycket mer än så. För ett par år sedan gick jag 2,5 km på 30-35 min, idag går jag 2,5 km på knappt en kvart. För ett par år sedan var jag överlycklig om jag orkade jogga 300 m, idag klarar jag av att jogga 7 km utan paus och siktar på att klara av minst 1 mil..

Ja.. Mycket har hänt på 10 år och tur är väl det ;-p

Jag tycker numera om det jag ser i spegeln, jag är piggare, gladare och jag älskar att röra på mig! Jag må vara 10 år äldre till åldern, men rent kroppsligt är jag mycket yngre idag än jag var för 10 år sedan. Heja mig ;-p

Känns som att jag inte bloggat på en mindre evighet. Men det är ändå inte SÅ längesen. Två veckor sedan sist. Känns som det var längre sen än så. Har inte riktigt haft motivation till att blogga. Får ju tyvärr sällan några kommentarer på det jag skriver, och då tappar man motivationen i mellanåt, till att blogga.    Jag säger inte att jag själv är mycket bättre på att kommentera andras bloggar för att det vet jag att jag inte är. Men ändå...

Anyhow, slutgnällt.. *ler*   

För två veckor sedan hade ju hela familjen magsjuka. För min del resulterade det i -2 kg på vågen på mindre än 1,5 dag. Hade som mål att försöka se till att gå upp så lite som möjligt av dessa två kilon när jag blivet frisk. Jag vet knappt hur det gick till, men en vecka efter att jag varit sjuk hade jag gått NER ytterligare runt ett kilo, och var nere på 54,7 kg, trots att jag inte tränat så mycket.. Och där ligger jag fortfarande. (enligt vår egen våg. Ska väga mig på Viktväktarna nästa vecka tänkte jag) Vågen hamnade på 56,7 kg i måndags, men det var nog mest vätska efter helgens festligheter (firade min födelsedag o det blev en del vin), för att idag var den nere på 54,7 kg igen. Känner nu när jag lyckats komma ner på denna vikten att magen faktiskt har blivet rätt mycket mindre, att den så smått börjat se ut som jag vill att den ska se ut. Den är fortfarande för "putig", men det fortsätter jag jobba på.   

Egentligen känner jag att jag inte behöver gå ner så mycket mer nu, men nu när jag ändå bara är ynka 7 hg från att väga 54 kg SKA jag banne mig gå ner dem med! Skulle jag ge upp nu känns det som att snubbla på mållinjen även om jag är rätt nöjd med vikten nu egentligen. *ler* Så ner 7 hg till, sen har jag nåt mitt absoluta slutmål viktmässigt. Jag lovar!     ÄR ju som sagt, tro det eller ej, faktiskt äntligen nöjd med min vikt nu egentligen, men vill inte ha känslan av att snubbla på mållinjen så därför ska dem där 7 hektona också bort! (sedan får folk tycka o tänka vad dem vill om detta   )

Men det kommer nog gå rätt fort nu när våren börjat komma. Är på gymmet 2-3 ggr/v fortfarande. Styrketräning en gång i veckan, Box & kick en gång och försöker gå på zumba passet en gång i veckan. Utöver detta har jag börjat komma igång med joggningen igen om kvällarna. Har joggat ca 2 ggr/v nu dem två sista veckorna, igår tom. SPRANG jag en runda!! Visserligen bara en runda på 1,55 km, men för att inte ha orkat springa mer än max 100 meter åt gången är jag jäkligt stolt över mig själv att jag igår klarade av att springa 1,55 km UTAN PAUS!    Det är rätt stor skillnad på att jogga i runt 7 min/km och att springa 5,55 min/km.    Ja det är rätt stor skillnad på att jogga o springa öht, oavsett hur fort man joggar alt. springer. *ler* Svamlar? Nej då!    I alla fall så är planerna att så fort kvällarna blir ljusa längre, ska jag försöka komma ut o jogga helst varje kväll, eller/men åtminstone 4 kvällar i veckan. Lyckades med detta i våras o somras, så det bör jag lyckas med denna våren o sommaren också nu när jag väger en hel del mindre. *ler*

Är nu dessutom anmäld till ytterligare ett lopp än dem tre jag redan berättat om (Toughest, Vår ruset och halvmaran).. Ska "springa" Lunda loppet med mina arbetskamrater den 10 maj.    Tyvärr är inga av mina arbetskamrater speciellt intresserade varken av att jogga eller springa, så det blir nog mer promenad än joggning. Men, det kan vara en bra nedvarning då både Toughest och Vår ruset är i samma vecka som Lunda loppet..  *ler*  

  Bilden: Hittade äntligen en bussarong på jobb i min storlek! Dem har mest M, L och XL i bussaronger på jobb, och ett fåtal S och XS (och dem går åt fort verkar det som). Men idag hade dem EN bussarong i min strl så då tog jag den direkt!!    Bussarong storlek XS. Sjukt!!