Brukar försöka sammanfatta året som gått så här någon gång mellan jul och nyår. Ibland blir det inte förens efter nyår dock..   

Året inleddes som vanligt med en veckas skidsemester i Sälen med hela familjen. Detta år bodde vi i en annan "by" än vi brukar, men det fungerade bra det också och vi trivdes även här. Båda barnen gick som vanligt i skidskola några dagar och då passade jag o maken på att åka tillsammans en stund. Ett par av dagarna fick jag dock åka själv när barnen var på skidskola då Fredrik också var på skidskola - längdskidåkningsskola. Han skulle inleda "En Svensk Klassiker" i februari med Vasaloppet. I år märktes det tydligt att vi åkt skidor rätt många år på raken nu, barnen var riktigt duktiga på att åka och vi kunde i år åka iväg på lite större äventyr med skidorna tillsammans hela familjen. Jättekul!

Fram till juni hände det väl egentligen inte så mycket. Jag sprang Lundaloppet som vanligt i maj, och Fredrik cyklade Vätternrundan i början på juni. 

Vi delade upp vår sommarsemester i år, hade en vecka när vi skulle till Holland med "hela klanen Engkvist"  v.25 , och hade sedan tre veckor i slutet av juli/början på augusti tror jag det var. 

Vi körde till Holland dagen efter att Fredrik kommit hem från att ha cyklat Vätternrundan. Jag får inte köra vår husbil så Fredrik hade inget annat val än att köra själv hela vägen till Holland trots att han dagen innan cyklat 30 mil.    Men det gick bra sa. Klart skillnad på att sitta på en cykelsadel och en skön bilstol. Sådan tur är.    Veckan i Holland kantades som vanligt av massa bad, då vi bodde på Duinrell (https://www.duinrell.nl/ ), men även av lek i deras park (för barnen då.. haha), åkte karusell och helt enkelt bara umgicks och hade trevligt hela familjen. En riktigt trevlig vecka och lagom varmt. Om jag inte minns helt fel var väl inte vädret helt bra alla dagar, men dem flesta dagarna var det bra. Jag fick tom. sprungit en runda. Hade en Sverigetröja på mig då givetvis..    

Några dagar efter att vi kommit hem från Holland hände det som sedan vände min värld upp o ner och som kantat väldigt mycket av mitt liv och vardag sedan dess. Jag fick tre epileptiska anfall och fick åka ambulans in till sjukhuset där jag fick genomgå en del undersökningar samt stanna kvar över natten för övervakning. Mitt mående har gått väldigt mycket upp och ner sedan dess som dem som läser min blogg och som känner mig (framför allt dem som känner mig, är inte så duktig på att blogga tyvärr) vet om. Har fått väldigt många minnesluckor resten av sommaren sedan mina anfall och sedan jag började på medicinen Levetiracetam. Varit hjärntrött, ledsen/sorgsen, gråtit mycket, känt mig muskelsvag, sovit mycket, haft svårt för att fokusera, och jag har även fått anpassa mitt liv och planera hur jag ska ta mig från punkt A till B i stället för att bara sätta mig i bilen, då jag inte får lov att köra bil förens jag haft ett helt anfallsfritt år. Vilket inte är det lättaste när man bor som vi bor. 

Man kan egentligen säga att jag mådde helt ok fram tills Lidingöloppet. Måendet gick upp o ner innan dess också, men inte alls lika mycket som efter Lidingöloppet och jag klarade ändå av att leva ett ganska normalt liv. Jag lyckades tom. få personbästa i tid på milen på Citadelloppet i Landskrona en månad efter mina anfall. Och tre månader efter anfallen fick jag även personbästa i tid på halvmaraton. 

Sommaren fortsatte och jag mådde som sagt ändå ganska bra även om jag hade svårt för att fokusera till och från och lätt glömde saker. När det var dags för andra delen av semestern var vi iväg med husbilen i drygt 2,5 v om jag inte minns fel. Vi var några dagar i vackra Karlskrona. Vår absoluta favorit "sommarstad". Fick ju tyvärr inte lov att grilla pga den ovanligt varma och torra sommarvärmen som gjorde att brandrisken var väldigt hög. Man tror inte det, men stämningen på en camping är helt annorlunda när man inte får lov att grilla. Men, det var en mysig och trevlig vistelse ändå med massa bad och glass. Är man i Karlskrona och man älskar glass är ett besök på "Glassiären" ett måste.    

Efter Karlskrona styrde vi kosan mot Västervik där vi efter ett par dagar FICK LOV ATT GRILLA!! Hallelujah! haha    Även här blev det mycket bad och glass, men även lite "cykeläventyr". Passade även på att träffa en "katt vän" jag lärt känna via en Maine coon grupp på Fb då hon bodde alldeles i närheten av campingen. Fikade och fick klappa hennes fina katter. En löparvän till mig befann sig också i Västervik när vi var där, så jag fick även till en "löpträff" och en liten guidad tur i Västervik. Mycket trevligt.   

Efter några härliga dagar i Västervik körde vi sedan till Kolmården för att bo där ett par dagar och gå på djurparken. Ett par vänner kom lite halvt spontant upp med bil och tält. Riktigt trevligt att gå på djurparken med vännerna o deras barn, och kul för barnen att ha någon annan än bara varandra att leka med under en dag.   

Sedan bar det av hemåt. Eftersom att vi ändå skulle köra förbi/befinna oss i närheten av där min bror o hans fd. hyrt en stuga tillsammans, i Småland (minns inte vad staden/byn hette), ringde vi brorsan och hörde om dem ville ha lite besök av oss. Det ville dem gärna.    Vi pratade ett tag om att sova över där en natt och sedan inte köra hem förens dagen efter, men efter att inte ha varit hemma på över två veckor ville vi hem. Så vi var hos dem i några timmar. Åt pizza, badade och drack kaffe. Jag fick tom. sprungit lite intervaller på stranden efter att jag tröttnat på att bada och dem andra fortfarande badade.   

En händelserik och överlag väldigt mysig och trevlig sommar. Lite FÖR händelserik i vissa avseenden dock. hehe   

I slutet av september var det så dags för Lidingöloppet. Sista etappen i En Svensk Klassiker för Fredriks del. 

Lidingöloppet är ett av mina absoluta favoritlopp. Lång men rolig och trevlig bana. Trots att min ena fot fick sig en smäll redan efter 8 km som gjorde att jag inte kunde springa i uppförsbackar resten av loppet och som gjorde att jag fick sänka tempot och bitvis, förutom i uppförsbackarna, fick promenera, tog jag ändå mig i mål och fick personbästa i tid även på Lidingöloppet! Med hela 20 min!! Med personbästa i tid på 3 distanser detta år kan jag inte vara mer än nöjd och stolt över mig själv.    Jag har aldrig tidigare GRÅTIT av lycka när jag kommit i mål på ett lopp, men det gjorde jag när jag korsade målsnöret på Lidingö i år. Jag var så obeskrivbart GLAD, STOLT och NÖJD över att jag klarat av att ta mig i mål trots skadad fot under större delen av loppet och att jag, trots foten, fick personbästa i tid med hela 20 min!   

Efter Lidingöloppet började mitt psykiska mående gå allt mer utför. Ovan beskrivda "symptom" blev starkare och värre, och till slut var jag tvungen att sjukskriva mig på heltid från jobb. Det är precis som om att det var träningen inför Lidingöloppet som höll mig uppe, och när det var gjort, hade jag inget stort och roligt lopp/mål kvar som höll mig uppe, och det började då gå utför mer och mer. Det enda jag orkade hålla uppe kontinuerligt och som fick mig att må bra för en stund var löpningen. Löpningen ÄR verkligen välmående, min terapi. Har sprungit väldigt mycket sedan jag fick mina anfall och detta har, förutom att jag klarat av att hålla huvudet ovanför ytan tillräckligt mycket för att inte gå in i väggen helt, gjort mig till en bättre och starkare löpare. Som sagt personbästa i tid på tre distanser, och mitt "års km mål" har jag klarat av med råge! Hade som mål att springa totalt 600 km detta året. Detta gick jag i mål med för rätt många veckor sedan och är i skrivande stund uppe i 736,7 km, och med 3  planerade löppass innan årets slut (idag, lörd och månd) hoppas jag på att komma upp i 750 km. 150 km MER än jag hade satt som mål och "endast"  (bara o bara, men ändå   ) 50 km mindre än jag satt som mål till nästa år..   

Jag träffade en läkare på neurologen för 1,5 mån sedan drygt för att prata om mitt mående, och vi kom fram till att den största anledningen till mitt mående förmodligen berodde på min epilepsimedicin, så vi kom fram till att jag skulle prova byta medicin. Fasade ut Levitiracetamen under ca 5 v och satte in Ergenyl. Redan efter första dossänkningen av Levetiracetamen märkte jag skillnad i mitt mående, och efterhand som vi sänkt dosen mer och satt in Ergenyl mer, har jag mått bättre och bättre. Satte ut Levetiracetamen helt för 1,5 v drygt och sedan dess har jag mått bra och känt mig i princip helt och hållet som mig själv igen. Är fortfarande väldigt trött på em. och kvällar framför allt de dagar jag jobbat, men nu är det "vanlig extrem trötthet" och inte hjärntrötthet. Och det är STOR skillnad. Med detta klarar jag av att fungera normalt bara jag får vila ordentligt när jag kommer hem från jobb. Jobbar 50% månaden ut och den 1/1 går jag på min vanliga 85% tjänst igen. Lär bli jobbigt den första tiden, men jag får en mjukstart iaf. Ledig på måndagen den 31/12, sedan jobbar jag på min vanliga tjänst 1-2/1 och går sedan på en veckas semester för vår årliga skidsemester.   

Ett minst sagt händelserikt år som på nyårsafton avslutas i goda vänners lag.   

GOTT NYTT ÅR OCH GOD FORTSÄTTNING!