Oups.. Jag har visst "råkat" anmäla mig till Helsingborg marathon september 2017.. På min brors födelsedag blir det.. Grattis till honom? hehe   

Har enda sedan jag började springa för runt 3 år sedan sagt att jag någon gång vill springa ett marathon. Men jag har hittills inte känt mig redo för distansen, och hur mycket jag verkligen velat det, har gått väldigt mycket upp o ner. Vet fortfarande inte om jag är redo, men kommer man någonsin känna sig redo att springa 4,2 mil?! 42.195 m för att vara exakt.. Förmodligen inte...   

Men jag tänker som så att jag blir ju inte yngre, så det blir inte lättare med tiden.. Så vill jag springa ett marathon kanske jag inte ska dra ut på det för länge. Visst där är dem som varit över 50 när dem sprang sitt första marathon, men jag är inte dem.. Och sedan tänker jag även att jag har ju klarat av två halvmaror (21km) och sprungit Lidingöloppet 30 km två gånger.. Och många säger att om man klarar av Lidingöloppet klarar man av ett marathon också.. Så jag vet ju egentligen att jag har det i mig.. Visst jag springer inte dessa distanser fort, jag klarar inte av att springa hela distansen utan promenadpauser, och mina leder är inte så bra vän med mig efter runt 18-20 km, men det är ju faktiskt helt ok. Jag klarar ju av det, jag har tagit mig i mål varje gång. Jag vet att jag KAN om jag VILL. Även om det inte kommer gå så fort o även om jag lär ha ont i varenda led.. hehe   

Pga operationen jag gjorde den 29/9 hade jag egentligen tänkt vänta med att anmäla mig till efter Göteborgsvarvet i Maj. Men jag har samtidigt inte kunnat släppa tanken på marathon nu dem senaste 1-2 månaderna, jag har varit SÅ sugen på det! Så sugen o motiverad som jag känt mig på ett marathon som jag gjort nu den senaste 1-2 månaderna har jag aldrig känt mig tidigare. Det måste väl ändå betyda att jag är redo för det rent psykiskt iaf? (jag inbillar mig det iaf.. haha   )  Och dem fysiska förutsättningarna vet jag ju att jag har, även om jag kanske inte har det JUST NU pga att jag inte sprungit så mycket eller tränat så mycket öht, sedan Lidingöloppet den 24/9. Men jag vet att jag snart är där igen nu när jag börjat komma igång med träningen igen. Och jag har ju nästan ett år på mig att träna upp mig...     Så igår när jag hade en lucka mellan brukarna skickade jag ett sms till Fredrik vad han tyckte (tankarna på marathon finns alltså i mitt huvud även när jag är på jobb..   ), om jag skulle vänta med att anmäla mig till efter Varvet, eller om jag skulle göra det nu.. Han frågade "ska du springa det?" Ja jag VILL ju men.. "Ja men dåså. Anmäl dig" skrev han tillbaka. Sagt o gjort.. Men satan vad hjärtat bultade hårt när jag fyllde i mina uppgifter.. haha      Det är utan tvekan mitt livs hittills största tränings utmaning.. Men nu är det gjort.. Jag är anmäld..... Helsingborg marathon kommer alltså bli mitt livs första marathon.. Om det kommer bli mitt första och sista marathon återstår att se.........

Idag börjar vägen till mitt första marathon.. Med vila efter en arbetsdag.. haha    Är lite småförkyld, men så vidare den inte blir värre än den är nu, ska jag ut och springa en runda imorgon när Fredrik är iväg på simskolan med barnen. Planen är att from. nu springa var annan -var tredje dag och att springa ett långpass  på 1-1,5 mil en gång i veckan. Planen är även att försöka få till ett långpass på 2-2,5 mil minst 3 gånger innan marathonet. Wish me luck!

Har ätit strikt LCHF sen 1 nov. (förutom i fredags då vi var bortbjudna o dem bjöd på en pastagratäng..) Viktmässigt går det inte så fort. Inte gått ner mer än typ 0,3 kg ännu så länge.. Så på det viset är det inte så motiverande att fortsätta.. Men till fördelarna hör, förutom att det är gott med goda såser, stuvningar, bacon, ost osv, att jag har blivet mindre gasig i magen och känner mig något mindre svullen om magen. Och, jag går ju faktiskt NERÅT, om än sakta. Har dem sista månaderna antingen stått stilla i vikt eller gått upp. Nu händer det något åt rätt håll iaf, även om det ännu så länge som sagt går väldigt sakta.    Och sedan vet jag ju om att det är lite svårare och går lite långsammare när man som jag redan är normalviktig och bara har några få kilon man vill bli av med. Dessutom är jag inte säker på att kroppen egentligen håller med mig om att väga runt 56-57 kg som jag själv vill, och detta gör ju inte det lättare..   

Mitt första delmål är att helt enkelt komma under 60 kg. Vågen hamnade på 60,8 kg förra veckan. Denna veckan är tant röd på besök så väntar inte mig några monstersiffror denna veckan i heller precis. Men man vet aldrig. Trots att jag varit hemma o vabbat sedan igår har jag ändå rört på mig rätt mycket denna veckan. Var på Ge-Kås Ullared i måndags, vilket innebär en hel del promenerandes hela dagen. Inte så snabbt precis, men dock så var jag i rörelse hela dagen. Och igår var jag på gymmet och gjorde ett rätt tufft ben, mage o armpass som sedan avslutades med 2,5 km på löpbandet i 6,11 min/km tempo. Idag har jag tänkt ta en "pw" så fort Fredrik kommer hem. Hur långt vet jag inte. Känner mest att jag behöver komma ut o röra på mig efter att ha suttit inomhus hela dagen. Så fokuset kommer inte ligga så mycket varken på tempo eller distans, utan mest att komma ut o röra på mig o få upp pulsen åtminstone lite.

Imorgon tänkte jag ta mitt första löppass utomhus sedan operationen. Ser fram emot det med skräckblandad förtjusning. Men mest förtjusning så klart.   Sprang 2 km på löpbandet förra veckan. Kändes bra o gjorde inte ont, men det spände o kändes lite konstigt. Igår sprang jag 2,5 km och denna gången kändes det bättre. Klarade av att springa lite snabbare och det spände inget o kändes inte konstigt. Men man springer ju på olika sätt när man springer på löpband o när man springer ute. Dessutom så när jag springer på gymmet har jag inga löpskor, utan vanliga lätta "gym/fitness skor" eller vad dem kallas. Så på det viset borde det kännas bättre imorgon när jag ska springa utomhus eftersom att jag ju då kommer springa i löpskor. Ska äntligen prova springa i mina nya Saucony Kinvara som jag köpte på Lidingöloppet.    

Jag har fortfarande som mål att göra maradebut nästa år. Jag vet inte varför, men jag har aldrig känt mig så sugen och motiverad som nu, att springa en mara. Och då har jag ändå inte "sprungit ett ordentlig löppass" sedan Lidingöloppet och vet inte hur långt jag klarar av att springa i nuläget.. Och har innan varit inne på att i princip inte springa några sådana långa lopp mer öht.. Ändå känner jag mig grymt sugen och motiverad att springa ett riktigt marathon nästa år.. Hoppas bara att suget o motivationen håller i sig även nu när jag så smått ska börja löpträna igen efter uppehållet.. hehe   

För att klara av det så måste jag ju försöka, som jag skrev i förra inlägget, springa långpass på över 15 km rätt mycket oftare än jag gjort tidigare.. Har inte lyssnat på ljudböcker eller musik öht så mycket när jag varit ute o sprungit förut, men tänkte testa detta. Kanske blir det lättare att springa långpass på 15-20 km då? Hade tom. behövt komma upp i åtminstone 30-35 km åtminstone ett par gånger innan den tänkta maran i september nästa år.. Men tror att om jag bara får ihop runt 20-25 km mer än bara 1-2 gånger innan september, kommer jag nog klara 42 km med hjälp av träningen o massa vilja!

Let's DO this! Let's GO!!

Jag KAN! Jag VILL jag SKA!