Har många tankar som snurrar runt i huvudet. Som vanligt. Önskar att jag bara kunde stänga av min hjärna ibland. Men har alltid varit en typisk "fisk"; drömmare. Drömmer mig bort och funderar. Mycket. En del säger "men tänk inte så mycket". Inte så lätt när det faktiskt är en del av min personlighet, sådan jag är och alltid varit.

Det som rör sig i huvudet nu är som nog ingen missat operationen, Lidingöloppet och det eviga tänket på vikten.
Vikten lyckades jag koppla bort rätt bra innan semestern, för att då var jag ändå ganska nöjd över min vikt egentligen även om jag inte vägde så "mycket" som jag egentligen skulle vilja, som jag vägde för runt ett år sedan. Men under semestern lyckades jag gå upp 4 kg. Oups? 2 kg mer än jag trodde att jag hade gått upp. Så nu ligger många av tankarna kring vikten igen. Vill ju bli av med alla semesterkilona, och när jag ändå är igång och aktivt försöker gå ner i vikt, känner jag att jag lika bra kan sikta på att gå ner ytterligare ett kilo för att komma närmare mitt dröm mål, där jag var för runt ett år sedan. Två veckor efter semestern har jag lyckats gå ner 2 av dem 4 kg jag gick upp under semestern. Säkert mycket vätska skulle jag tro för att vi drack ju en hel del ska erkännas. Så 3 kg till sedan är jag där jag vill vara viktmässigt. Så ni får alla stå ut med "lite" viktprat igen i några veckor nu.   


Lidingöloppet tar också upp en hel del av mina tankar. Knappt två månader kvar nu..  Hjälp!   Men, det känns bättre nu än för bara ett par veckor sedan. För ett par veckor sedan kände jag inte mig alls i löpform och hade nästan lite panik inför LL. Kändes som att jag tagit mig vatten över huvudet. Ja det känns det nästan som fortfarande, men det känns ändå lite bättre nu.. haha    Men sedan jag ändrade fokus från att vara fokuserad på att kunna springa både långt och (för mig) fort som jag kunde innan semestern, till att i stället hålla fokus på att hitta ett lagom tempo och att andas rätt, ett tempo jag kan hålla under en lite längre sträcka utan att få upp pulsen alldeles för mycket, och att tillåta mig själv att stanna upp o gå en bit när jag känner att pulsen börjar bli för hög, har jag fått tillbaka löparglädjen igen och även fått tillbaka "pannbenet" till att springa lite längre sträckor. Här om dagen hade jag planerat ett löppass på runt 5-6km, men när jag kom ut kändes det så bra att det i stället blev en runda på 13 km.    Det gick inte fort och jag gick upp för dem flesta backarna, men det kändes SÅ bra ändå, och viktigast av allt; jag kände mig väldigt nöjd och tillfreds med mig själv efteråt. Så Lidingöloppet; here I come!


Till sist men verkligen inte sist sett ur hur mycket det snurrar runt i huvudet om det; operationen. Just nu har jag fått konstiga tankar som "tänk om dem ändrar sig när jag kommer dit o ställer in operationen för att dem inte längre tycker att jag är kvaliciferad för operationen". Tänker att "hela september har jag ju bestämt mig för att vara helt alkoholfri, och tänk om hänget förändras av det så pass mycket att jag inte längre har tillräckligt mycket häng för att få operationen godkänd?" Självklart hade det varit bra om jag inte hade behövt en operation, för att en operation är ju trots allt följd av risker, risker för komplikationer. Och det är självklart ganska läskiga tankar. Men med tanke på att varken skinn eller bukhäng har dragit in sig något alls något nämnvärt mycket under dessa två år jag varit viktstabil och tränat regelbundet, har jag ju insett för längesen att om jag ska bli av med det krävs operation. Så jag tror väl inte egentligen att 4 v utan alkohol skulle kunna ändra hänget så mycket om ens alls egentligen, men man vet ju aldrig så klart. Och operationen vill jag ha för att bli av med hänget helt o hållet och även det lösa skinnet jag har mitt på magen. Det är ju trots allt detta jag mår dåligt av. Och när jag ser alla fina resultat, både på mina två väninnor jag känner som gjort det och på "efter bilder" på internet, så längtar och vill jag ju inte ha operationen mindre precis. Jag vill också ha en mage utan häng, en mage jag trivs med o mår bra med, en mage som ser ut så som den borde kunna se ut efter att ha blivet av med alla överskottskilon och efter över 1,5 år av regelbunden träning, både styrka o kondition. Två månader kvar till operation.. Måtte dessa månader gå FORT!