Så var Lidingöloppet 2016 över. Och det gick långt över förväntan!     Förra året gick jag i mål på 4h 36 min. Hade som mål att slå denna tid, men hade inte större mål än att "hade varit roligt om jag klarar av att komma i mål på 4h 30 min, men blir jättenöjd bara jag får 1 min bättre tid". Hade inte jättestora mål o krav på mig själv mao.

Förra året hade jag som mål o plan att, pga den kommande bukplastiken, inte ta ut mig helt o hållet. Att försöka springa så mycket som möjligt, men gå upp för alla backar. Detta med backarna höll jag stenhårt på. Gick verkligen upp för ALLA backar. *ler*

I år hade jag som plan o mål att våga ta ut mig lite mer än förra året men ändå fokusera på att hitta ett lugnt och skönt tempo (skulle ju ändå trots allt springa 3 mil) och att försöka springa upp för dem lättare backarna.

Hittade ett lagom tempo rätt fort, men till o från gick det inte att springa alls pga att där var så mycket folk i spåret. Följde min plan och sprang upp för dem lättare backarna (eller joggade lätt, rättare sagt), och gick upp för dem lite tuffare. Sedan sprang jag ner för alla nerförsbackarna. "Som en gasell" som Fredrik sa.. hihi    Fredrik startade 10 min efter mig, men kom i kapp mig efter runt 12-13 km. Efter att han hunnit ifatt mig hade vi sällskap till o från. På raksträckorna o backarna (dem lättare, dem lite tuffare gick han också uppför) sprang han ifrån mig till o från, men sedan när vi kom till lite tuffare backar kom jag ikapp honom igen för att sedan springa förbi honom i nerförsbackarna. Han har tyvärr fått problem med sina knän vilket gör att han inte klarar av att springa så fort nerför backarna, vissa backar inte springa alls. Medan detta är min styrka. Jag klarar av att "släppa helt" och springa nerför i hög hastighet och ändå ha kontroll över benen. Vi skiftades om att springa förbi varandra helt enkelt.. haha   

Dem sista 3 km bestämde vi oss för att ha sällskap och springa in i mål tillsammans. Och det var rätt skönt för att aldrig har 3 km känts så långa! Är glad att jag hade Fredrik som puschade mig i slutet, för att dem sista 5 km hade mitt "pannben" börjat tryta rätt bra pga trötthet och ont i låren o höfterna. Vi skulle springa in i mål tillsammans, men kanske runt 100 m innan mål kom tävlingsdjävulen över mig o jag började spurta (så mycket jag orkade) för att komma över målsnöret före honom.. hehe      Tror jag kom över målsnöret ett par sekunder före Fredrik.   

Kom i mål, tog emot medaljen, tittade på klockan och TJÖT av glädje! 4:04:20!!! Ofattbara 30 MINUTER snabbare än förra året!!! LÅNGT över min förväntan för vad jag trodde att jag skulle komma i mål på! Jag kände under i stort sett hela loppet att jag skulle klara av att slå min tid från förra året med säkert 5 min, för att det kändes mycket bättre i kroppen än förra året. Men att jag skulle slå min tid med hela 30 min trodde jag verkligen inte!! Det hade jag inte ens vågat hoppas på. Så gissa om jag kände ett segerrus!!   

Att jag var i bättre form i år än förra året kände jag även på kroppen efter att jag kommit i mål. Hade så klart ont lite överallt när jag kom i mål även i år (mina lår hatar fortfarande mig), men inte alls lika mycket som förra året. Hade lite fler km i benen inför detta årets LL, och det märktes.

På nästa Lidingölopp tänker jag sikta på SUB 4    (under 4h) Om det sen blir nästa år (om jag får bestämma) eller nästa igen.. Det får vi se, men nästa gång jag ska springa detta loppet så blir detta mitt mål.