Äntligen har jag så smått faktiskt själv börjat se hur mycket jag gått ner i vikt även när jag tittar mig i spegeln! Så länge jag ger f*n i att titta mig själv i spegeln i profil.. Så ja jag är inte "där" riktigt än, men börjar närma mig    

Står jag rakt fram och tittar mig i spegeln ser jag själv hur SMAL jag blivet, både i ansiktet, över bröstet och midjan. Detta fick mig senast igår att ta fram måttbandet och mäta mig om midjan och höfterna. Sedan 15 februari har jag minskat hela 12,5 cm om midjan och nästan lika mycket om höfterna.    Det är riktigt mycket faktiskt!!   

Men frågan är, kommer man någonsin att känna sig smal när man tittar sig själv i profil? Den där putmagen, kommer den någonsin att försvinna helt?

Jag får helt enkelt försöka sluta titta mig själv i profil när jag tittar mig själv i spegeln. För att när jag bara tittar på mig själv framifrån känner jag mig riktigt smal, fin och nöjd. Men så fort jag vänder mig om o tittar på mig i profil.. Då känner jag inte mig alls lika smal, fin o nöjd.   

Har gått från strl 44/46 till 38 (40), så jag VET ju att jag gått ner väldigt mycket i vikt, och jag vet att jag ÄR smal. Ska bara FATTA det också.. JAG är SMAL! Minns inte när jag sist kunde säga det. Låg/mellanstadiet kanske? Känns jättekonstigt bara att SÄGA dem orden om mig själv. Har i så många år nu beskrivet mig själv som mullig och tjock. Och ja, det har jag ju faktiskt varit också. Har pendlat mellan mullig och tjock i över tio år nu.    Enligt BMI har jag tom. legat precis på gränsen till "fettma" dem sista åren.    Nu kanske man inte ska rätta sig så mycket efter BMI, men det säger ändå en del. Så att nu kunna säga att jag är SMAL, tom. kunna säga att jag enligt BMI ligger på Idealvikt (idealvikt är enligt BMI mellan 19-25, jag ligger nu på ca 23,9. När jag nåt mitt drömmål på 57 kg kommer jag ligga på 23,1).. Ja, det kommer ta ett tag att fatta det. *ler*