Fanfanfan!! Just nu är jag så sjukt jäkla besviken o ledsen på mig själv!   Inför operationen fick jag reda på, och på lapparna jag fått hem står det att man inte ska äta iboprofen två veckor innan op pga att detta innehåller blodförtunnande. Har jag haft en tanke på detta? Nej! Har jag utan att tänka mig för ätit ibumetin när jag haft huvudvärk, senast i helgen? Ja! Fanfanfan!! SÅ dumt jäkla misstag!!   Har inte haft en tanke på att Ibumetin innehåller blodförtunnande och att det därför inte är lämpligt att ta inför en operation. Nu vet jag.



Kommer in till Akademikliniken och blir inskriven. Får lapp med mitt namn o personnummer på armen, morgonrock, inneskor, stödstrumpor och "mitt eget" rum. Supertrevlig personal, superbra första intryck, känner mig trygg. Får reda på att jag är nästa på tur till operation. Ska alltså inte behöva vänta så länge. Skönt.
Sedan kommer narkosläkaren och ställer lite frågor, bl.a om jag tar någon annan medecin är Levaxin. Svarar sanningsenligt att det gör jag inte, mer än huvudvärkstabletter när jag har huvudvärk. Han undrar då vad jag tar och när jag senast tog det. Säger som det är att jag tog en ibumetin i helgen. Hade ju inte en tanke på att detta skulle vara ett hinder för operation, så när han då säger att man absolut inte ska ta sådana preparat inför operation för att dem innehåller blodförtunnande gick det rätt fort upp ett ljus, att "fan! Nej det ska man kanske inte?!"  Så han gick iväg för att prata med kirurgen om detta. Mitt hjärta slår i hundraåttio och jag förbannar mig själv som inte haft en tanke på detta. Dumma, dumma mig. Hur kan jag inte ha tänkt på detta?!


Han kommer tillbaka igen några minuter senare och meddelar att kirurgen inte vill operera mig pga detta. Tydligen sitter ibumetin, effekten av det, kvar i kroppen i en hel vecka efter att man senast tog det. Hade inte en aning om detta. Han upprepar att jag fått tydlig och bra information om detta, och jag känner mig om möjligt ännu mer dum. Kan inte försvara mig med mer än att jag glömt bort det, att jag inte haft en tanke på det. Då "tar han ett steg tillbaka" (efter att ha låtit trevlig men ändå märkbart irriterad) och säger att det är lätt hänt, att det är många som inte tänker på det. Säger att jag ska få en ny tid. Sedan kommer sköterskan som tog emot mig in och beklagar och säger att det ju är för min egen skull, för min egen säkerhet. Och det vet jag ju. Jag är absolut inte besviken och ledsen på dem. Det är jag som gjort ett dumt misstag, inte dem. Jag är glad ändå att detta uppkom och att dem ist för att chansa och operera mig ändå, valde att ta det säkra före det osäkra och boka om mig. Och det är jag glad för. För att även om jag varit inställd på och förberett mig på att bli opererad idag och verkligen ville ha det gjort idag, så vill självklart inte jag heller ta några onödiga risker. Det känns bara så himla onödigt och dumt att det pga detta blev framskjutet. Inte pga förkylningen eller annan sjukdom, utan för att jag inte tänkt efter när jag hafthuvudvärk.


Narkosläkaren sa innan han gick att det fick bli en ny tid om ca två veckor, men att dem är rätt fullbokade just nu. Så jag hoppades att jag skulle få en ny tid om ganska precis två veckor, men hade samtidigt inte så stora förhoppningar iom att dem sa att dem är rätt fullbokade just nu.


Den 3 november fick jag ny tid. En hel månad ska jag alltså behöva ladda om nu.    Nu har jag bara drygt två månader på mig att komma i tillräckligt bra form för att kunna åka skidor sista veckan i januari, ist för tre. Lite stressigt faktiskt.    Men, det får bli som det blir. Bara jag kan åka skidor litegrand iaf. Måste försöka fokusera på det positiva ist nu, jag mår inte bättre och blir inte gladare av att gräva ner mig och tänka på det negativa.


Jaha så vad är nu det positiva med att det blev framskjutet en hel månad?
* Jag hinner återhämta mig helt från Lidingöloppet och samla krafter o bygga upp musklerna igen.
* Jag hinner återhämta mig till 100% från förkylningen. Känner ju i ärlighetens namn inte mig helt 100% frisk från förkylningen ännu även om jag känner mig tillräckligt frisk för både träning och operation. Men nu har jag en månad på mig att kunna känna mig i form helt till 100%. (nu har jag iofs även en hel månad på mig att riskera att åka på en ny förkylning.. Båda barnen hostar rätt mycket just nu..... Men nu skulle vi fokusera på det POSITIVA Lina!!)
* Jag kan nu springa Yddingeloppet den 25 okt tillsammans med maken
*  Kommer inte ha mens när jag ska opereras, som jag har nu   
* Jag kan vänja mig vid mina nya glasögon direkt ist för att som nu använda dem gamla fram till efter op   


Ja.. Det är det positiva jag kan komma på just nu.. Så, nu slutar jag förebrå mig själv och tar nya tag! Operationen är ju inte inställd. Den är bara framskjuten. Den kommer bli av (ännu en positiv sak!   )