OMG! Endast tre dagar kvar till Lidingöloppet!! Med tanke på hur lite jag sprungit dem sista 2-3 veckorna pga en blandning av förkylningssymtom (och senare förkylning) och allmän brist på ork och motivation kan jag väl inte direkt påstå att jag känner mig helt redo. Men jag ser ändå fram emot det. Med skräckblandad förtjusning. *skrattar* Vet inte vad jag ser fram emot mest; att springa loppet eller att det ska vara över... hahaha    Att veta att jag ska springa tre hela mil.. Ska bli spännande och kämpigt på samma gång.. Hur ska det gå? Kommer jag öht kunna röra mig efteråt? Det är inte utan att man är nervös. Har ju trots allt inte sprungit så långt förut. Det längsta jag sprungit är 2,1 mil, och det var ett helt år sedan.. Och tre mil är sjukt långt! Och jag har nyligen varit förkyld och "lider" fortfarande lite grand av sviterna från den i form av rosslig hals (mest på morgonen. Obs! Har inte ont!), så frågan är hur min kondis påverkas av detta?


Pga att jag nyligen varit förkyld o hur nära det är till operationen har jag fått sänka mina krav rätt mycket inför lördagen. Mitt mål tidigare var att göra allt jag kan för att i princip bara stanna och gå en bit vid vätskestationerna, samt upp för backarna, annars springa resten av sträckan och inte stanna för att gå, om jag så ska springa i riktig snigelfart. Då jag inte vill riskera att förkylningen som jag precis blivet av med (om man bortser från att halsen är lite rosslig fortfarande) ska få en ny vändning och komma tillbaka så att jag tvingas skjuta fram operationen, så kommer jag förmodligen gå rätt mycket mer än jag planerat från början. Jag kommer ha stenhård koll på pulsen och km tiden med hjälp av klockan, så att det inte skenar iväg, och så fort pulsen börjar skena iväg för mycket så kommer jag promenera tills pulsen är lägre och mer jämn. Mitt mål är att inte vara helt slut när jag kommer i mål. Jag lär vara bra trött oavsett o jag lär ha ont i varenda led efter att ha sprungit/joggat/gått tre hela mil, men jag ska inte vara andfådd och utmattad. Mitt fokus kommer helt enkelt ligga på att ta det lugnt och inte bli utmattad, ist för som tänkt från början, att gå så lite som möjligt.


Operationen betyder verkligen jättemycket för mig och jag vill absolut inte skjuta fram den om jag inte måste, så därför är det viktigare att ha fokus på att inte bli utmattad än att få en hyfsad målgångs tid. Att få en hyfsad målgångstid kan jag fokusera på på nästa Lidingölopp. För att självklart kommer vi båda två säkerligen vilja springa detta lopp fler gånger. Vi kommer troligtvis inte vara så sugna på det direkt efter loppet. Kanske inte dagen efter i heller. Men efter några dagar när smärtan i kroppen efter loppet släppt och vi har fått smälta hela upplevelsen, är jag helt säker på att det blir minst ett Lidingölopp till! Och DÅ ska jag fokusera på att springa så mycket som möjligt och att försöka få till en hyfsad målgångstid.