ÖSTERLEN EKOTRAIL 2015

Igår sprang vi vårt andra trail lopp. Denna gång i vackra Österlen, på Christinehovs slottspark. Man kunde välja mellan att springa 12 km+ och 21 km+. Jag kan säga att jag är glad att vi valde 12 km, för att hade vi valt 21 hade jag nog tusan inte kunnat röra på mig idag.. haha   

Kom dit ca 1,5h innan start för att hämta ut nummerlappar och hinna värma upp lite. Träffade lite trevligt folk från Lonesome runners gruppen, vilket är lika trevligt varje gång. Alltid kul att träffa dem man annars bara pratar med bakom en skärm.

Hämtade ut våra nummerlappar, pratade lite med några av Lonesomes, gick runt och tittade på området, värmde upp och sedan 11:30 var det dags. 500 taggade löpare utanför Christinehovs slott, ni kan säkert se det framför er, känna stämningen. Älskar det!

Dem första kilometrarna kunde man inte springa så fort pga alla löparna. Visst kunde man springa runt för att komma förbi den stora klungan, men både jag och Fredrik hade samma inställning; ta det lugnt i början, man lär bli trött tids nog ändå.. Dem första 3-4 km, kanske tom. 4-5, var det väldigt lätt terräng och jag han tänka att "är det inte mer terrräng än så här?!" och kände nästan mig lite besviken. Och naturen som skulle vara SÅ vacker? Visst, vacker absolut, men inte vackrare än någon annan skog.

Men, efter några km kom den första backen, och den var inte liten vill jag lova! (se bild ovan) Där var några galningar (  ) som sprang upp för den, men jag (och Fredrik) försökte inte ens. Visst, vi hade knappt kunnat även om vi velat för att vi hade ett antal löpare framför oss som gick uppför. *ler* Men även om vi inte haft det hade vi nog inte ens försökt springa uppför ändå.. Och sedan kan vi snacka terräng! Prata om att jag fick äta upp mina tidigare ord..
Även dem från Lonesomes som är lite mer vana vid terränglöpning än vi är tyckte att det var en tuff och teknisk terräng. Den var riktigt tuff och man fick gå rätt mycket bitvis, och dem sista 3-4 km sprang jag på ren jä*la vilja. Ont överallt och så trött i kroppen att jag mådde illa. I huvudet kände jag fortfarande mig pigg tack vare den, så fort vi kom till den riktiga terrängen, OTROLIGT vackra naturen. Men i övrigt var jag helt slut!


Kom i mål på 1:39:24 och otroligt nöjd över min prestation! Jag fortsatte springa trots att varenda kroppsdel skrek av trötthet och var öm överallt. Det var inte långa sträckor jag gick.
Att jag tog ut mig ordentligt igår har jag verkligen känt av idag! Om man säger som så; "note to self; nästa år ska jag ta semester på söndagen också!" Öm i höfter och ben, och otroligt trött! Nu ikväll även illamående.


Rätt sjukt egentligen, att trots att man var så trött att man mådde illa när man kom i mål kände jag att jag LÄTT kunnat springa längre om jag inte haft så ont och varit så trött.. Bara för att det var så himla vackert och trots sin tuffhetsgrad; ROLIGT! Är fortfarande tveksam till om jag ska ta 21 km nästa år, men att vi ska springa loppet nästa år också är där inga diskussioner om, det ska vi helt klart! Och trots att jag idag har känt mig helt slutkörd o illamående pga gårdagen, känner jag att det LÄTT är värt det och längtar redan efter nästa traillopp! Traillopp är helt klart favoriten just nu!  Nästa traillopp är inte förens i september (som det ser ut i nuläget), och det ser jag fram emot med skräckblandad förtjusing.. Jag fick så här ont och var så här trött efter 13,5 km, hur kommer det då kännas efter 30?!? Jag hoppas och tror dock att Lidingöloppet inte har fullt lika tuff och teknisk terräng som detta var.. *ler*