Så var vad man kan kalla första delen, av buk bedömningen över. Hade lyckats intala mig själv att det inte skulle gå vägen och att det kändes rätt ok (inte bra så klart, men OK), men ändå var jag SJUKT nervös timmarna innan och under bedömningen.


Sköterskan jag var hos, en medelålders kvinna som hette Therese var väldigt proffsig och trevlig och ingav en trygghet och förtroende. Mätningen gick väl.. Så där.. För att bli godkänd till betald operation ska man enligt region Skåne ha ett häng på minst 3 cm. Hennes första mätning visade endast 2-2,5 cm på ett par av ställena, men hon fortsatte mäta på olika sätt och försökte verkligen få fram dessa 3 cm. Till slut lyckades hon mäta så att det visade ganska precis eller strax under 3 cm. Under naveln kunde hon dock inte mäta, men min mage var dagen till ära svullen = hård, så inte så konstigt att hon inte kunde "dra ut" så mycket skinn därifrån idag. Och, sedan vet jag att jag inte har så mycket löst skinn vid naveln. Allt eller det mesta sitter ju precis vid buken sas.


Så hon var ärlig och sa att jag ligger precis i gränslandet, att om jag har tur så KAN kirurgen godkänna det, men jag skulle inte ha för stora förhoppningar sa hon. Besöket hos kirurgen, som alltså ska göra den andra och slutgiltiga mätningen, kostar 300 kr, så jag fick själv bestämma om jag tycker det är värt dem 300 kr när jag ligger precis i gränslandet och har rätt stor risk att få ett nej. Visst, 300 kr (plus dem 200 kr jag betalade idag) är mycket pengar för ett nej. Men samtidigt känner jag att har jag ändå "gått så här långt" sas, så kan jag lika bra gå hela vägen och få ett absolut och slutgiltigt besked. Och, tänk hur mycket jag skulle ångra mig om jag skulle tacka nej till den bedömningen och det skulle visa sig att jag skulle bli godkänd av kirurgen. Visst, hade jag inte gått dit hade jag ju inte vetat, men det är ju just det också.. Jag vill ju inte ge upp direkt vid första försöket sas, och jag vill ju VETA en gång för alla sas. Och, även om chansen kanske inte är så stor, så FINNS det ju faktiskt en liten chans att han godkänner mig, och den chansen vill jag ju inte missa. Så ja, det är värt det känner jag. Förhoppningsvis är jag kanske dessutom lite mindre svullen på nästa besök, och då hänger det ju lite mer. *ler*


Fick tid till kirurgen, samma kirurg som opererade min kollega visade det sig (och som enligt henne är väldigt snäll och duktig *ler*), den 20 maj. Dem hade en tid till mig redan på onsd nästa vecka, men då jobbar jag. Det gör jag visserligen den 20:onde också, men tiden dem hade nästa vecka var på fm, så då skulle jag isf ha fått ta ledigt i princip hela dagen från jobb. Den 20:onde behöver jag "bara" kompa runt en timme för att hinna dit, och det brukar inte vara några problem. Så den 20 maj får ni hålla tummarna extra extra hårt.   


PS. Hon kollade även mitt blodtryck, blodvärde och räknade ut mitt BMI, och jag var FULLT godkänd på alla tre