Det finns inget värre än att vänta och att inte veta..

Skickade ju en egenremiss till Akademikliniken i tisdags och jag har fortfarande inte fått någon form av bekräftelsemail från dem. :-(  Och nu är det ju påsk så lär inte höra något från dem förens någon gång nästa vecka. Fattar ju att jag säkert kommer få vänta minst ett par veckor innan jag kommer kunna få en tid till att komma dit på bedömning, men jag skulle vilja få någon form av bekfräftelsemail från dem så att jag åtminstone vet att dem läst min remiss och att dem kommer höra av sig om tid inom en snar framtid. Men som det är nu vet jag inte ens om mailet kommit fram o blivet läst. Ska ringa till dem på fred om jag inte hört något innan dess. 

Jag vill detta så sjukt jäkla mycket så det är riktigt svårt att sitta och vänta på svar från dem, och det är riktigt svårt att inte skruva upp förhoppningarna för mycket.

Har haft detta tråkiga och fula häng i 6 år nu. Visst, så länge jag fortfarande var överviktig tänkte jag inte på hänget lika mycket eftersom att resten av min mage var rätt mycket större än den är nu, och jag hade inget löst skinn mitt på magen då som jag har nu. Så jag ska väl inte påstå att jag mått dåligt av hänget i 6 år. Innan viktminskningen var det ju övervikten i övrigt jag mådde dåligt av. Men sedan jag började min viktresa blev ju hänget tydligare och större för varje kilo i princip som jag gick ner. Så samtidigt som jag mådde bättre och fick bättre självförtroende efterhand som överviktskilona försvann, så var det ju ist annat jag började må dåligt över. Hänget över buken som blev allt tydligare o större, och brösten som alltid varit små blev ännu mindre...

Har verkligen försökt träna bort hänget i över 1,5 år nu, men utan resultat. Och med tanke på att jag fick hänget redan efter första graviditeten och innan min viktresa så vet jag ju att hänget till största delen beror på graviditeten och inte på viktminskningen. Detta samt att jag nu känner två stycken som hade lika mycket häng som jag fått sina bukoperationer godkända och betalda, gör att det är riktigt svårt att inte hoppas för mycket. Jag försöker tänka negativt att jag inte kommer få operationen, för att förhoppningsvis inte bli allt för besviken om det skulle bli så. Bättre att vara negativt inställd och bli positivt överraskad än att vara positivt inställd o tro att man kommer få det, och sedan bli besviken och ledsen.. Men med tanke på ovan nämnda faktorer så är det inte lätt att tänka negativt, att inte tro att chanserna till att få det borde vara stora.. Därför är denna väntan riktigt jobbig. Jag vill bara VETA om jag får det godkänt eller inte så att jag sedan kan gå vidare på ett eller annat vis. Antingen blir jag besviken men kommer att "komma över det" och får lära mig att leva med hänget, eller så kommer jag bli överlycklig (men nervös) och har ett datum att se fram emot.. Behöver ju inte tala om vilket alternativ jag hoppas på, men jag vill bara VETA!!!