Jag har nu gått hemma i mindre än 1,5 vecka och nu har rastlösheten börjat komma krypandes.. Trodde att den skulle komma tidigare, men å andra sidan hade jag rätt ont och var rätt trött dem första dagarna, och hela helgen har det hänt saker. Så det är väl därför det tagit längre tid för rastlösheten att komma än jag trodde. *ler*

Jag känner mig piggare i kroppen och allt rörligare för varje dag, fortfarande ont över magmusklerna, men det är mest på morgonen efter en hel natts sömn, och när jag vrider mig för mycket. Märker också att jag blir trött fortare. Igår hade jag i en omgång tvätt, tömde och fyllde diskmaskinen, samt lagade mat på kvällen, men där i mellan satt och/eller låg jag i soffan och såg på tv. Jag fick inte ont av det, för att jag tog det lugnt när jag gjorde det, men jag blev väldigt trött av det. Men visst, sitter man i soffan med benen på en fotpall större delen av dagen blir man trött och förlorar en hel del kondition, så då krävs det klart inte så mycket för att man ska bli trött, nyopererad eller ej.

Jag kom hem från Akademikliniken för en vecka sedan idag, och på den veckan har jag hunnit plöja igenom tre hela säsonger av Game of thrones (10 avsnitt 'a 50 min per säsong), sett två filmer 'a 1,5 h och sett fem avsnitt 'a 1h15 min av Sons of anarchy... På EN vecka!! Försoffad? Japp! Rastlös? Börjar bli minst sagt.....   

Men nu börjar jag som sagt känna mig allt rörligare så from nästa vecka ska jag som jag skrev i förra inlägget börja ta lite promenader. Börja långsamt och ta en promenad kanske var annan dag hela nästa vecka, och sedan ta en promenad varje dag sista veckan jag är hemma innan jag börjar jobba igen. Känner att ju mer försoffad jag blir ju mer lägger jag på mig på vikten också, och det är det sista jag vill. Försöker tänka på vad och hur mycket jag stoppar i mig, men det är inte helt lätt när man går hemma ensam och när man börjar bli uttråkad. Ett par jag känner som gjort samma operation sa att dem inte klarade av att äta så mycket för att gördeln satt åt så mycket. Men antingen så spänner jag inte min gördel så mycket som jag kanske borde/ska göra (men jag tycker själv att jag spänner den så mycket jag kan. Ska ju kunna andas också..), eller så fungerar min kropp helt enkelt så att det spelar ingen roll hur jag mår eller vad jag gått igenom; hungerskänslan och aptiten är där ändå.. Och ja, när jag tänker efter är det nog det sistnämnda då jag brukar ha rätt bra aptit tom. när jag är magsjuk.. De gånger jag INTE har aptit när jag är magsjuk, det är när jag är RIKTIGT magsjuk... Det är väl just därför jag har så lätt för att "lägga på mig", för att hungern och aptiten är det väldigt sällan något fel på. Tyvärr, kan jag känna i vissa lägen.

Har inte vägt mig sen jag blev opererad ännu, känner att det inte är mycket lönt för att det lär inte ge en tillförlitlig bild, så länge jag fortfarande känner mig svullen. Men jag känner inte mig fullt lika svullen idag, och troligtvis kommer dem tömma mig på lite vätska på återbesöket på fred, så nästa vecka tänkte jag ställa mig på vågen. Ska bli spännande att se om det blivet någon skillnad på vågen av att ha blivet av med runt ett halvt kilo hud. *ler* Det KÄNNS inte som att det gjort någon större förändring på vågen, och ja, -0,5 kg hud kan väl inte ge så mycket mer än just  0,5 kg minus på vågen i heller, samt att jag knappt rört på mig sen operationen. Men det viktigaste just nu är egentligen att försöka bibehålla den vikt jag hade innan operationen, att inte gå UPP i vikt. Kampen att bli av med dem där sista små kilona jag vill bli av med, börjar jag på först så fort jag känner mig stark nog i kroppen. Nu ligger största fokuset på att få kroppen utvilad och stark igen efter operationen. Och visst, så fort svullnaden lagt sig och jag börjat kunna börja träna och bygga upp lite muskler igen är det inte ens säkert att jag kommer känna att jag behöver bli av med fler kilon. När jag var nere på 55,5 kg sist och då kände mig riktigt nöjd med min vikt,hade jag ju en helt annan "magform" än jag har nu, då hade jag en mycket mer putande mage samt häng över buken. Jag har fortfarande lite putande mage, men nu är den mer jämn i formen samt att jag ju inte längre har all extrahuden hängandes över buken. Jag får se hur det känns och hur min figur ser ut när svullnaden lagt sig och jag kunnat börja träna igen helt enkelt    

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Jag har inte bloggat så mycket de senaste åren då jag mer eller mindre använder min Instagram/Fb som blogg med mina dagliga 1-4 inlägg (ibland fler, jag vet   ) med ibland bara en kort text och ibland ett helt inlägg. Men jag brukar försöka uppdatera...

           Det har jag aldrig provat tidigare så det klarar jag helt säkert! /Pippi Långstrump     Har sedan vi började springa lite längre distanser som halv och helmaror alltid sagt att det vore kul att klara av att springa ett ultramara...

Att världen är upp och ner just nu går inte att undgå någon. Att man varje morgon, särskilt jag som jobbar med äldre människor från 75 år och uppåt, måste ställa sig frågan "är jag tillräckligt frisk idag?" "Kan jag gå till jobb och kan jag skicka ba...

Som vanligt en mindre evighet sedan jag uppdaterade min blogg. Man kan säga att jag mer eller mindre använder Instagram (och Facebook) som en daglig blogg nu för tiden, då jag där ofta skriver ett långt/lite längre inlägg om dagen, hur dagen varit. D...

    För er som endast vill läsa själva "racerapporten" kan bläddra ner en bit till den mörkblåa texten     Vi lyckades båda få ledigt på torsdagen och kunde därmed åka upp till Dalarna redan på tidig torsdag morgon. Planen från början va...