Ni anar inte hur SKÖNT det ska bli att få operationen gjord imorgon! Jag har nog aldrig mått så dåligt som jag gjort sedan operationen blev framskjuten för 5 veckor sedan. Jag har inte riktigt förstått det tidigare, att det är mycket det jag haft problem med, men jag har haft väldigt mycket ångest enda sedan den blev framskjuten. Ångesten har yttrat sig både i sjukdom och i sjukdomskänslor. Jag hade laddat så väldigt mycket psykiskt inför operationen för fem veckor sedan, så när det då blev ett så snörpligt "slut" på operationsdagen var det som att all energi sögs ur mig, jag blev totalt urladdad. Jag ville bara krypa ner under täcket och stanna där till det nya operationsdatumet. Men det kunde jag ju inte. Livet var tvunget att fortsätta. Jag har ju både familj och jobb som fortsätter som vanligt oavsett hur jag mår. Att operationen betyder så mycket för mig har jag nog inte riktigt förstått förens den inte blev av som planerat. Det var som att livet stannade upp. Jag har med detta insett att om jag fortsätter må så här även efter operationen måste jag söka hjälp.

Jag vet inte riktigt vad jag är mest nervös inför imorgon. Att något nytt oförutsett dyker upp så att operationen av någon anledning inte blir av imorgon i heller, eller inför själva operationen. Eller jo, det vet jag. Jag är mer nervös för att något oförutsett ska hända så att operationen blir framskjuten igen så att jag tvingas fortsätta leva med dessa ångestkänslor i några veckor till. Blir det så måste jag verkligen söka hjälp, direkt. Jag vet att jag har mycket att jobba på med mig själv. Operationen är en bit på vägen. Jag börjar med att bli av med det jag vantrivs med och inte mår bra av rent fysiskt; min hängande buk som får mig att må så dåligt och som jag stör mig på så mycket. Märker jag att jag fortfarande klankar ner på mig själv och får mig själv att må dåligt även efter op, vet jag att jag måste ta hjälp även med den psykiska biten. Jag hoppas att operationen ska hjälpa mig så pass mycket att jag inte ska behöva ta hjälp av en psykolog, men jag är samtidigt öppen för att ta emot hjälp av en psykolog om det skulle behövas även efter att jag blivet av med det jag mår dåligt av fysiskt.

Jag längtar efter morgondagen, tills operationen är över, så att jag kan börja slappna av igen och börja ladda batterierna på nytt, återfå min energi. Jag saknar glöden jag hade i ögonen i somras. Jag saknar att känna mig stark. Känna mig stark lär jag väl dock ej känna mig förens minst 2 v efter operationen.. haha   

Imorgon ska jag äntligen bli av med all extrahud och jag ser fram emot det så mycket att jag har känslor och tankar så det räcker o blir över. Imorgon är en stor dag. Imorgon ska det bli en bra och lyckad dag!

Klockan 13:00 blir jag inskriven, uppdatering kommer så fort jag orkar!