Jag har aldrig sett mig som typen som är "inbillningssjuk", men dem sista veckorna har mycket av min "sjuka" varit inbillning. Inte allt, för att jag HAR varit förkyld i ett par omgångar och jag HAR haft ögoninflammation som påverkade mig rätt mycket. Men pga att jag varit så rädd för att bli sjuk så att operationen skulle tvingas att skjutas fram igen, har jag många gånger dem senaste veckorna känt mig sjukare än jag egentligen varit. Jag har helt enkelt varit så rädd för att bli sjuk att jag blivet sjuk.. Och det tar väldigt mycket på ens energi när man känner efter så mycket att man till slut blir och/eller känner sig sjuk. Senast igår kände jag mig riktigt sjuk. Men igår var det nog en blandning av riktig sjuka och inbillad. När jag vaknade på morgonen kände jag direkt att jag hade ont i halsen och att jag inte var i form. Men körde till jobb ändå. Den första timmen kändes ok även om jag hade ont i halsen, men sedan blev det bara värre. Och då kom ångesten över att operationen kanske skulle bli framskjuten. Så till slut bestämde jag mig för att det bästa var om jag körde hem. Ett par av mina vårdtagare och en kollega såg på mig att jag inte mådde bra igår, så dem rådde också mig att åka hem och vila så jag kunde bli frisk tills på tisd.


Igår kväll åkte Fredrik och barnen i väg själv på Halloween firande hos ett par kompisar. Själv stannade jag hemma eftersom att jag var för trött och hängig för att följa med, och hade ju gått hem från jobb. Gick och la mig redan 20:45, men kunde inte somna. Låg och tänkte på operationen och hur gärna jag vill att den ska bli av på tisd, och till slut blev jag arg på mig själv. Fredriks ord tidigare på dagen att "så länge jag är i detta fokuset jag är i nu ska jag inte opereras för att det kommer förlänga läkningsprocessen" fick mig att på något vis "vakna till". Där och då i sängen bestämde jag mig för att rycka upp mig, att nu fick det minsann räcka!

Steg upp när jag hörde att Fredrik o barnen kom hem och Fredrik hade lite problem med en övertrött Milo, och hjälpte honom att få barnen i säng. Sedan värmde jag en kopp mjölk och hade i massa med honung och myste sedan upp mig i soffan bredvid Fredrik.

När jag vaknade i morse efter att ha sovit i mer än 7h, kände jag mig piggare och friskare än jag gjort på länge. Jag hade inga känningar i halsen och jag kände mig piggare rent allmänt. Och hela dagen idag har jag känt mig, inte helt frisk, jag är fortfarande ganska trött och är lite hostig ännu, men bra mycket friskare än på vad som känns som en hel evighet, framför allt känner jag äntligen mig redo för operationen! Äntligen känns det som att jag kan släppa fokus på att känna efter om jag är sjuk eller inte. Äntligen kan jag slappna av!

Så nu kan jag i stället ägna dem två sista dagarna till att vara nervös inför operationen... hahaha