2003

     2004

Fredrik hittade en massa bilder från 2003 och 2004 igår, så igår blev det en tillbakablick på hur man såg ut på den tiden. Och jag kan inte påstå att jag är nöjd med vad jag ser.. Hur jag såg ut. Det enda jag tycker om med bilderna är mitt långa blonda hår som jag ibland kan sakna. Men det är också det enda. Kan inte förstå hur jag kunde tillåta mig att bli så stor? Tjejen på bilderna ovan är verkligen inte jag! Det VAR jag, men aldrig mer!!

Kan ju säga att bilden/erna nedan gillar jag MYCKET bättre!! Tjejen här nedan ÄR jag! Eller på god väg att bli jag skulle man egentligen kunna säga. Jag är som nog de flesta vet vid detta laget SJUKT nöjd och stolt över mig själv nu, hur jag ser ut nu, MEN att jag fortfarande inte är alls nöjd och vän med magen. Så man skulle kunna säga att det är jag men att "jag fortfarande är under konstruktion till att bli ÄNNU mera JAG"   

En kompis till mig sa att jag ändrat personlighet en hel del sedan början av 2000-talet också, att jag blivet mer självsäker och gladare. Och det känner jag själv också. I början av 2000-talet var mitt självförtroende i princip helt nere i botten. När jag träffade Fredrik 2001 var jag dessutom väldigt "skadad" psykiskt efter mobbing i skolan och gamla pojkvänner som behandlat mig som skit och fått mig att må RIKTIGT dåligt. Jag har inte berättat detta för så många, men ena pojkvännen fick tom. mig att må så dåligt att jag ett tag gick i självmordstankar. Tankar som sådan tur är stannade vid just tankar. Är SÅ glad över att Fredrik stod ut med mig dem 2-3 första åren. Jag var INTE lätt att leva med den första tiden pga att jag mådde så dåligt och hade så dålig självförtroende. Jag har även honom att tacka för att självförtroendet blivet bättre.      

Jag har velat gå ner i vikt i åratal, men har varken haft ork, tålamod eller självförtroende nog till att klara av det. Har gjort ett oändligt antal försök, men har gett upp efter bara ett par-tre veckor. Men 2011 var det något som hände. Jag tröttnade helt enkelt en gång för alla på att bli ledsen varje gång jag tittade mig själv i spegeln. Att jag dessutom inte hade så lätt att bli gravid, bidrog också till att jag ÄNTLIGEN klarade av att äntligen ta tag i vikten på allvar, som gjorde att jag valde att prova om Viktväktarna var något för mig. Hade varit rätt anti Viktväktarna innan, för att mitt intryck av Viktväktarna var att det skulle vara JOBBIGT att vara med där, jobbigt att behöva räkna points och väga maten hela tiden. Hur ska man kunna njuta av maten om man hela tiden måste räkna points och väga allt man äter, kände jag. Men, 2011 var jag så oändligt trött på det jag såg i spegeln och på vågen att jag ist tänkte att "jag kan ju prova det iaf, VET ju att det funkar". Och jag har inte ångrat en sekund av det!! Det enda jag ångrar är att jag inte gick med i Viktväktarna för längesen! Det var inte så jobbigt och svårt som jag trodde, och det bästa av allt; man såg resultat på vågen direkt redan första veckan! Detta fick mig motiverad att fortsätta, och innan jag blev gravid med Mira ca 3 månader efter att jag gått med i Viktväktarna, hade jag hunnit gå ner nästan 8 kg, och lyckan var total! Både av viktminskningen och att jag äntligen blivet gravid igen.   

Efter att jag fått Mira i januari 2012, dröjde det ett helt år innan jag hittade orken och motivationen till att gå med i Viktväktarna igen. Men i början av februari i år tog jag ännu en gång ett av mina bästa beslut någonsin, och gick med i Viktväktarna igen. Och även denna gång såg jag resultat redan första veckan, och efter det såg jag resultat VARJE vecka! Tror bara vågen visat + en gång under min resa mot slutmålet, sedan jag gick med i Viktväktarna. Och efterhand jag blev av med kilon, började jag orka och få motivation till att träna allt mer. Och nu kan jag klassas som ett riktigt träningsfreak som verkligen ÄLSKAR att träna!!

2013 kan man säga varit MITT år, och det ska även 2014 bli!!

Nu kör vi!!!!

2013