Å vad jag är trött på dessa ständiga inre slagsmål jag har med mig själv.  Inte så konstigt att mitt humör skiftar och att jag är så trött till och från.  

Har ett inre slagsmål med mig själv varje gång jag tittar mig själv i spegeln. Är SÅ nöjd med mig själv och tycker verkligen jag ser riktigt bra ut nu och vill därför klä mig i klänningar o lite tightare kläder som framhäver min snygga midja och fina nyckelben. Fram tills jag ser hur jag ser ut i profil. Det är då mitt inre slagsmål börjar. Försöker ignorera magen, försöker koncentrera mig på allt som ser bra ut på min kropp. Men jag är verkligen inte alls nöjd över min mage, jag tycker verkligen inte om den!! Den får mig att känna mig obekväm.    Vissa dagar är jag dock rätt bra vän med magen, men allt som oftast inte.

Så samtidigt som jag är SÅ nöjd med hur jag ser ut ställer jag mig själv ständigt frågan; hur får jag bort den där förbaskade magen som jag hatar så?? Ska jag prova gå ner ett par/några kilon till?? Men jag väger ju redan så lite. 56 kg är ju ingenting även om jag visserligen inte är mer än 157 cm lång och därför egentligen HADE kunnat gå ner ett par/några kilon till sett ur hur lång (kort) jag är. Så kanske skulle jag gå ner ett par kilon till åtminstone, bara för att se hur magen ser ut då och om jag trivs med mig själv då?? Men samtidigt vill jag ju inte vara FÖR smal i heller, jag vill inte låta det gå för långt. En ständig fråga som snurrar runt i mitt huvud. Frågan är liksom om jag kommer sluta ställa mig den frågan även om jag skulle gå ner ett par-tre kilon till, om jag någonsin kommer bli helt nöjd med hur jag ser ut??

Ett annat ständigt inre slagsmål jag har med mig själv är hur jag äter och dricker om helgerna. Jag VILL kunna äta och dricka vad jag vill om helgerna, åtminstone på fredagarna och lördagarna. Söndagarna försöker jag ta lite starkare tag igen när det gäller vad jag stoppar i mig, och är rätt duktig på det också de flesta helgerna. Men samtidigt som jag VILL äta vad jag vill om helgerna, som jag vill kunna sluta tänka på hur mycket jag stoppar i mig bara dessa två dagar i veckan, så är jag SÅ rädd att jag ska halka tillbaka på samma bana jag var på innan och som gjorde att jag vägde minst 15 kg för mycket. Och tillbaka dit vill jag verkligen inte igen!!

Så länge jag tränar så mycket som jag gör, och så länge jag äter bra sönd-torsd, så länge vågen inte börjar gå mot plus känner jag att det är OK att äta och dricka vad jag vill på fredagarna och lördagarna. Samtidigt som jag ändå har detta inre slagsmål med mig själv att "borde jag verkligen unna mig så mycket både på fredagarna och lördagarna?? Blir jag kanske av med magen jag hatar så om jag äter (och dricker) rätt ALLA dagar i veckan? JA, förmodligen. Men VILL jag verkligen inte kunna unna mig gott ens om helgerna? Är det den sortens livsstil jag vill ha? Som jag ORKAR leva? Nej. Jag älskar vin, jag älskar öl, jag älskar Brieost, jag älskar chips osv. Och jag VILL kunna unna mig detta om helgerna.  Och visst, jag hade kanske bara behövt ha EN dag då jag unnar mig gott egentligen. Men samtidigt älskar både jag och Fredrik att på fredagen, veckans sista arbetsdag (för Fredrik iaf   ) dela på en flaska vin till maten. Och på lördagen älskar vi att sitta och mysa med något gott och inte alltid så nyttigt framför tv'n så fort vi fått barnen i säng. Sedan söndagen har ingen av oss det "behovet". Så sönd-torsd skärper vi ju oss båda två. Och jag tränar ju en hel del, minst tre dagar i veckan. Och vågen står ju stabilt på 56-57 kg, gjort detta i tre månader nu, även om jag unnar mig en del både på fredagarna och lördagarna. Och så länge den gör det VILL jag unna mig gott både på fredagarna och lördagarna.

Men samtidigt har jag ÄNDÅ detta ständiga "slagsmål" med mig själv, att BORDE jag verkligen EGENTLIGEN??