Å vad jag är trött på dessa ständiga inre slagsmål jag har med mig själv.  Inte så konstigt att mitt humör skiftar och att jag är så trött till och från.  

Har ett inre slagsmål med mig själv varje gång jag tittar mig själv i spegeln. Är SÅ nöjd med mig själv och tycker verkligen jag ser riktigt bra ut nu och vill därför klä mig i klänningar o lite tightare kläder som framhäver min snygga midja och fina nyckelben. Fram tills jag ser hur jag ser ut i profil. Det är då mitt inre slagsmål börjar. Försöker ignorera magen, försöker koncentrera mig på allt som ser bra ut på min kropp. Men jag är verkligen inte alls nöjd över min mage, jag tycker verkligen inte om den!! Den får mig att känna mig obekväm.    Vissa dagar är jag dock rätt bra vän med magen, men allt som oftast inte.

Så samtidigt som jag är SÅ nöjd med hur jag ser ut ställer jag mig själv ständigt frågan; hur får jag bort den där förbaskade magen som jag hatar så?? Ska jag prova gå ner ett par/några kilon till?? Men jag väger ju redan så lite. 56 kg är ju ingenting även om jag visserligen inte är mer än 157 cm lång och därför egentligen HADE kunnat gå ner ett par/några kilon till sett ur hur lång (kort) jag är. Så kanske skulle jag gå ner ett par kilon till åtminstone, bara för att se hur magen ser ut då och om jag trivs med mig själv då?? Men samtidigt vill jag ju inte vara FÖR smal i heller, jag vill inte låta det gå för långt. En ständig fråga som snurrar runt i mitt huvud. Frågan är liksom om jag kommer sluta ställa mig den frågan även om jag skulle gå ner ett par-tre kilon till, om jag någonsin kommer bli helt nöjd med hur jag ser ut??

Ett annat ständigt inre slagsmål jag har med mig själv är hur jag äter och dricker om helgerna. Jag VILL kunna äta och dricka vad jag vill om helgerna, åtminstone på fredagarna och lördagarna. Söndagarna försöker jag ta lite starkare tag igen när det gäller vad jag stoppar i mig, och är rätt duktig på det också de flesta helgerna. Men samtidigt som jag VILL äta vad jag vill om helgerna, som jag vill kunna sluta tänka på hur mycket jag stoppar i mig bara dessa två dagar i veckan, så är jag SÅ rädd att jag ska halka tillbaka på samma bana jag var på innan och som gjorde att jag vägde minst 15 kg för mycket. Och tillbaka dit vill jag verkligen inte igen!!

Så länge jag tränar så mycket som jag gör, och så länge jag äter bra sönd-torsd, så länge vågen inte börjar gå mot plus känner jag att det är OK att äta och dricka vad jag vill på fredagarna och lördagarna. Samtidigt som jag ändå har detta inre slagsmål med mig själv att "borde jag verkligen unna mig så mycket både på fredagarna och lördagarna?? Blir jag kanske av med magen jag hatar så om jag äter (och dricker) rätt ALLA dagar i veckan? JA, förmodligen. Men VILL jag verkligen inte kunna unna mig gott ens om helgerna? Är det den sortens livsstil jag vill ha? Som jag ORKAR leva? Nej. Jag älskar vin, jag älskar öl, jag älskar Brieost, jag älskar chips osv. Och jag VILL kunna unna mig detta om helgerna.  Och visst, jag hade kanske bara behövt ha EN dag då jag unnar mig gott egentligen. Men samtidigt älskar både jag och Fredrik att på fredagen, veckans sista arbetsdag (för Fredrik iaf   ) dela på en flaska vin till maten. Och på lördagen älskar vi att sitta och mysa med något gott och inte alltid så nyttigt framför tv'n så fort vi fått barnen i säng. Sedan söndagen har ingen av oss det "behovet". Så sönd-torsd skärper vi ju oss båda två. Och jag tränar ju en hel del, minst tre dagar i veckan. Och vågen står ju stabilt på 56-57 kg, gjort detta i tre månader nu, även om jag unnar mig en del både på fredagarna och lördagarna. Och så länge den gör det VILL jag unna mig gott både på fredagarna och lördagarna.

Men samtidigt har jag ÄNDÅ detta ständiga "slagsmål" med mig själv, att BORDE jag verkligen EGENTLIGEN??

Köpte en tubtop idag som jag tycker att jag ser bra ut i framifrån, från sidan.. Inte fullt lika nöjd. Så nu har jag bestämt mig för vad mitt nästa mål ska bli; att denna topen ska sitta fint/att jag ska känna mig helt fin i den till sommaren!

Så det är bara att fortsätta träna. *ler* Ikväll tänkte jag ställa mig på motionsbandet o jogga, och om jag kommer iväg o får hämtat pilatesbollen hos min svägerska, göra lite magövningar på den. Imorgon blir det en sväng till gymmet för lite styrka, och på torsdag ska jag prova på något som heter Box & kick. Onsdag får jag se vad jag gör. Ska försöka träna på något vis iaf

Mitt humör har gått upp o ner jättemycket nu dem 3-4 sista dagarna. Det är inte från dag till dag, utan från stund till stund under hela dagen. Ena stunden känner jag mig glad, positiv och självsäker. Sedan helt plötsligt känner jag mig trött, småledsen och "tom", för att sedan vända igen osv. Jättejobbigt, att känna sig pigg o glad ena stunden, trött, ledsen och tom nästa.   

Min mamma trodde att det kunde bero på att jag är så fokuserad på min träning och kropp, att jag vill så mycket. Jag vill träna minst tre gånger i veckan och jag vill ha den där kroppen jag vet att jag kan få om jag bara fortsätter med träning och bra kost. Och att jag i samband med detta även har en familj och ett jobb jag försöker fokusera på och ta hand om. Milo är dessutom just nu inne i en väldigt jobbig period. Han trotsar, bråkar och gnäller dagarna i enda och han har ett HEMSKT humör. Vi är "ovänner" minst en gång om dagen varje dag just nu, och det tar väldigt mycket på mina krafter o min energi. Och Mira är väldigt pappig just nu, jag får inte hjälpa henne med någonting i princip, det är bara Fredrik som får hjälpa henne. Och detta är väldigt.. Frustrerande är nog rätt ord.

Så ja.. Det är mycket just nu minst sagt. Antar att det inte är så konstigt att mitt humör går upp o ner som en jojo just nu.

Mamma tyckte att jag kanske skulle försöka ta det lite lugnt med träningen ett tag, men det vill jag inte. Jag mår bra av att träna och det är lite av min fristad, det är när jag tränar jag kan fokusera på MIG, ta hand om MIG en stund. Min välbehövliga egentid helt enkelt. Och, jag tränar ändå inte SÅ mycket. I snitt tränar jag tre gånger i veckan, fyra vissa veckor, men aldrig/väldigt sällan mer än så. Har mao minst två vilodagar i veckan då jag inte tränar alls. Är på gymmet och tränar styrka 2 ggr/veckan, joggar 1-2 ggr/v. Ibland lyckas jag få till att jogga upp mot tre gånger på en vecka, men för det mesta just nu blir det oftast inte mer än 1-2 ggr/v. Tyvärr. Hoppas att det ska kunna bli mer till våren. Men just nu känns det som att det är viktigast att träna styrka då jag både behöver det i mitt yrke och för att klara alla hinderna i "Toughest" i maj. Men för att klara Toughest måste jag ha bra kondition också, men jag känner att jag redan har ganska bra kondition, och så fort det blir ljusare och finare väder ute kommer jag kunna jogga mycket mer, dvs träna upp konditionen bättre.

Nästa helg ska Fredrik o jag vara barnfria hela helgen, och även om vi självklart kommer sakna barnen, så ska det bli SÅ välbehövligt och skönt att få en hel helg med bara varandra, kunna ta hand om bara oss själva, kunna SOVA en HEL natt.. *ler* Behöver nog inte säga hur mycket vi båda ser fram emot denna helg.   

Nu gäller det verkligen att träna..     Prata om 2014 kommer bli ett "fitness år".. I januari ska vi till Sälen och åka skidor en vecka; bra träning för hela kroppen och grymt roligt!! Längtar som en tok!   

I maj är jag nu mer eller mindre (taggad att anta utmaningen och hittat en grupp att delta med, men inte anmäld ännu) anmäld till Toughest i Malmö (www.toughest.se). En utmaning som jag tror kommer bli både tuff, jobbig och ROLIG! Och i oktober ska jag springa en halvmara på 2,1 mil i Göteborg. Har bara sprungit knappt 5 km ännu så länge, men tror jag klarar mer, har bara inte provat ännu. Där i mellan kommer det garanterat bli ett och annat Zumba marathon. Fan, vid denna tiden om ett år lär jag väl vara ett enda fitness paket.. haha   

Nu kör vi!! Wohaa!!!

Denna ständiga fråga om jag ska/bör/vill gå ner mer i vikt för att få bort magen.


Alla säger åt mig att nu ska du inte gå ner mer Lina, du kommer aldrig vara helt nöjd oavsett hur mycket du går ner. Ge dig nu Lina du är redan fin som du är osv.
Kommentarer som jag vet sägs i all välmening o jag hör o lyssnar på varenda ord.


Men jag själv ÄR inte nöjd! Jag själv tycker att jag har för mycket mage som jag inte trivs med. Och det viktigaste är väl att jag själv trivs o mår bra med hur jag ser ut?


Men jag jobbar på det, jag jobbar på att se mig själv så som ni ser mig. Jag jobbar på att försöka vara nöjd med min kropp. Men det är svårt. Efter att ha varit överviktig i större delen av mitt liv tar det ett tag innan hjärna o ögon hänger med o ser det alla andra ser. Men jag jobbar på det. Varje dag

Tänk om jag kunde vara o känna mig lika smal i profil som jag är o känner mig sett bakifrån o framifrån? Jag är verkligen supernöjd med hur jag ser ut nu , med min smala midja, att man kan skymta mina revben precis lagom mycket, mina tydliga o fina nyckelben, mitt smala ansikte.. Jag borde inte kunna vara annat än nöjd med hur jag ser ut nu. Och det är jag också. Mer eller mindre.


Jag tycker verkligen inte om min putmage. Den gör att jag fortfarande känner mig tjock och att jag känner att jag skulle vilja gå ner 3-4 kg till, eller 2-3 till iaf. Även om alla säger till mig att "jag inte får gå ner mer".


Jag trivs hyfsat bra i klänning o tighta kläder nu tack vare att jag är o känner mig så smal överallt övrigt på kroppen, men den där förbaskade magen gör att jag inte känner mig HELT fin o bekväm i klänning o tighta kläder. Inte så bekväm o fin som jag VILL känna mig o som jag BORDE känna mig efter nästan 18 kg viktnedgång.


Men jag jobbar på det. Jag tränar så mycket jag kan för att på den vägen få ner magen så mycket som jag vill, men jag har ändå bestämt mig för att jag vill gå ner åtminstone 2 kg till. Jag vet att där är många som absolut inte kan förstå detta o som redan tycker att jag är jättefin o smal nu och som säkert tycker att det börjar gå för långt med min viktminskning. Men det är trots allt JAG som ska trivas med MIN kropp, och det gör jag inte nu. :-(


Jag vet att jag säkert aldrig kommer vara helt nöjd med min kropp, men jag vill åtminstone få bort det jag trivs allra minst med på min kropp; magen.



Sedan skulle jag även behöva en bröst operation för att jag skulle kunna känna mig så nöjd med min kropp som det går. Efter två graviditeter, stor viktnedgång o träning är brösten nästan obefintliga. Små o innehållslösa. :-( Men det får bli en senare ekonomisk fråga. Det är inte prio ett för mig.


Tänk om man bara kunde vara nöjd med sin kropp oavsett hur man ser ut, vad skönt det hade varit.

Jag har insett att jag var lite överambitiös när det gäller joggningen. :-/ Hade tänkt att jag skulle jogga en stund varje dag, med en vilodag, nu inför maran nästa år som ju är på 2,1 mil.


Men jag kom underfund med rätt fort att det var lite för ambitiöst för mig just nu. Hoppas att det ska bli bättre o lättare till våren när det är varmare o ljusare ute. Men just nu är det mer än jag orkar o klarar av känner jag.


Men jag ska se till så att jag kommer ut/upp på bandet o joggar 2-3 ggr/v åtminstone, och minst 20 min eller minst 3 km varje gång. DET borde jag klara. Sedan kommer jag så klart fortsätta träna styrka på gymmet 2-3 ggr/v och åka iväg på zumba marathon så ofta det går. Ska på ett på 2,5 h imorgon. Ska bli SÅ kul! :-D Så även om jag inte joggar varje dag som jag tänkt, fortsätter jag hålla mig i form åtminstone :-)

Vet inte om jag bara är halvtokig eller om jag är heltokig.. Men i oktober nästa år har jag tänkt springa en halvmara i Göteborg på 2,1 mil.. Blir att jogga mycket tills dess så jag verkligen orkar. Tur att jag har nästan ett år på mig tills dess.


Fredrik tycker att jag ska ta helmara 2015.. Undrar om HAN är tokig? Haha ;-p