Idag är det 8 veckor sen jag gjorde min #bukplastik. Det är helt galet vad tiden går fort!! Idag är mao. också första dagen utan gördeln. Har ju sovit utan gördeln i fyra veckor redan, men idag är första dagen HELT utan gördeln, dvs även dagtid. Ännu så länge känns det väldigt konstigt och nästan lite tomt, men samtidigt SÅ skönt!!

Imorgon när jag ska köra till jobb ska jag prova använda vanliga byxor, dvs inga mjukisbyxor eller leggings, för första gången sen operationen. Bara det lär kännas konstigt.. hehe    Jag kommer dock fortsätta använda gördeln ett par veckor till när jag jobbar och när jag tränar. Behövs förmodligen inte egentligen men tycker det känns tryggast och bäst på något vis iom. att jag fortfarande blir öm över magmusklerna vid för mycket ansträngning.

Var ute och sprang min första 5 km runda sen op i förrigår, och även om jag sprang för mig väldigt långsamt (snitthastighet på runt 7,50 min/km ist för som innan op runt 6,20 min/km), så är jag fortfarande lite öm över magmusklerna. Hade tänkt "fira" att jag slipper gördeln idag med en kort löprunda, samt sedan springa en kort runt runda på årets sista dag. Men eftersom att jag fortfarande är lite småöm sen löpturen i söndags, så väljer jag att spara mig tlls på torsd och ta en lugn och skön "5:a" på årets sista dag ist.

Direkt efter nyår tänkte jag ta mig till gymmet igen och träna lite styrka på maskinerna så jag kan börja bygga upp musklerna igen. Ska boka tid med en pt som får visa mig vilka maskiner jag ska använda om jag inte vill träna magen utan fokusera på ben och armar. Magträning vågar jag inte börja med förens jag varit på 3 månaders kontrollen. Bättre att börja långsamt och försiktigt för ett långsiktigt och bra resultat efter operationen

Imorgon är det 7 veckor sen operationen, vilket innebär att det bara är en vecka kvar med gördeln! Och gudars vad skönt det ska bli att slippa den! :-p Jag har visserligen lärt mig att bli rätt bra vän med den för det mesta, och den ger absolut en känsla av trygghet o stabilitet. Men det ska ändå bli skönt att slippa den och börja kunna andas lite mer naturligt, att börja använda magmusklerna lite mer ordentligt sas.



Även om den ger en känsla av trygghet så känns det mycket skönare och friare när jag inte har den på mig. Jag kommer dock använda den när jag jobbar ett par veckor till. Men jag kommer inte sätta på den förens jag är på jobb och den kommer åka av så fort arbetspasset är slut. :-p


I fredags tog jag mitt första löppass sen operationen. Första passet på 6,5 v mao. Jag trodde att det skulle vara jättejobbigt, men det var faktiskt mycket lättare OCH skönare än jag trodde det skulle vara. Men visst, nu sprang jag i grupp och hade någon att prata med under hela passet, detta gör att det är lättare och roligare att köra på på ett helt annat sätt än man (jag) klarar av att göra när jag är ute o springer ensam. Det blev en runda på 4 km för min del (dem andra sprang runt 1mil). Rent orkesmässigt kände jag att jag hade kunnat följa med ett par-tre km till, men eftersom att det trots allt bara var 1,5 månad sen operationen ville jag inte ta ut mig för mycket. "Better be safe than sorry" helt enkelt.



Det kändes iaf riktigt bra, och jag fick inte ont öht, varken under tiden eller efteråt. Där emot fick jag rejält med gaser i magen o mådde lite illa pga det lite senare på kvällen. Min mage har ju inte rört på sig så mycket på det sättet på över en månad. Nu blir det att ta det lugnt och inte ge mig ut o springa igen förens efter nyår. Både för att jag känner att jag vill ta det försiktigt nu i början och för att jag helt enkelt inte har så mycket tid över till träning nu så här mellan jul o nyår. Men mest är det för att jag vill börja lugnt o försiktigt. Hade jag velat hade jag utan större problem kunnat få till åtminstone ett pass i veckan nu dem här två julveckorna.


Löppasset gav iaf helt klart mersmak! Både för att börja springa igen och för att börja sätta igång med träning öht. Längtar sååå till att börja träna ordentligt och börja bygga lite muskler igen. När jag tränar har jag även lättare att hålla motivationen för bra kosthållning uppe också. Bra kost och träning går väldigt mycket hand i hand för mig. När jag inte tränar har jag inte riktigt ork eller motivation till att hålla en bra kosthållning. Och jag mår MYCKET bättre när jag både tränar o äter bra. Så att sätta igång med träningen igen är högst välkommet. Snart. SNART!!

Har jobbat i drygt två veckor nu och det går bättre för varje dag. Det var dem 3-4 första arbetsdagarna som var jobbigast, då var jag lite i valet o kvalet om jag skulle ringa Akademikliniken och be dem sjukskriva mig en vecka till. Nu i efterhand inser jag att det var ett bra beslut att avvakta och att uthärda.



Tror inte en veckas sjukskrivning till hade gjort varken till eller ifrån. Dem 3-4 första dagarna hade nog varit jobbiga oavsett om jag varit hemma en vecka till eller inte. Efter dem 3-4 första dagarna har det bara blivet lättare o lättare o jag har blivet piggare o haft mindre ont för varje dag som gått. Nu dem 2-3 sista dagarna har jag nästan inte haft ont öht. Lite småöm till o från men det är allt. Inget jag lidet av eller brytt mig så mycket om.


Har så smått börjat lyfta tungt igen nu, bar snart 4 åriga dottern ett par gånger igår, och visst, det kändes att musklerna inte är vad dem varit, men jag fick inte ont av det.


Är bra sugen på att så smått sätta igång med lätt träning redan nu iom att det känns så bra, men tar det säkra före det osäkra och väntar ett par veckor till. Med ett undantag dock.. Ska in till Lund på fred o promenera/småjogga tillsammans med några från löpklubben jag är med i (Lonesome runners) för att samla in pengar till Musikhjälpen. Rundan dem lagt upp är 10 km o går genom, om jag inte minns helt fel, hela 19 torg i Lund. Jag kommer dock troligtvis inte hänga med på hela rundan och jag kommer hålla mig längst bak, dvs springa långsamt, och ska försöka hänga med i en 3-4 km åtminstone. Men efter detta ska jag ta det lugnt med träningen till efter nyår. Även om detta "event" förmodligen kommer ge mersmak.... :-p


PS. Bilderna; ärret läker riktigt fint o bra. Denna bild togs för ca 1 v sen. Den andra bilden tog jag idag. 6 v sen op och trots att bilden togs ganska sent på kvällen o min mens är på väg, är den svullen men PLATT o fin! :-D Är så sjukt jäkla nöjd!! <3 DS.

I torsdags började jag jobba igen efter 4 veckors sjukskrivning. Första dagen var riktigt jobbig. Hade väl egentligen ett rätt ok schema, men det körde ihop sig så det slutade med att det blev en riktigt stressig dag.   När jag kom hem var jag så trött att jag bokstavligen mådde illa och låg pall i soffan resten av dagen och kvällen.    Hade inte så farligt ont men kände mig så klart lite öm, och var hård/svullen över magen. Andra dagen hade jag rätt många vårdtagare att gå till, men det var i alla fall lätta och lugna besök. Andra dagen hade jag lite ont både över buken och magmusklerna, men jag kände inte mig lika trött iaf. Trött, men inte så att jag mådde illa. Märkte att jag får ta det lugnt med cyklandet. Cyklade lugnt och försiktigt och jag cyklar inte så långa sträckor åt gången, men det räckte för att jag skulle få ont i buken. Så jag hoppas att jag får lite längre tid mellan varje vårdtagare nästa vecka, så att jag kan promenera så mycket som möjligt ist för att cykla.

Veckan som kommer hoppas jag verkligen att jag får lugnt schema varje dag, annars lär jag vara "död" vid denna tiden om en vecka.. Jobbar månd-tisd, ledig onsd, jobbar torsd-sönd. Endast ledig en dag på 7 dagar mao. Innan operationen tyckte jag att denna veckan var jobbig, men jag klarade av det utan större problem. Nu när jag inte känner mig i form för fem öre och fortfarande ganska lätt blir öm över magen o buken så ja.... Jag hoppas och håller tummarna för att jag ska få ett lugnt schema och att veckan ska gå fort och flyta på bra..

Just nu känns det som att jag egentligen hade behövt vara sjukskriven i åtminstone en vecka till. Men samtidigt så inser jag ju att efter en sådan här operation kommer dem första veckorna vara jobbiga oavsett hur länge jag är sjukskriven, och för att kunna komma igång och få upp musklerna igen behöver jag ju röra på mig. Ju längre jag är stillasittande ju längre tid tar det att komma igång igen. Och visst, jag har haft lite ont nu dem här två dagarna jag jobbat, men det har inte varit värre än att det hjälpt med en Alvedon och lite vila. Tröttheten är det som varit jobbigast dem här dagarna. Efter jobb har jag inte orkat göra mer än absolut nödvändigt.

Funderar på att ta upp med chefen om att ev. sjukskriva mig "halvtid", och bara jobba 50-60% i ett par veckor, ist för mina ordinarie 85%, om det känns lika jobbigt på tisd som det gjorde dem två första dagarna.

På tisdag är det 5 v sen operationen. Fick beskedet att jag måste vänta minst 6-8 veckor innan jag börjar med hård träning igen. Detta innebär att jag skulle kunna börja med lite lätt träning om drygt en vecka. Ingen hård träning så klart, men lite lätt träning. Men som det känns just nu är jag inte ens redo för lätt träning. Visst mycket kan hända på en vecka, men har svårt för att tro att jag kommer känna mig redo för att börja träna om en vecka. Så länge jag fortfarande blir öm över magen så här fort o lätt, känner jag varken lust eller motivation till att börja träna. Så länge jag bara tränar lätt hade det säkert inte varit någon fara att träna även om jag är lite öm fortfarande. Men jag tycker att det är viktigt att träning ska kännas roligt, och så länge jag fortfarande har ont/är öm känns det inte roligt att träna. Även om jag längtar och ser fram emot att kunna börja träna igen..

Planerna är att börja det nya året med att gå till gymmet och ta ett lätt styrketräningspass på maskinerna 1-2 gånger i veckan, samt att jogga lite lätt 2-3 km bara, 1-2 ggr i veckan, och sedan utöka det efterhand det känns bra. Börja lugnt och försiktigt helt enkelt. Riktigt hård träning tror jag att jag väntar med tills det gått tre månader efter operationen. Men, jag får så klart se hur det känns. Kanske känner jag att jag kan börja med hård träning innan det gått tre månader, kanske känner jag att jag får vänta mer än tre månader. Jag ska ta det försiktigt och lyssna på kroppen helt enkelt. Har ju några lopp jag ska klara av detta året, det första ett väldigt tufft och krävande (men fantastiskt roligt och vackert!) traillopp, redan i april. Så jag behöver komma igång med träningen så fort det bara går, så att jag inte riskerar skador under loppen, och för att jag öht ska kunna klara av att genomföra dem. Men samtidigt måste jag ta det lite lugnt i början och vara realistisk; detta år kommer jag inte sikta på att få några "personbästa", åtminstone inte det första halvåret. Det komande året kommer helt enkelt handla om att komma i form igen, njuta, och ha roligt!

Idag är min sista dag som sjukskriven efter #bukplastiken. Imorgon börjar allvaret igen. Sjukt blandade känslor. Det ska bli skönt att komma igång med mer normala rutiner igen och att komma ut bland lite mer folk igen. Men det har varit väldigt skönt att gå hemma också och kunna sova ut varje dag, kunna ta dagen som den kommer utan några direkta krav och rutiner. Det har varit väldigt skönt att slippa stiga upp kl.05:10 nästan varje dag..

Sedan är jag också lite orolig för hur det ska gå, om jag rent fysiskt är redo att börja jobba igen? Jag har inte direkt ont längre visserligen, enda gången jag känner att jag har ont, är när jag suttit upp i mer än 1,5-2 h "på raken". Att promenera lite längre sträckor är inte så farligt längre, blir lite öm och blir trött fort, men ont gör det inte. Så kanske har jag inget att vara orolig över? Men samtidigt så blir jag som sagt öm rätt fort, och jag blir trött fort. Ganska bra trött, "sova trött". Och jag blir "stel" och hård fort över magen vilket känns väldigt obehagligt. Och det är ju trots allt bara 4 veckor sedan jag gjorde en stor bukplastik med sydda magmuskler och ny navel och allt. Konditionen är som bortblåst och jag känner mig allt annat än i form. Trött och noll kondition.

Men samtidigt så måste jag ju börja någon gång. Även om jag skulle vara sjukskriven en vecka till tror jag inte att jag kommer vara i mycket bättre form efter det. Mindre öm när jag sitter upp längre stunder och går längre promenader kanske, men inte mycket mindre trött och inte i mycket bättre form varken psykiskt eller fysiskt. Och fördelen med att börja denna veckan är att jag får en mjukstart; jobba två dagar sedan ledig i två. Skulle jag inte börja förens nästa torsdag hade jag "skullat" jobba fyra dagar, sedan ledig en. Mycket tuffare start.

Jag har pratat med både chefen och samordnaren på jobb om att jag inte får lyfta tungt på åtminstone två veckor till, och jag har bett om att få ett lite lugnare "schema" dem 2-3 första veckorna just för att jag blir så fort trött och "stel". Jag behöver en lite lugnare "startsträcka" sas så att jag kan jobba mig i form sakta men säkert så att jag inte riskerar att få ett bakslag och tvingas sjukskrivas igen. Så får jag bara ett lugnt schema och inga tunga lyft ska det nog gå bra. Dem första 2-3 veckorna kommer säkert bli väldigt jobbiga, innan jag kommit igång och i form sas. Det blir till att starta en film till barnen och slänga sig på soffan så fort jag kommer hem, dem första veckorna. Men jag måste ju börja någon gång och någonstans som sagt.

Och snart nog kan jag börja träna igen, och då kommer jag också bli i bättre form efter hand. Får vänta några veckor till, men tiden går ju fort sådan tur (just nu) är. Redan gått en hel månad sedan operationen, och för inte så längesen kändes det som att det var en hel evighet till att jag skulle bli opererad. I natt sov jag utan gördeln för första gången, och jisses vad skönt det var!      Ska dock ha gördeln i ytterligare fyra veckor, men nu bara dagtid. Sov i vanliga trosor i natt, men tror att jag kommer ha trosgördeln från Lindex på mig på nätterna i åtminstone ett par veckor framåt, när jag jobbat en hel dag. När jag är ledig och inte rör på mig lika mycket som jag gör på jobb, kommer jag sova i vanliga trosor, men när jag jobbat en hel dag tror jag att det kommer kännas tryggast att ha trosgördeln på på nätterna även om jag har den vanliga gördeln på mig hela dagen. Kommer fortsätta ha kompressions strumporna på dagen när jag jobbar i ett par veckor till också, men ska inte ha dem på kvällen och nätterna längre. Jag behöver kanske egentligen varken trosgördel på nätterna eller kompressionsstrumpor på dagen längre, men ja.. Det känns tryggast och bäst helt enkelt. Och, det skadar ju inte, och kompressions strumporna är sköna att ha på sig när man går mycket, och trosgördeln är helt ok att ha på sig.

Imorgon är det alltså dags att ställa klockan på 05:10 igen, och det är nog egentligen det som rent psykiskt är jobbigast efter att ha kunnat sova länge i 4 veckor; att stiga upp 05:10 igen..