I torsdags började jag jobba igen efter 4 veckors sjukskrivning. Första dagen var riktigt jobbig. Hade väl egentligen ett rätt ok schema, men det körde ihop sig så det slutade med att det blev en riktigt stressig dag.   När jag kom hem var jag så trött att jag bokstavligen mådde illa och låg pall i soffan resten av dagen och kvällen.    Hade inte så farligt ont men kände mig så klart lite öm, och var hård/svullen över magen. Andra dagen hade jag rätt många vårdtagare att gå till, men det var i alla fall lätta och lugna besök. Andra dagen hade jag lite ont både över buken och magmusklerna, men jag kände inte mig lika trött iaf. Trött, men inte så att jag mådde illa. Märkte att jag får ta det lugnt med cyklandet. Cyklade lugnt och försiktigt och jag cyklar inte så långa sträckor åt gången, men det räckte för att jag skulle få ont i buken. Så jag hoppas att jag får lite längre tid mellan varje vårdtagare nästa vecka, så att jag kan promenera så mycket som möjligt ist för att cykla.

Veckan som kommer hoppas jag verkligen att jag får lugnt schema varje dag, annars lär jag vara "död" vid denna tiden om en vecka.. Jobbar månd-tisd, ledig onsd, jobbar torsd-sönd. Endast ledig en dag på 7 dagar mao. Innan operationen tyckte jag att denna veckan var jobbig, men jag klarade av det utan större problem. Nu när jag inte känner mig i form för fem öre och fortfarande ganska lätt blir öm över magen o buken så ja.... Jag hoppas och håller tummarna för att jag ska få ett lugnt schema och att veckan ska gå fort och flyta på bra..

Just nu känns det som att jag egentligen hade behövt vara sjukskriven i åtminstone en vecka till. Men samtidigt så inser jag ju att efter en sådan här operation kommer dem första veckorna vara jobbiga oavsett hur länge jag är sjukskriven, och för att kunna komma igång och få upp musklerna igen behöver jag ju röra på mig. Ju längre jag är stillasittande ju längre tid tar det att komma igång igen. Och visst, jag har haft lite ont nu dem här två dagarna jag jobbat, men det har inte varit värre än att det hjälpt med en Alvedon och lite vila. Tröttheten är det som varit jobbigast dem här dagarna. Efter jobb har jag inte orkat göra mer än absolut nödvändigt.

Funderar på att ta upp med chefen om att ev. sjukskriva mig "halvtid", och bara jobba 50-60% i ett par veckor, ist för mina ordinarie 85%, om det känns lika jobbigt på tisd som det gjorde dem två första dagarna.

På tisdag är det 5 v sen operationen. Fick beskedet att jag måste vänta minst 6-8 veckor innan jag börjar med hård träning igen. Detta innebär att jag skulle kunna börja med lite lätt träning om drygt en vecka. Ingen hård träning så klart, men lite lätt träning. Men som det känns just nu är jag inte ens redo för lätt träning. Visst mycket kan hända på en vecka, men har svårt för att tro att jag kommer känna mig redo för att börja träna om en vecka. Så länge jag fortfarande blir öm över magen så här fort o lätt, känner jag varken lust eller motivation till att börja träna. Så länge jag bara tränar lätt hade det säkert inte varit någon fara att träna även om jag är lite öm fortfarande. Men jag tycker att det är viktigt att träning ska kännas roligt, och så länge jag fortfarande har ont/är öm känns det inte roligt att träna. Även om jag längtar och ser fram emot att kunna börja träna igen..

Planerna är att börja det nya året med att gå till gymmet och ta ett lätt styrketräningspass på maskinerna 1-2 gånger i veckan, samt att jogga lite lätt 2-3 km bara, 1-2 ggr i veckan, och sedan utöka det efterhand det känns bra. Börja lugnt och försiktigt helt enkelt. Riktigt hård träning tror jag att jag väntar med tills det gått tre månader efter operationen. Men, jag får så klart se hur det känns. Kanske känner jag att jag kan börja med hård träning innan det gått tre månader, kanske känner jag att jag får vänta mer än tre månader. Jag ska ta det försiktigt och lyssna på kroppen helt enkelt. Har ju några lopp jag ska klara av detta året, det första ett väldigt tufft och krävande (men fantastiskt roligt och vackert!) traillopp, redan i april. Så jag behöver komma igång med träningen så fort det bara går, så att jag inte riskerar skador under loppen, och för att jag öht ska kunna klara av att genomföra dem. Men samtidigt måste jag ta det lite lugnt i början och vara realistisk; detta år kommer jag inte sikta på att få några "personbästa", åtminstone inte det första halvåret. Det komande året kommer helt enkelt handla om att komma i form igen, njuta, och ha roligt!

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Jag har inte bloggat så mycket de senaste åren då jag mer eller mindre använder min Instagram/Fb som blogg med mina dagliga 1-4 inlägg (ibland fler, jag vet   ) med ibland bara en kort text och ibland ett helt inlägg. Men jag brukar försöka uppdatera...

           Det har jag aldrig provat tidigare så det klarar jag helt säkert! /Pippi Långstrump     Har sedan vi började springa lite längre distanser som halv och helmaror alltid sagt att det vore kul att klara av att springa ett ultramara...

Att världen är upp och ner just nu går inte att undgå någon. Att man varje morgon, särskilt jag som jobbar med äldre människor från 75 år och uppåt, måste ställa sig frågan "är jag tillräckligt frisk idag?" "Kan jag gå till jobb och kan jag skicka ba...

Som vanligt en mindre evighet sedan jag uppdaterade min blogg. Man kan säga att jag mer eller mindre använder Instagram (och Facebook) som en daglig blogg nu för tiden, då jag där ofta skriver ett långt/lite längre inlägg om dagen, hur dagen varit. D...

    För er som endast vill läsa själva "racerapporten" kan bläddra ner en bit till den mörkblåa texten     Vi lyckades båda få ledigt på torsdagen och kunde därmed åka upp till Dalarna redan på tidig torsdag morgon. Planen från början va...