Idag är min sista dag som sjukskriven efter #bukplastiken. Imorgon börjar allvaret igen. Sjukt blandade känslor. Det ska bli skönt att komma igång med mer normala rutiner igen och att komma ut bland lite mer folk igen. Men det har varit väldigt skönt att gå hemma också och kunna sova ut varje dag, kunna ta dagen som den kommer utan några direkta krav och rutiner. Det har varit väldigt skönt att slippa stiga upp kl.05:10 nästan varje dag..

Sedan är jag också lite orolig för hur det ska gå, om jag rent fysiskt är redo att börja jobba igen? Jag har inte direkt ont längre visserligen, enda gången jag känner att jag har ont, är när jag suttit upp i mer än 1,5-2 h "på raken". Att promenera lite längre sträckor är inte så farligt längre, blir lite öm och blir trött fort, men ont gör det inte. Så kanske har jag inget att vara orolig över? Men samtidigt så blir jag som sagt öm rätt fort, och jag blir trött fort. Ganska bra trött, "sova trött". Och jag blir "stel" och hård fort över magen vilket känns väldigt obehagligt. Och det är ju trots allt bara 4 veckor sedan jag gjorde en stor bukplastik med sydda magmuskler och ny navel och allt. Konditionen är som bortblåst och jag känner mig allt annat än i form. Trött och noll kondition.

Men samtidigt så måste jag ju börja någon gång. Även om jag skulle vara sjukskriven en vecka till tror jag inte att jag kommer vara i mycket bättre form efter det. Mindre öm när jag sitter upp längre stunder och går längre promenader kanske, men inte mycket mindre trött och inte i mycket bättre form varken psykiskt eller fysiskt. Och fördelen med att börja denna veckan är att jag får en mjukstart; jobba två dagar sedan ledig i två. Skulle jag inte börja förens nästa torsdag hade jag "skullat" jobba fyra dagar, sedan ledig en. Mycket tuffare start.

Jag har pratat med både chefen och samordnaren på jobb om att jag inte får lyfta tungt på åtminstone två veckor till, och jag har bett om att få ett lite lugnare "schema" dem 2-3 första veckorna just för att jag blir så fort trött och "stel". Jag behöver en lite lugnare "startsträcka" sas så att jag kan jobba mig i form sakta men säkert så att jag inte riskerar att få ett bakslag och tvingas sjukskrivas igen. Så får jag bara ett lugnt schema och inga tunga lyft ska det nog gå bra. Dem första 2-3 veckorna kommer säkert bli väldigt jobbiga, innan jag kommit igång och i form sas. Det blir till att starta en film till barnen och slänga sig på soffan så fort jag kommer hem, dem första veckorna. Men jag måste ju börja någon gång och någonstans som sagt.

Och snart nog kan jag börja träna igen, och då kommer jag också bli i bättre form efter hand. Får vänta några veckor till, men tiden går ju fort sådan tur (just nu) är. Redan gått en hel månad sedan operationen, och för inte så längesen kändes det som att det var en hel evighet till att jag skulle bli opererad. I natt sov jag utan gördeln för första gången, och jisses vad skönt det var!      Ska dock ha gördeln i ytterligare fyra veckor, men nu bara dagtid. Sov i vanliga trosor i natt, men tror att jag kommer ha trosgördeln från Lindex på mig på nätterna i åtminstone ett par veckor framåt, när jag jobbat en hel dag. När jag är ledig och inte rör på mig lika mycket som jag gör på jobb, kommer jag sova i vanliga trosor, men när jag jobbat en hel dag tror jag att det kommer kännas tryggast att ha trosgördeln på på nätterna även om jag har den vanliga gördeln på mig hela dagen. Kommer fortsätta ha kompressions strumporna på dagen när jag jobbar i ett par veckor till också, men ska inte ha dem på kvällen och nätterna längre. Jag behöver kanske egentligen varken trosgördel på nätterna eller kompressionsstrumpor på dagen längre, men ja.. Det känns tryggast och bäst helt enkelt. Och, det skadar ju inte, och kompressions strumporna är sköna att ha på sig när man går mycket, och trosgördeln är helt ok att ha på sig.

Imorgon är det alltså dags att ställa klockan på 05:10 igen, och det är nog egentligen det som rent psykiskt är jobbigast efter att ha kunnat sova länge i 4 veckor; att stiga upp 05:10 igen..