Äntligen har det börjat kännas riktigt bra igen när jag tränar. Sen operationen har det känts bra, men av naturliga själ inte lika bra som innan operationen. Har inte riktigt vågat "gå hela vägen ut", har "fegat" så fort det börjat göra lite ont i magen, och jag har inte vågat träna magen för mycket. Men nu har det gått fem månader sen operationen (inte klokt vad fort tiden går!), och jag har märkt att dels gör det inte lika ont längre när jag tränar magen, och dels har jag märkt att den lilla smärta jag känner vid träningen, går fort över igen. Så det är absolut ingen farlig smärta. Hade smärtan hållit i sig en bra stund efter träningen, hade jag nog tagit ett steg tillbaka och tagit det lite lugnt.

I torsdags på Boxen fegade jag lite och gjorde inte dem tuffaste magövningarna, men jag gjorde ändå alla magövningarna (fast den lättare varianten på dem tuffaste), så jag kände att magen fick jobbat en hel del under passet. Och visst spände det lite och gjorde lite småont, och konditionen är definitivt fortfarande inte lika bra som innan operationen ännu, men jag känner att den blir bättre för varje vecka, och jag känner mig starkare i hela kroppen för varje vecka.

I söndags gjorde jag min andra mil sen operationen, och det kändes riktigt bra! Kändes tom. som att jag hade ork att springa ett par kilometer till i söndags. Hade nog fått sakta ner något lite om jag skulle springa längre än vi gjorde (sprang tillsammans med maken, sprang 10,5 km på både asfalt och lätt trail på 1h 12 min), men jag hade absolut klarat av det utan problem! Och det kändes bra i magen under hela rundan o även efteråt.   

Igår började jag 30 dagars utmaningen här ovan. Har inte vågat göra situps sen operationen. Har gjort crunches ett tag, och det går bra, för att då går man ju inte hela vägen upp i sittande ställning = inte lika stor ansträngning för magen. Men situps har jag som sagt inte riktigt vågat mig på. Men, igår gjorde jag dem 15 situps man skulle göra i gårdagens utmaning, och det gick faktiskt riktigt bra! Trodde knappt att jag ens skulle klara av att komma upp i sittande ställning utan att anstränga mig efter att inte ha gjort det på så länge. Men det gick hur lätt o bra som helst.    Visst, nu "fuskade" jag lite o hade kilat fast fötterna under soffan. Annars hade det nog inte gått lika lätt. Men ändå!    Jag klarade av det! Och även om det gjorde lite ont (hade lite träningsvärk i magen sen Boxen), så klarade jag av alla 15 situps utan problem! Efter dem fyra övningarna avslutade jag med 2 min jägarvila (3:e bilden ovan). Märkte skillnad på hur det kändes att stå i jägarvila igår, och när jag gjorde den sist för ett par-tre veckor sedan. När jag gjorde den sist var det en rätt stor ansträngning bara att stå i den i 1 min. Igår började det bli jobbigt först efter närmare 1,5 min.   Mitt mål med jägarvilan är att klara av att slå mitt rekord på 5 min.   

En av anledningarna till att jag valt att starta denna utmaningen just nu är att det nu endast är två veckor kvar till årets första o ett av dem mest utmanande, loppen; Österlen springtrail. 10 km i tuff terräng. Och då är det bra att ha inte bara ha tränat löpning, utan även styrketräning för ben (både vader o lår) och mage/bål. Och då passar ju denna utmaningen perfekt! Både magutmaningen och jägarvilan.   

Har dock fortfarande inte fått besked på om jag fått min semesteransökan beviljad den dagen, vilket bekymrar mig något. Med tanke på att det bara är EN dag och att det var över 3 mån sen jag lämnade in om semester då BORDE det inte vara några problem att få semester då. Men man vet ju aldrig. Jag kan ju inte "andas ut" förens den blivet godkänd. Hoppas verkligen att jag får besked nu i början på nästa vecka så att jag hinner hitta någon som vill byta arbetspass med mig om min semester nu inte skulle bli beviljad.

Efter Österlen är det bara 4 v kvar till Lundaloppet och 5 v till Göteborgsvarvet 21 km.

Var lite orolig ett tag för att jag skulle ha tagit mig vatten över huvudet med en halvmara bara ett halvår efter operationen, men just nu känns det fullt genomförbart.    Bara jag tar det i min egen takt och tillåter mig själv promenadvila när det känns riktigt jobbigt så vet jag att jag kommer klara det utan problem. Och känns det bra under tiden och efteråt, kommer jag anmäla mig till mitt livs första marathon (42 km); Helsingborgs maraton. Woop woop!!