Jag har den sista tiden haft svårt att hålla fokus på mitt viktmål. Jag VILL ner till 54-55 kg för att jag var där för runt ett år sedan o kände verkligen att DETTA är min trivselvikt. Då kände jag att det enda jag vill nu är att komma i bättre form genom muskler. Dvs plattare o "hårdare" mage, snygga armmuskler och starka (och snabba ?) ben. Lite mer "fit" sas. Skulle det sedan bli något lite plus på vågen pga musklerna hade det inte gjort så mycket eftersom att jag vet att man kan gå upp lite i vikt när man bygger muskler.


Men dem sista 7-8 månaderna har vågen gått rätt mkt upp o ner vilket är fullt normalt, det vet jag. Men under julen lyckades jag på något vis gå upp nästan 3 kg, och dessa kilon har jag inte lyckats bli av med. Går ner 0,5 kg ena veckan för att sedan gå upp 0,7 nästa. Ett steg framåt två steg bak, känns det som.


Jag tror, eller vet rättare sagt, att det är detta som gör att jag har svårt att hålla fokus på dit jag vill komma. Ena veckan sköter jag mig och klarar av att hålla fokus, men nästa får jag tankar o känslor som "äsch jag orkar inte jaga siffror längre, jag ÄR ju smal även om jag kanske inte är riktigt lika smal som jag egentligen vill vara. Jag struntar i att försöka gå ner i vikt nu". Och jag är inte helt dum o blind, jag vet att detta är rätt sunda tankar egentligen, att jag borde börja leva o njuta ist för att jaga en siffra på vågen. Jag VET det.


Men samtidigt innebär detta även att snubbla på målsnöret, att ge upp ett mål jag är SÅ nära att för första gången i mitt liv nå. Och jag är trött på att ge upp så fort det är motigt o inte riktigt går så bra som jag vill. Jag har gjort det i hela mitt liv. Vad gav det mig? Jo övervikt o dåligt självförtroende.


Jag VILL inte ge upp nu när jag är så nära, nu när jag faktiskt HAR hittat o nåt min trivselvikt en gång. Jag SKA inte ge upp! Jag vill inte släppa kontrollen o riskera att hamna tillbaka i gamla spår igen. Jag vill ha kontroll, och oroa er inte, jag njuter också ändå. Jag njuter av känslan jag får efter varje träningspass, jag njuter av att kunna handla den sortens kläder jag förut bara kunde drömma om, jag njuter av att faktiskt TYCKA OM det jag ser i spegeln. Jag har gett upp i hela mitt liv så fort det blivet motigt. Aldrig mer!