Ingen aning om någon är intresserad, men tänkte skriva ner blandade frågor, och sedan svara på dem. För att ni som läser min blogg (och även andra) ska få lära känna mig lite bättre   

Ditt fullständiga namn?
Lina Therese Engkvist
Ditt flicknamn?

Törnquist

Född och vart

Februari 1981 i Trelleborg

Civiltillstånd

Gift med Fredrik sedan 2006 (tillsammans sedan 2001), två barn; Milo född '09, Mira född '12

Utbildning

Handels & administrations programmet på gymnasiet, senare undersköterska utbildning

Arbete

Fast anställd i hemtjänsten, västra Lund sedan 2010. Jobbar 85%

Hur o vart bor du

I ett gammalt torparhus utanför Tågarp (mellan Landskrona och Helsingborg)

Trivdes du i skolan

För det mesta. Blev dock mobbad både fysiskt och psykiskt (mest psykiskt) från 4-8:an. Detta satte spår i min själ många år framåt

Beskriv din personlighet

Tänkare; tänker och oroar mig alldeles för mycket. Om allt. Drömmare; försvinner lätt in i min egen värld. Både social och osocial.. Behöver lika mycket tid i sällskap som jag behöver tid för mig själv. Omtänksam; bryr mig ibland om folk så mycket att det kan bli fel. Konflikträdd; det värsta jag vet är när folk blir arga, ledsna eller besvikna pga något jag gjort eller sagt. Positiv; försöker alltid se det positiva i saker. Öppen; berättar ibland saker om mig själv som jag kanske borde hålla för mig själv... Lite FÖR öppen ibland mao..    Glad; för det mesta iaf..

Bra eller dåligt självförtroende

Efter min viktresa; MYCKET bättre än förut, men har fortfarande mycket att jobba på

Vad behöver du jobba på att förbättra/sluta med

Behöver jobba på att inte bry mig så mycket om vad andra tycker o tänker om mig, behöver lära mig att tycka bättre om min kropp, måste sluta tänka och fundera så förbaskat mycket...

Vilken är din hittills största resa, som du är mest stolt över (förutom barnen)

Utan tvekan min viktresa. Har så länge jag kan minnas mått dåligt över min vikt, men har varken hittat rätt ork, motivation eller vilja (viljan har varit där, så klart, men inte den sortens vilja som får en att ta sig i kragen ordentligt) att ta tag i det. Heller inte rätt metod. Har försökt på ett oändligt antal vis, men har gett upp lika fort igen. Till slut gav jag Viktväktarna en chans, och det är det bästa jag gjort! Genast hände det något på vågen direkt, och motivationen och orken blev bättre för varje minus på vågen. Vägde strax över 73 kg när jag gick med i vv (är 157 cm), mindre än 6 månader senare vägde jag strax under 58 kg. Ytterligare ett par månader senare strax över 56 kg. Väger numera strax över 57 kg och är hyfsat nöjd... (drömmen är att komma ner till närmare 56 igen, men det får ta den tiden det tar, och kanske når jag dit, kanske inte). Har gått från strl. 44/46 till 34/36

Har du gjort något du aldrig trott att DU skulle kunna göra

Ja! Jag har börjat springa, kan numera stolt titulera mig som löpare. Trodde aldrig att jag skulle kunna bli en löpare. Har alltid velat bli det för att jag har alltid tyckt om att springa (även om jag inte varit bra på det eller kunnat/orkat springa några längre sträckor), och har alltid tyckt att det ser så härligt o "befriande" ut. Jag har sprungit lopp som jag aldrig någonsin trodde att JAG skulle klara av. Jag har sprungit två stycken Toughest lopp; en 8 km tuff hinderbana, jag har sprungit en halvmara; 2,1 mil, har sprungit nästan 2 mil iförd TOMTEDRÄCKT!    Har anmält mig till Lidingöloppet; 3 mil (banad) terräng.. Har anmält mig till Göteborgs varvet (halvmara).

Du har valt att göra en bukoperation och bröstoperation, varför?

Bukoperationen är väl den jag har flest anledningar/orsaker att göra. Kortfattat så vantrivs jag något fruktansvärt med mitt bukhäng. Tycker att det är väldigt fult och tråkigt, och jag känner mig inte alls så fin som jag BORDE göra efter den viktresan jag gjort och efter all den tid jag lagt ner på träning; både styrketräning och konditionsträning. Har stora komplex över det. Varje gång jag drar upp trosorna och byxorna "följer magen med upp", vilket känns väldigt obehagligt, och varje gång jag sitter på toaletten måste jag "lyfta upp" magen för att den klibbar fast på mina lår, och även detta känns så klart väldigt obehagligt. Känner mig väldigt ledsen över det.

Bröstoperationen är för att jag känner mig väldigt plattbröstad och där är inget innehåll i dem i princip, dem är som små innehållslösa hundvalpsöron, och jag trivs inte alls med detta. Har alltid velat ha lite större bröst, men innan viktminskning och träning kunde jag ändå acceptera dem och tycka att dem var "helt ok", för att då var där åtminstone innehåll i dem, dem hade en snyggare form. Jag kommer definitivt inte göra någon stor bröstop. Det ska se "enhetligt" ut med resten av kroppen sas, se så naturligt ut som möjligt, och dem ska inte hindra min löpning.

Du lägger ut rätt många sk. selfies, varför?

Dels för att jag ÄNTLIGEN, för första gången i mitt liv, TYCKER OM det jag ser i spegeln, jag är STOLT över vad jag åstadkommit, och då vill man självklart få lite bekräftelse..    Men, det är även för att jag hoppas på att kunna, och vet att jag gjort det också, inspirera och motivera andra som är i samma "sits" som jag var i innan jag började mitt nya liv, att inspirera och motivera dem till att om dem vill så KAN dem! JAG kunde, då kan NI också! Vill folk ha tips och råd om hur jag lyckades så är alla varmt välkomna, och ibland ger jag tips på hur man lyckas även om ingen bett om det, men då är det fritt att scrolla vidare    Precis som det är att läsa min blogg..    Ha en underbar dag!

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Jag har inte bloggat så mycket de senaste åren då jag mer eller mindre använder min Instagram/Fb som blogg med mina dagliga 1-4 inlägg (ibland fler, jag vet   ) med ibland bara en kort text och ibland ett helt inlägg. Men jag brukar försöka uppdatera...

           Det har jag aldrig provat tidigare så det klarar jag helt säkert! /Pippi Långstrump     Har sedan vi började springa lite längre distanser som halv och helmaror alltid sagt att det vore kul att klara av att springa ett ultramara...

Att världen är upp och ner just nu går inte att undgå någon. Att man varje morgon, särskilt jag som jobbar med äldre människor från 75 år och uppåt, måste ställa sig frågan "är jag tillräckligt frisk idag?" "Kan jag gå till jobb och kan jag skicka ba...

Som vanligt en mindre evighet sedan jag uppdaterade min blogg. Man kan säga att jag mer eller mindre använder Instagram (och Facebook) som en daglig blogg nu för tiden, då jag där ofta skriver ett långt/lite längre inlägg om dagen, hur dagen varit. D...

    För er som endast vill läsa själva "racerapporten" kan bläddra ner en bit till den mörkblåa texten     Vi lyckades båda få ledigt på torsdagen och kunde därmed åka upp till Dalarna redan på tidig torsdag morgon. Planen från början va...