Vi har fått in en riktigt envis o elak magsjuka i huset. :-( Det började i torsdags då Milo redan på morgonen precis innan han skulle till dagis sa att han hade ont i magen. Han hade inga andra symptom och ingen av oss andra i heller, så trodde att det kanske berodde på att han var hungrig. Det var det inte. Knappt två timmar efter att vi lämnat honom ringer dem och säger att han inte alls är frisk i magen. Ingen aptit och diarre. :-( Så det var bara att köra o hämta barnen från dagis (Fredrik). På lördagen är det Fredriks tur. Diarre, aptitlös och trött. Natten till söndag vaknar Mira och kräker en gång, och sedan ytterligare en gång på sönd morgon. Efter det har hon mått precis som vanligt. Jag började också få ont i magen i söndags kväll, men inte mycket mer än så. Men hela måndagen (igår) mådde jag illa (kräkte upp allt jag ätit dagen innan, på morgonen), hade ont i magen, aptitlös och otroligt trött. Låg i soffan o sov hela dagen, och orkade mig ur soffan först vid 16:00 tiden. För att sedan lägga mig i soffan igen så fort jag lyckats få i mig lite kvällsmat.

Diarren satte igång först på kvällen, men sedan dess har jag också sprungit på dass ett antal gånger.. (ursäkta info) På knappt 1,5 dag har jag gått från att väga 57,2 kg till 55,4 kg..

Idag känner både jag, Fredrik och Milo oss mycket piggare. Jag o Fredrik har fortfarande ont i magen, och jag hade diarre i morse, men annars känner vi oss piggare iaf. Milo verkar (*peppar,peppar*) vara helt återställd. Han hade dock ont i magen hela natten. Där emot har Mira gått från att vara ganska milt påverkad, till att vara riktigt dålig idag. :(  Ingen diarre ännu så länge, men hon har kräkt 3-4 gånger sedan 08:30 tiden och är väldigt trött. Har sovit mer än hon varit vaken, idag. :(

Men som man säger, inget ont som inte för något gott med sig. Förutom att det blivet väldigt mycket familjemys i soffan dessa dagarna, har jag gått ner till 55,4 kg.    Och mitt mål är ju att väga mellan 54-55 kg. Nu vet jag ju tyvärr att man har en förmåga att gå upp dem där kilona man gick ner under magsjukan, så fort magsjukan är över och kroppen börjar ta åt sig näring igen. Så mitt mål nu är alltså att försöka se till att jag så fort magsjukan är över inte går upp allt för många av dem där förlorade kilona. *ler* Wish me luck!   

Jäkla envis förkylning    Har varit förkyld i drygt 1,5 vecka nu vilket gjort att jag inte kunnat träna ordentligt på 1,5 v. Har missat Box & kick två veckor på raken nu.   Har bokat in mig på Box & kick nästa vecka och hoppas verkligen inte att jag ska behöva avboka det en tredje gång. Den värsta förkylningen är väl över nu, men den sitter envist kvar i halsen och ikväll har jag även lite ont i bihålorna.   

Känner att jag inte är i alls lika bra form som för bara några veckor sedan. Varken styrkan i kroppen eller konditionen är den samma. Och det känns inte alls roligt. Vill komma igång ordentligt med träningen igen! Vill ut och jogga, vill träna Box & kick och vill ge styrketräningen en ordentlig omgång. Men allt detta får jag ta det lite lugnt med så länge jag fortfarande känner mig krasslig i halsen. Försöker komma ut på pw's så ofta jag kan iaf, men känner när jag är ute på pw's att även detta frestar på halsen. Så jag har faktiskt bestämt mig för att jag inte ska träna alls under hela helgen, inte ens pw's. För att se om detta kan få det krassliga i halsen att ge med sig så att jag kan börja träna ordentligt o så hårt som jag vill nästa vecka.

Försöker tänka på vad jag stoppar i mig nu när jag inte kan träna så mycket, men har märkt med mig själv att jag har lättare för att tillåta mig en massa saker när jag är krasslig, och jag blir väldigt arg på mig själv för det.    Måtte jag bli helt frisk snart och måtte våren sätta igång snart! Jag behöver verkligen det då motivationen börjar tryta igen känner jag, för varje dag som jag fortsätter vara krasslig. MÅSTE komma igång!! VILL komma igång!! Förkylning; VIK HÄDAN!! Våren: KOMSI KOMSI!!

Insåg för ett par dagar sedan att det bara är tre månader kvar tills jag ska springa Toughest och fick en mindre panik. Känner mig inte alls tillräckligt i form för det i nuläget! Visst, nu är jag förkyld och har varit det i snart/drygt en vecka (småförkyld i 3-4 dagar, störtförkyld i 2), och då känner man inte sig i form för någonting. Men konditionen.. Den har jag inte mycket av nu då jag inte joggat alls i princip (mer än typ 20 min på löpbandet på gymmet någon gång då o då) sedan i höstas. Och ska man klara av att springa en 8 km lång hinderbana med över 40 hinder lär man behöva bra kondition!

Började få tillbaka motivationen och lusten för att ge mig ut och jogga igen för ett par veckor sedan, men då det fortfarande är väldigt mörkt ute tidigt på kvällarna och det varit en del snö, har det inte blivet av. Och lagom tills det så smått börjat bli ljust ute längre om kvällarna kom förkylningen smygandes. Och nu när det dessutom börjat bli riktigt fint väder om dagarna är jag störtförkyld.. *suck*

Men, så fort min hals ont släppt ska jag börja ta pw's om kvällarna igen, om inte varje dag så åtminstone tre dagar i veckan. Tror jag måste börja om från början iom att jag i princip inte joggat alls sedan i höstas. Så så fort halsonten och det mesta av förkylningen släppt ska jag börja med intervaller. Dvs varva joggning med pw'en, och precis som när jag började jogga i somras, sedan öka på joggningen tills jag till slut klarar av att jogga en hel runda utan paus. Ska ha som mål att klara av att jogga en hel mil utan paus till maj då Toughest är. Sedan ska jag ju försöka klara av att jogga två mil utan paus också, men det behöver jag inte klara förens till oktober, så några månader till för att klara det.    Känns hyfsat uppnåeligt, att ha som mål att klara av 1 mil på tre månader, och ytterligare fem månader för att klara av 2 mil. Men då gäller det att komma igång så fort som möjligt så

VIK HÄDAN FÖRKYLNING!!

Ställde mig på vågen i morse. ÄNTLIGEN visar den mindre än 57 kg! 56,5 kg tom. ?? Ska väga mig på viktväktarna imorgon, hoppas deras våg är lika snäll. Men det brukar den vara, den brukar vara snällare tom. ?

Nu är jag på G igen!! ? Pw på 7 km avklarad idag o nästan lika långt igår (6,28). Får se om det blir en pw imorgon även om min mamma kommer på besök. Men ska jobba "hela" dagen imorgon, så kommer inte vara stillasittande precis. ? Box & kick på torsd ?

Känns som att jag fastnat på 57 kg. Har legat på mellan 57,1-57,8 kg sedan vi kom hem från Sälen för två veckor sedan. Och det börjar kännas rätt frustrerande. Jag VET att 57 kg inte är någonting, att 57 kg är en väldigt låg vikt siffra, även till min längd på 157 cm. Vet även att där säkert är många läsare där ute nu som tänker sarkastiska tankar som "aw nej stackare!! Väger du hela 57 kg?!" Jag tänkte själv sådana sarkastiska tankar när jag läste eller hörde något sådant här, för 17 kg sedan när jag kämpade med mina överviktskilon och mitt dåliga självförtroende. Och jag vet själv även nu, att 57 kg till mina 157 cm är helt ok, och jag känner absolut inte mig tjock pga det. Så länge jag ligger under 59 kg är jag super nöjd. Så jag ÄR nöjd egentligen. MEN! Mitt nya mål sedan några veckor tillbaka är ju att komma ner till mellan 54-55 kg för att se om det får bort min "hatade" (put)mage och för att se hur jag känner mig när jag är nere på den vikten. Som det är nu när jag legat på mellan 56-57 kg har jag mått bra, men det har ändå inte riktigt känts som att det varit min "trivselvikt". Pga magen. Jag vet att magen som JAG upplever som stor (OBS! Jag upplever den bara som stor sett från sidan. Framifrån tycker jag själv att den är fin nu. Men efter att ha kämpat och fått bort alla övervikts kilon vill jag ju kunna känna mig fin även sett från sidan, inte bara när jag ser mig själv framifrån) är liten och inget att hänga upp sig på enligt dem flesta. Men så länge JAG själv inte trivs så spelar det egentligen ingen roll vad alla andra tycker. Eller hur? Och så länge jag ligger inom ramen för normalvikt både enligt BMI och enligt Viktväktarna (enligt Viktväktarna hade jag tom. kunnat gå ner till att väga 52 kg och ändå räknas som normal viktig), är det ju faktiskt ingen fara så länge jag själv mår bra. Eller hur?   

Så därför vill jag ner till 54-55 kg. Så att ha legat på 57 kg+ i två veckor nu känns väldigt frustrerande. Jag skrev när jag bestämde mig för att gå ner till 54-55 kg att jag inte hade så bråttom att komma dit så länge jag ligger under 60 kg, och det har jag fortfarande inte. Det som känns frustrerande är att det inte hänt NÅGONTING på två veckor. Inte ett enda minus på två veckor. Eller ja, nu är jag orättvis mot mig själv. Vågen har trots allt pendlat mellan 57,8 som den låg på dagen efter att vi kommit hem från Sälen, och 57,1 kg. Och den har inte hamnat på 57,8 eller mer sedan dagen efter att vi kom hem. Så visst har det hänt något lite. Men så länge den fortfarande ligger på 57+ känns det för MIG som att det inte hänt någonting. Så fort vågen visar på UNDER 57 kg, DÅ känns det för mig som att det börjat hända något igen.

Förra veckan fick jag till 3 träningspass. Ett pass på gymmet med ca 15 min joggning och 40 min styrketräning, ett kort styrketräningspass hemma med bla. situps och squats, och 1h Box & kick. Hade tänkt och velat få till någon form av träning i helgen också, men har inte mått bra. Hela lördagen hade jag ont i magen till o från. Trodde att det var pga något jag ätit, men i söndags morse både kräkte jag och hade diarre.    Låg pall i soffan hela söndagen, mestadels sovande. Är hemma från jobb idag pga att jag hade diarre och kräkte igår, samt att dottern är ordentligt förkyld och haft feber till o från hela helgen. Men känner mig mycket piggare idag. Har fortfarande ont i magen till o från, men det är mycket bättre som sagt. Framför allt känner jag mig mycket piggare. Tänkte asa med mig dottern ut på en promenad i det härliga vädret om en stund. Lite frisk luft gör bara gott för oss båda, och jag behöver röra på mig känner jag. Gällande träning tänker jag ta det lugnt nu i ett par dagar, försöka få till en pw varje dag, men inte mer ansträngande träning än så. Har redan bokat in mig på Box & kick på torsdag och hoppas på att vara helt frisk tills dess så jag orkar med det.