Känns som att jag fastnat på 57 kg. Har legat på mellan 57,1-57,8 kg sedan vi kom hem från Sälen för två veckor sedan. Och det börjar kännas rätt frustrerande. Jag VET att 57 kg inte är någonting, att 57 kg är en väldigt låg vikt siffra, även till min längd på 157 cm. Vet även att där säkert är många läsare där ute nu som tänker sarkastiska tankar som "aw nej stackare!! Väger du hela 57 kg?!" Jag tänkte själv sådana sarkastiska tankar när jag läste eller hörde något sådant här, för 17 kg sedan när jag kämpade med mina överviktskilon och mitt dåliga självförtroende. Och jag vet själv även nu, att 57 kg till mina 157 cm är helt ok, och jag känner absolut inte mig tjock pga det. Så länge jag ligger under 59 kg är jag super nöjd. Så jag ÄR nöjd egentligen. MEN! Mitt nya mål sedan några veckor tillbaka är ju att komma ner till mellan 54-55 kg för att se om det får bort min "hatade" (put)mage och för att se hur jag känner mig när jag är nere på den vikten. Som det är nu när jag legat på mellan 56-57 kg har jag mått bra, men det har ändå inte riktigt känts som att det varit min "trivselvikt". Pga magen. Jag vet att magen som JAG upplever som stor (OBS! Jag upplever den bara som stor sett från sidan. Framifrån tycker jag själv att den är fin nu. Men efter att ha kämpat och fått bort alla övervikts kilon vill jag ju kunna känna mig fin även sett från sidan, inte bara när jag ser mig själv framifrån) är liten och inget att hänga upp sig på enligt dem flesta. Men så länge JAG själv inte trivs så spelar det egentligen ingen roll vad alla andra tycker. Eller hur? Och så länge jag ligger inom ramen för normalvikt både enligt BMI och enligt Viktväktarna (enligt Viktväktarna hade jag tom. kunnat gå ner till att väga 52 kg och ändå räknas som normal viktig), är det ju faktiskt ingen fara så länge jag själv mår bra. Eller hur?   

Så därför vill jag ner till 54-55 kg. Så att ha legat på 57 kg+ i två veckor nu känns väldigt frustrerande. Jag skrev när jag bestämde mig för att gå ner till 54-55 kg att jag inte hade så bråttom att komma dit så länge jag ligger under 60 kg, och det har jag fortfarande inte. Det som känns frustrerande är att det inte hänt NÅGONTING på två veckor. Inte ett enda minus på två veckor. Eller ja, nu är jag orättvis mot mig själv. Vågen har trots allt pendlat mellan 57,8 som den låg på dagen efter att vi kommit hem från Sälen, och 57,1 kg. Och den har inte hamnat på 57,8 eller mer sedan dagen efter att vi kom hem. Så visst har det hänt något lite. Men så länge den fortfarande ligger på 57+ känns det för MIG som att det inte hänt någonting. Så fort vågen visar på UNDER 57 kg, DÅ känns det för mig som att det börjat hända något igen.

Förra veckan fick jag till 3 träningspass. Ett pass på gymmet med ca 15 min joggning och 40 min styrketräning, ett kort styrketräningspass hemma med bla. situps och squats, och 1h Box & kick. Hade tänkt och velat få till någon form av träning i helgen också, men har inte mått bra. Hela lördagen hade jag ont i magen till o från. Trodde att det var pga något jag ätit, men i söndags morse både kräkte jag och hade diarre.    Låg pall i soffan hela söndagen, mestadels sovande. Är hemma från jobb idag pga att jag hade diarre och kräkte igår, samt att dottern är ordentligt förkyld och haft feber till o från hela helgen. Men känner mig mycket piggare idag. Har fortfarande ont i magen till o från, men det är mycket bättre som sagt. Framför allt känner jag mig mycket piggare. Tänkte asa med mig dottern ut på en promenad i det härliga vädret om en stund. Lite frisk luft gör bara gott för oss båda, och jag behöver röra på mig känner jag. Gällande träning tänker jag ta det lugnt nu i ett par dagar, försöka få till en pw varje dag, men inte mer ansträngande träning än så. Har redan bokat in mig på Box & kick på torsdag och hoppas på att vara helt frisk tills dess så jag orkar med det.

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Jag har inte bloggat så mycket de senaste åren då jag mer eller mindre använder min Instagram/Fb som blogg med mina dagliga 1-4 inlägg (ibland fler, jag vet   ) med ibland bara en kort text och ibland ett helt inlägg. Men jag brukar försöka uppdatera...

           Det har jag aldrig provat tidigare så det klarar jag helt säkert! /Pippi Långstrump     Har sedan vi började springa lite längre distanser som halv och helmaror alltid sagt att det vore kul att klara av att springa ett ultramara...

Att världen är upp och ner just nu går inte att undgå någon. Att man varje morgon, särskilt jag som jobbar med äldre människor från 75 år och uppåt, måste ställa sig frågan "är jag tillräckligt frisk idag?" "Kan jag gå till jobb och kan jag skicka ba...

Som vanligt en mindre evighet sedan jag uppdaterade min blogg. Man kan säga att jag mer eller mindre använder Instagram (och Facebook) som en daglig blogg nu för tiden, då jag där ofta skriver ett långt/lite längre inlägg om dagen, hur dagen varit. D...

    För er som endast vill läsa själva "racerapporten" kan bläddra ner en bit till den mörkblåa texten     Vi lyckades båda få ledigt på torsdagen och kunde därmed åka upp till Dalarna redan på tidig torsdag morgon. Planen från början va...