Oups.. Jag har visst "råkat" anmäla mig till Helsingborg marathon september 2017.. På min brors födelsedag blir det.. Grattis till honom? hehe   

Har enda sedan jag började springa för runt 3 år sedan sagt att jag någon gång vill springa ett marathon. Men jag har hittills inte känt mig redo för distansen, och hur mycket jag verkligen velat det, har gått väldigt mycket upp o ner. Vet fortfarande inte om jag är redo, men kommer man någonsin känna sig redo att springa 4,2 mil?! 42.195 m för att vara exakt.. Förmodligen inte...   

Men jag tänker som så att jag blir ju inte yngre, så det blir inte lättare med tiden.. Så vill jag springa ett marathon kanske jag inte ska dra ut på det för länge. Visst där är dem som varit över 50 när dem sprang sitt första marathon, men jag är inte dem.. Och sedan tänker jag även att jag har ju klarat av två halvmaror (21km) och sprungit Lidingöloppet 30 km två gånger.. Och många säger att om man klarar av Lidingöloppet klarar man av ett marathon också.. Så jag vet ju egentligen att jag har det i mig.. Visst jag springer inte dessa distanser fort, jag klarar inte av att springa hela distansen utan promenadpauser, och mina leder är inte så bra vän med mig efter runt 18-20 km, men det är ju faktiskt helt ok. Jag klarar ju av det, jag har tagit mig i mål varje gång. Jag vet att jag KAN om jag VILL. Även om det inte kommer gå så fort o även om jag lär ha ont i varenda led.. hehe   

Pga operationen jag gjorde den 29/9 hade jag egentligen tänkt vänta med att anmäla mig till efter Göteborgsvarvet i Maj. Men jag har samtidigt inte kunnat släppa tanken på marathon nu dem senaste 1-2 månaderna, jag har varit SÅ sugen på det! Så sugen o motiverad som jag känt mig på ett marathon som jag gjort nu den senaste 1-2 månaderna har jag aldrig känt mig tidigare. Det måste väl ändå betyda att jag är redo för det rent psykiskt iaf? (jag inbillar mig det iaf.. haha   )  Och dem fysiska förutsättningarna vet jag ju att jag har, även om jag kanske inte har det JUST NU pga att jag inte sprungit så mycket eller tränat så mycket öht, sedan Lidingöloppet den 24/9. Men jag vet att jag snart är där igen nu när jag börjat komma igång med träningen igen. Och jag har ju nästan ett år på mig att träna upp mig...     Så igår när jag hade en lucka mellan brukarna skickade jag ett sms till Fredrik vad han tyckte (tankarna på marathon finns alltså i mitt huvud även när jag är på jobb..   ), om jag skulle vänta med att anmäla mig till efter Varvet, eller om jag skulle göra det nu.. Han frågade "ska du springa det?" Ja jag VILL ju men.. "Ja men dåså. Anmäl dig" skrev han tillbaka. Sagt o gjort.. Men satan vad hjärtat bultade hårt när jag fyllde i mina uppgifter.. haha      Det är utan tvekan mitt livs hittills största tränings utmaning.. Men nu är det gjort.. Jag är anmäld..... Helsingborg marathon kommer alltså bli mitt livs första marathon.. Om det kommer bli mitt första och sista marathon återstår att se.........

Idag börjar vägen till mitt första marathon.. Med vila efter en arbetsdag.. haha    Är lite småförkyld, men så vidare den inte blir värre än den är nu, ska jag ut och springa en runda imorgon när Fredrik är iväg på simskolan med barnen. Planen är att from. nu springa var annan -var tredje dag och att springa ett långpass  på 1-1,5 mil en gång i veckan. Planen är även att försöka få till ett långpass på 2-2,5 mil minst 3 gånger innan marathonet. Wish me luck!