Jag säger att jag tror, för att som man säger så ska man "aldrig säga aldrig".. Jag känner så här nu, men det kan ju komma att ändras... Jag tror att jag fattat ett beslut gällande lopp.. Och det är att efter Lidingöloppet och Göteborgsvarvet (maj 2017) ska jag sluta springa långdistanslopp. Jag tänker hålla mig till 5-15 km lopp.

Varför?? Undrar kanske många nu. Tycker du inte det är roligt? Jodå, absolut. Men jag känner att långdistanslopp tar alldeles för mycket på kroppen, min kropp är nog egentligen inte riktigt gjord för att springa distanser på 20-30 km. Absolut, den HADE kunnat vara det, om jag lagt ner ännu mer tid på träningen och om jag ätit ännu bättre än jag gör nu (kost och träning går rätt mycket hand i hand). Men jag känner att jag inte riktigt har den tiden, motivationen eller orken, att lägga ner mer tid på träning och kost än jag redan gör. Som det är nu, med den mängden träning jag får ihop, tycker både jag och kroppen att det är roligt fram till runt 15 km. Efter det är det mest bara kämpigt. Fortfarande roligt till viss del när jag springer lopp som är längre än 15 km, tack vare publikstödet, medtävlanden o arrangemanget i sig. Men till fritids.. I princip bara kämpigt. Tyvärr. Nästan lite som ett "måste" för att jag "måste få in distansen i kroppen för att klara det o det loppet jag anmält mig till". Och så ska det inte vara. Löpning ska inte vara ett måste. Löpning ska vara roligt, något man gör för att man mår bra av det.

Så länge jag anmäler mig till lopp som är längre än 15 km känner jag att jag måste få in pass på mer än 15 km egentligen mycket oftare än jag får in i dagsläget. Inte för att jag har några direkta tidskrav på mig när jag springer lopp, men samtidigt vill jag ju ändå kunna känna att jag kan springa åtminstone lite snabbare än "snigelfart", och jag vill helst ta mig runt utan att få alldeles för jäkla ont i varenda led.

Men anmäler jag mig då bara till lopp som är runt 10 km, så känner jag att jag inte har några direkta krav öht när det gäller träningen, då jag vet att jag klarar av den distansen utan problem med den mängden träning jag får till idag. Och dessutom tycka det är ROLIGT hela tiden och inte behöva tänka att jag MÅSTE springa si o så långt nu för att det o det loppet börjar närma sig. Inte behöva känna några träningskrav helt enkelt. Och på distanser på 5-15 km känner jag dessutom att jag har chans att få mycket bättre "PB" än jag någonsin kommer kunna få på långdistanslopp. Jag gillar utmaningen att springa mer än 15 km, men egentligen tycker jag att det är mycket roligare att kunna springa snabbt. Jag känner mig mycket mer nöjd och euforisk när jag kommer i mål efter ett lopp med känslan att "idag kände jag mig riktigt snabb!" Den känslan har jag hittills iaf, aldrig fått på loppen som är 20-30 km. Visst, känlsan "YES!! Jag klarade av att springa över två MIL!!!" är också rätt najs..    Men med tanke på att jag hittills inte klarar av att springa så långt utan ett par "promenadpauser", är känslan på dem kortare loppen, "idag kände jag mig stark o snabb", MYCKET härligare!   

Och då är det ju bättre att satsa på denna sortens lopp ist, eller hur?   

Dock så är där ett långdistanslopp jag känner att jag gärna springer fler gånger, inte 2-3 år på raken, men kanske var annat - var tredje år eller nåt? Är Lidingöloppet. Lidingöloppet är långt och väldigt krävande med alla dess backar, men väldigt roligt och vackert! Jag hoppas även kunna springa Österlen springtrail 21 km någon gång pga dess helt fantastiska natur och tekniska men roliga terräng. Hade planer på att anmäla mig till det nästa år (april), men åtminstone som det känns just nu, är jag inte i tillräckligt bra form för att klara av det i april månad. Kanske 2018?

Så, HELT och hållet lär jag nog inte lägga långdistanslopp på hyllan eftersom att där ju faktiskt finns ett par långdistanslopp som är riktigt vackra och roliga. Men, jag ska inte anmäla mig till mer än max ett långdistanslopp om året, och troligtvis inte varje år. Ett långdistanslopp var annat-var tredje år räcker gott o väl! Där i mellan; kortare lopp där jag har chans att känna mig stark o snabb! Och känna att jag har ROLIGT innan, under tiden o efter loppet!

 

Mamma

18 augusti 2016 21:14

Tycker du är så duktig att vara ute o springa
..vilket du ju tycker är roligt o skönt.
Om du nu *känner* att du inte har tid o ork
springa dessa långa lopp..så gör det inte iheller..
*magkänslan* o det kan man kalla dina tankar i detta
ditt inlägg...brukar vara det man ska följa!!!!
Var rädd om dig o din kropp..
Det viktigaste är väl trots allt att du springer
för att du tycker det är roligt...längden är inte
så viktigt då *ler*
Du e bäst <3 <3

Lina

18 augusti 2016 23:07

Mycket klokt inlägg!! Tack mamma ?????? Love you!

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Jag har inte bloggat så mycket de senaste åren då jag mer eller mindre använder min Instagram/Fb som blogg med mina dagliga 1-4 inlägg (ibland fler, jag vet   ) med ibland bara en kort text och ibland ett helt inlägg. Men jag brukar försöka uppdatera...

           Det har jag aldrig provat tidigare så det klarar jag helt säkert! /Pippi Långstrump     Har sedan vi började springa lite längre distanser som halv och helmaror alltid sagt att det vore kul att klara av att springa ett ultramara...

Att världen är upp och ner just nu går inte att undgå någon. Att man varje morgon, särskilt jag som jobbar med äldre människor från 75 år och uppåt, måste ställa sig frågan "är jag tillräckligt frisk idag?" "Kan jag gå till jobb och kan jag skicka ba...

Som vanligt en mindre evighet sedan jag uppdaterade min blogg. Man kan säga att jag mer eller mindre använder Instagram (och Facebook) som en daglig blogg nu för tiden, då jag där ofta skriver ett långt/lite längre inlägg om dagen, hur dagen varit. D...

    För er som endast vill läsa själva "racerapporten" kan bläddra ner en bit till den mörkblåa texten     Vi lyckades båda få ledigt på torsdagen och kunde därmed åka upp till Dalarna redan på tidig torsdag morgon. Planen från början va...