2015 var ett minst sagt händelserikt år!

I januari fyllde Milo 6 år och Mira 3 år. Tänk att det redan hade gått 6 år sedan vi blev föräldrar för första gången! Och nu är det (snart) 7 år sen! Och hur kan det ha gått snart 4 år sedan Mira kom till oss?

Sista veckan i januari åkte vi till Sälen för tredje året på raken. Detta var första året Mira kunde gå i skidskola, och hon visade tidigt att hon tyckte det var riktigt roligt! Synd bara att vi fortfarande inte lyckats få Milo att tycka att det är roligt. Hoppas på förändring i år! Detta året följde både Fredriks föräldrar och svågern Johan o deras son Erik med upp. Något som för oss betöd oerhört mycket! Förutom att Milo o Mira hade någon mer än varandra att leka med varje dag, så innebar det för oss att vi, jag o Fredrik (och Johan) kunde åka skidor tillsammans mycket mer än vi kunnat göra någon gång sedan vi började åka upp till Sälen för tre år sedan. Mycket roligt och mycket uppskattat!

I februari hände väl inte mycket mer än att jag fyllde år. Inte heller i mars hände det väl så värst mycket. Mer än att vi sprang vårt första Åhus trailrun. Ett mycket trevligt och ganska jobbigt lopp. Kan tänka mig att springa det fler gånger, men det var inget lopp jag kände att jag ville göra till ett "årligt lopp". I april sprang vi vårt första Österlen ekotrail, och DET var ett MYCKET trevligt, vackert och roligt lopp som jag absolut kan tänka mig att göra till ett årligt lopp. Är redan anmälda till det nu i år, så det blir åtminstone två år på raken nu.   

I maj gick både Toughest och Lundaloppet av stapeln. Skulle ha sprungit Vår ruset också, men pga att Fredrik jobbade och Milo (eller om det var Mira?) blev sjuk fick jag ställa in det. Toughest 2015 var rätt mycket tuffare än året innan. Något som gjorde årets Toughest extra roligt var att jag hade lyckats få Fredrik med mig och att vi sprang det tillsammans. På Lundaloppet sprang jag "detta" året 1 mils rundan ist för 5 km som jag sprang året innan. En mycket trevlig bana, och hade jag inte gått ut för hårt i början som jag tyvärr gjorde, hade jag nog kunnat få personbästa på milen.

I april/maj började jag även på allvar fundera på detta med bukplastik. Igen, kan man väl säga. Har tänkt på det många gånger då jag vantrivdes så fruktansvärt mycket med mitt "bukhäng", men då jag hela tiden fått höra att "jag hade så lite häng och dem är stenhårda på vårdcentralen så det inte är lönt att jag ens försöker ansöka om att få det betalt av landstinget", har det inte kommit längre än till tankar och önskan. Men så fick jag reda på att en arbetskamrat hade fått sin bukplastik godkänd av landstinget, och efter att ha fått reda på hur hon gjort för att ansöka om det och få det godkänt, tänkte jag "varför inte?? Jag kan ju åtminstone försöka". Sagt och gjort och egenremiss till Akademikliniken ivägskickad. Det tog inte så många veckor efter att jag skickat egenremissen tills jag fick en kallelse till bedömning. Var på första bedömningen i början på maj. Där fick jag av sköterskan beskedet efter att hon mätt mitt häng att jag verkligen låg PRECIS på gränsen, men att hon om jag ville, kunde kunde ge mig en tid till en kirurg ändå, men att jag skulle vara beredd på att få ett nej. Blev lite osäker, men tänkte samtidigt att har jag nu ändå kommit så här långt så vill jag ju ha ett 110%  besked om jag öht har en chans att få det godkänt. Och gissa om jag är glad att jag tackade ja till det! Träffade kirurgen 1-2 veckor senare, och blev godänd av honom direkt. Hade jag velat så var det tom. så att jag hade kunnat bli opererad runt en vecka senare.. Men jag valde att ta en tid senare på året ist även om jag självklart egentligen ville ha det gjort så fort som möjligt. Dels för att vi skulle åka till Italien knappt 3 veckor senare och att jag inte ville göra en så stor operation mitt i sommaren, och dels för att jag i september skulle springa mitt livs längsta och mest krävande lopp (Lidingöloppet), så jag kände att jag inte hade "råd" att ha 2-3 månaders träningsstopp innan dess. Fick ett par veckor senare en tid tre dagar efter Lidingöloppet.

I juni åkte vi till Italien med husvagnen. En lång och ganska jobbig resa dit (och hem), men samtidigt rätt roligt och lite av ett äventyr. Vi var först i en liten stad tillhörande Venedig i en vecka. Venedig är en mycket vacker och gammal stad (ö), men rätt mycket "överreklamerad". Det var åtminstone inget ställe att åka till när man har små barn med sig som inte är alls intresserade av den sortens resmål. Men campingen vi var på, Marina di Venecia, var mycket trevlig och mysig. Efter Venedig körde vi vidare till Gardasjön där vi var i fem dagar. Den staden och campingen fastnade vi mycket mer för. Framför allt var det närmare till andra trevliga och mysiga städer, som tex. Verona. Även lite trevliga vinodlingar vi var på. Vi fastnade väldigt mycket för Italien. Både folket, klimatet och kulturen, städerna. Har redan bestämt att vi ska åka dit igen till sommaren 2017.    Då blir det troligtvis Gardasjön igen, och sedan Rom efter det.

I september sprang vi så vårt första Lidingölopp. 3 mil i upp och nedförsbackar. Ett riktigt trevligt men sjukt jobbigt lopp. Den sista halvmilen/milen kände jag "nej nu orkar jag inte mer, nu vill jag inte mer". Hade sjukt ont i varenda led i kroppen när jag kom i mål. En timme senare var jag redan sugen på nästa (detta) års Lidingölopp...      Och så fort anmälningen öppnade var både jag o Fredrik anmälda till Lidingöloppet 2016.   

Den 29 sept, tre dagar efter Lidingö, skulle jag ha gjort min bukplastik, men pga min egen dumhet, att jag helt missat att man inte skulle äta Ibumetin 3 v innan operation, tvingades vi skjuta fram operationen. Fick vänta en hel månad på min efterlängtade operation pga mitt eget misstag.    Är åtminstone glad att jag inte behövde vänta i flera månader.. Och en annan fördel, om man nu skulle försöka tänka positivt, så han jag pga/tack vare detta med ett lopp till innan årets slut. Yddingeloppet 10 km. Även detta ett roligt men ganska jobbigt lopp. Eller egentligen var det kanske inte väldigt jobbigt, men jag var inte i årets bästa form precis. Så tyvärr blev det för mig inte bara årets sista lopp, utan även årets, sett till prestation, sämsta lopp. Men, jag är glad ändå att jag han springa det, då vi ganska långt innan jag fick beskedet om operationen pratat om att vi ville springa det, men sedan då det skulle bli operation den 29 sept skulle det inte bli av att springa det loppet "detta" året. Men nu blev det så ändå. Inget ont som inte för något gott med sig.   

Den 3 november var det så äntligen dags för min operation, och denna gång fick jag "en OK stämpel i rumpan". Operationen gick bra, och jag blev av med ca 500 gr hud, fick en ny navel och sydda magmuskler. Äntligen var jag både av med det fula o tråkiga hänget, OCH den tråkiga putmagen!    Att kirurgen skulle sy ihop mina magmuskler fick jag inte reda på innan. Vi hade pratat om att dem var delade, men att det inte var säkert att dem var så mycket delade att dem behövde sys för att gå ihop, så därför visste jag inte att dem blev sydda förens efteråt. Jag har haft turen att inte ha fått någon form av komplikation efteråt. Har inte ens behövt bli tömd på serumvätska som många behöver, och äret läker fint och och bra. Den enda "komplikation" om man nu kan kalla det det, är att min navel växt ihop lite för mycket, så det är inte mycket till navel jag har nu.. Men jag avvaktar med att kolla upp det då det kan vara så att det är att stygnen på insidan inte löst upp ännu, och att naveln kommer bli lite större efterhand. Har den inte blivet större till jag ska på tre månaders kontrollen nästa månad ska jag fråga om man inte kan eller bör göra något åt det. Som det är nu är det nätt o jämt att jag kommer in med en tops. Väldigt svårt att hålla den ren med andra ord. Jag ångrar iaf inte för fem öre att jag valde att skicka den där egenremissen och att genomgå operationen. För första gången, någonsin tror jag, kan jag titta på min mage och säga och känna att jag verkligen tycker om min mage! Dem dagar (det går upp o ner från dag till dag, hur mycket svullen jag är. Tar upp mot ett år innan man ser slutresultatet) den är riktigt platt kan jag tom. för första gången säga att jag ÄLSKAR min mage!! Nu ser jag bara fram emot att kunna börja träna ordentligt igen och börja bygga lite muskler igen!

Året avslutade jag både med jobb och med en trevlig nyårsfest i goda vänners lag.

2015, ett mycket trevligt år!

2016 bjuder både på 35 års fester, 10 årig bröllopsdag, Göteborgsvarvet, Lidingöloppet och snyggare byst.....    Behöver jag säga att 2016 kommer bli ett minst lika innehållsrikt och trevligt år som 2015?   

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Jag har inte bloggat så mycket de senaste åren då jag mer eller mindre använder min Instagram/Fb som blogg med mina dagliga 1-4 inlägg (ibland fler, jag vet   ) med ibland bara en kort text och ibland ett helt inlägg. Men jag brukar försöka uppdatera...

           Det har jag aldrig provat tidigare så det klarar jag helt säkert! /Pippi Långstrump     Har sedan vi började springa lite längre distanser som halv och helmaror alltid sagt att det vore kul att klara av att springa ett ultramara...

Att världen är upp och ner just nu går inte att undgå någon. Att man varje morgon, särskilt jag som jobbar med äldre människor från 75 år och uppåt, måste ställa sig frågan "är jag tillräckligt frisk idag?" "Kan jag gå till jobb och kan jag skicka ba...

Som vanligt en mindre evighet sedan jag uppdaterade min blogg. Man kan säga att jag mer eller mindre använder Instagram (och Facebook) som en daglig blogg nu för tiden, då jag där ofta skriver ett långt/lite längre inlägg om dagen, hur dagen varit. D...

    För er som endast vill läsa själva "racerapporten" kan bläddra ner en bit till den mörkblåa texten     Vi lyckades båda få ledigt på torsdagen och kunde därmed åka upp till Dalarna redan på tidig torsdag morgon. Planen från början va...