http://hyllat.se/45-sekunder-sinnessjuka-skonhetsideal/

En tjej länkade denna videon i ena "vikt och tränings gruppen" jag är med i på Fb.

Och jag håller med om att idealen idag många gånger är sjuka. Och jag tycker det är riktigt trist att många unga vill se ut som dessa många gånger undernärda och retuscherade modeller. Idealen idag är som sagt många gånger sjuka och det är riktigt trist att människan inte bara kan vara nöjd med "det naturen gett dem". Men samtidigt känner jag att så länge man gör det FÖR SIN EGEN SKULL och inte låter det gå för långt, är det inget fel i att tex. förstora sina bröst.

Och sedan är det också lite trist också att så fort någon vill göra en bröst operation eller annan sorts skönhetsop, så tror genast många att det är för att man vill vara "perfekt", för att man vill vara lika snygg som modellerna man ser på tv o i tidningar. När jag var yngre o inte visste bättre så ja visst, DÅ önskade jag att jag kunde se ut som modellerna. Nu vill jag bara tycka om det jag ser i spegeln. Jag vill inte se ut som en "perfekt modell", men jag vill se ut som en "snyggare Lina, en som är nöjd med sig själv". Jag har inget behov av att se perfekt ut för att ingen är perfekt. Men det jag inte tycker om när jag ser mig själv har jag äntligen hittat ork och motivation till att försöka ändra på ist för att beklaga mig över. För min egen skull, för att jag vill trivas med mig själv. Inte för att se ut som en retuscherad modell.

Jag har börjat bli allt bättre och bättre vän med min mage, hur den ser ut, nu. Jag har tom. börjat kunna acceptera "hänget" jag har fått efter två graviditeter och efter viktminskningen. Dels har jag haft det ett rätt bra tag nu (själva "hänget" hade jag redan innan viktminskningen, dvs efter graviditeterna), och dels har jag faktiskt märkt att "hänget" och den lösa huden HAR blivet mindre nu. Träningen har börjat ge allt synligare och synligare resultat mao.      Jag har fortfarande mer "mage" än jag vill ha, jag vill fortfarande att den ska bli plattare, men jag har börjat se det alla andra sett länge, nu. Dvs att den lilla mage jag har, ja även om den är där så är den just; LITEN. Men den HAR blivet plattare, därför är det lättare för mig nu att se vad alla andra har sett sedan länge.   

Men sedan är det ju tyvärr så, att går man ner mycket i vikt och när man tränar mycket, hänger brösten oftast med också, dvs dem blir också mindre. Och redan innan amningar, viktminskning och den regelbundna träningen, hade jag små bröst. Har alltid haft en ganska liten A-kupa. Men innan allt ovannämnda var dem åtminstone hyfsat fylliga. Så även om jag alltid önskat mig större bröst och alltid känt att jag inte skulle tacka nej till en förstoring, har jag ändå kunnat "acceptera" mina bröst och varit "hyfsat nöjd" med dem. Men nu efter amningar, viktminskning och regelbunden träning.. Ja behöver jag säga att jag knappt ens kan ha en A-kupa längre? Finns det a-kupa tro? Dem är nu ÄNNU mindre än förut, och dessutom nästan helt innehållslösa.   Hade där bara varit innehåll i dem, dvs hade dem bara varit fylliga hade jag haft lättare att acceptera dem även om dem blivet ännu mindre än förut. Men nu.. Ja jag känner inte mig speciellt kvinnlig och sexig utan BH kan jag säga..    Och det har inget att göra med vad andra tycker. Jag bryr mig inte om vad andra tycker, vad dem tycker är deras problem. Det enda jag bryr mig om är vad jag själv och min man tycker. Och F har ALLTID tyckt om och älskat mig för den jag är, oavsett hur jag sett ut genom åren. Han tycker fortfarande att jag är något av det sexigaste som finns.      Men jag själv trivs verkligen inte med mina.. Ja vad kan man kalla dem? Kan inte kalla dem taxöron, för att det är dem för små för...   

Så ja, jag tänker och kommer göra en bröstförstoring så fort ekonomin tillåter det, men jag gör det för MIN skull för att jag alltid velat göra det, och nu mer än någonsin. Och, det är ju inte precis som om att jag ska göra några "bomber". Jag vill ändå att det ska se naturligt (så naturligt nu opererade bröst kan se ut   ) och "symmetriskt" ut till min kropp och längd. Så typ en fyllig B eller C-kupa. Inte större än så.

För några år sedan var jag sjukt missnöjd med min kropp och var rätt duktig på att beklaga mig över det utan att göra något åt det. Jag har alltid velat kunna se snygg och sportig ut i träningskläder men aldrig kunnat det, aldrig orkat göra några större och seriösare försök till att faktiskt nå dit. Men nu äntligen har jag nåt dit! Jag ÄR SMAL OCH SPORTIG! Och jag KÄNNER mig och SER sportig ut i träningskläder, and I LIKE IT!!    Sedan brösten.. Ja dem kan man ju faktiskt göra något åt.. Tyvärr inte genom träning som man kan med magen. Hade man kunnat få större bröst genom träning hade jag lätt lagt i ytterligare en växel med träningen..