För 10 år sedan och fram tills för ca 2 år sedan hade jag jättedåligt självförtroende och tyckte inte alls om det jag såg i spegeln. Jag tyckte om mig själv som person precis som jag fortfarande gör, men jag tyckte som sagt inte om det jag såg i spegeln.

Fram tills för ca 2 år sedan var jag jämt trött och fanns det en hiss tog jag den, fanns det en bänk satte jag mig på den. För att jag orkade inte gå några längre sträckor (inte i någon form av rask takt iaf) och jag orkade inte stå några längre stunder. Hade stora problem med mina fötter som visserligen inte enbart berodde på övervikten (är/har plattfot), men som iaf gjorde att jag hade fruktansvärt ont i dem så fort jag gått lite för långa sträckor. Fram tills för ca 2 år sedan var 2-3 km en jättelång runda för mig och jag kände mig superduktig om jag gått en halvrask promenad på 2-3 km. Och visst, med tanke på min övervikt och dåliga kondition var det en lång runda för mig på den tiden.

Idag tar jag all extramotion jag kan få med stor glädje för att jag tycker att det är så skönt att röra på mig och för att jag vet att det fortsätter ta mig åt det håll jag vill med vikt och kondition. Idag har jag i stort sett inga problem alls med mina fötter längre och jag känner mig mycket piggare (och gladare). Idag är en runda på 2-3 km en bra uppvärmning, inte mycket mer än så. För ett par år sedan gick jag 2,5 km på 30-35 min, idag går jag 2,5 km på knappt en kvart. För ett par år sedan var jag överlycklig om jag orkade jogga 300 m, idag klarar jag av att jogga 7 km utan paus och siktar på att klara av minst 1 mil..

Ja.. Mycket har hänt på 10 år och tur är väl det ;-p

Jag tycker numera om det jag ser i spegeln, jag är piggare, gladare och jag älskar att röra på mig! Jag må vara 10 år äldre till åldern, men rent kroppsligt är jag mycket yngre idag än jag var för 10 år sedan. Heja mig ;-p