Tänkte berätta om min epilepsi men vet knappt hur jag ska börja, för hur ska man kunna berätta om något man knappt har några minnen av och som man egentligen inte vet så mycket om? För att det skrivs väldigt lite om epilepsi tycker jag. Vad vet du om epilepsi? Jag vet nästan ingenting känner jag. Men jag ska göra ett försök. Jag får försöka berätta det jag minns helt enkelt och det jag fått berättat för mig.


Imorgon är det precis tre veckor sedan. Under dagen hade jag inte känt av något jag skulle koppla till epilepsi eller huvudet öht. Åtminstone inte just då. Jag hade fått rätt många ?attacker?, som jag förstått efteråt förmodligen har varit små epileptiska attacker. Men dessa kändes över hjärtat. Kände plötsligt en värme runt hela hjärtat som sedan spred sig ner i magen som någon blandning av yrsel o illamående. Ungefär som man ibland kan känna när man är ?så trött att man mår illa? och/eller när man har väldigt ont i huvudet. Dessa attacker satt i kanske runt 3-5 sek för att sedan försvinna o jag mådde som vanligt igen. Tror jag fick säkert 6-7 sådana attacker under dagen.


Var iväg vid Saxtorpssjöarna på em. med barnen där dem badade och lekte. Fredrik jobbade kväll. Fick ett par sådana känningar även när vi var där. Men sådan tur är inte i bilen när vi körde dit o hem.


När jag fick krampanfallen har jag inget minne av öht. Inte när på em. det hände, eller om vi hade hunnit äta kvällsmat? Minns heller inte att/om jag fick några känningar öht precis innan? Minns inte att barnen hittade mig i köket eller att Milo ringde till Fredrik. Minns inte att mina svärföräldrar (och tydligen min svågers bror har jag för mig någon berättat?) kom hit och att dem låste in hunden o ringde ambulans. Minns inte att ambulansen var här eller att dem pratade om att köra mig till Helsingborg men sedan ändrade sig till Lund eftersom att jag blev sämre. Tydligen fick jag tre anfall inom en timme o var okontaktbar.


Mitt närmaste minne är när jag låg på sjukhuset (vet inte ens vad avdelningen hette?) och klagade på ont i ryggen och att jag var törstig men att jag inte fick dricka något. Minns att Fredrik var där när jag vaknade men minns inte vad han sa till mig eller jag till honom.


Dem gjorde både MR och EEG men om dem gjordes samma dag eller dagen efter och vilka fler undersökningar dem gjorde minns jag inte. Inga tumörer i hjärnan men vad som orsakat epilepsin verkade dem heller inte veta som jag förstått det?


Fick åka hem dagen efter med diagnosen Fokal epilepsi, medicin jag ska ta två gånger om dagen i minst 3 år och ett års körförbud om jag inte får fler krampanfall.


Jag måste ge en STOR eloge till barnen och framför allt MILO, som tydligen höll sig lugna hela tiden, och att Milo var så sansad o förståndig att han ringde Fredrik direkt. Dem kunde lika gärna ha fått panik av att se sin mamma ligga på golvet i köket o krampa o tugga fradga/saliv och inte svara på tilltal. Det hade nog jag fått. :-(

Milo verkade inte ha fått några ?men? av händelsen dem första dagarna, heller inte Mira. Mira verkar fortfarande inte berörd men Milo var väldigt ledsen nog runt 4 kvällar på raken, runt 4-5 dagar efter anfallet, o pratade mycket om att han var rädd för att sluta andas. :?-(


Vi har pratat MYCKET med båda två om vad som hände och vad dem ska göra om det skulle hända igen. Har kramats mycket.



Framförallt dem 3-4 första dagarna levde jag lite som i en dimma. Kände mig som en levande zombie och gjorde inte mycket mer än att ligga i soffan, gå på toa, äta o sova. Efter 1,5 v började jag sakta men säkert bli lite piggare men var fortfarande långt ifrån mig själv, men tog då ändå mitt första försiktiga löppass. Kort o långsamt men det kändes bra! 13 dagar efter anfallet sprang jag min första mil sedan anfallet. Långsamt men det gick o kändes också bra! Hurra!! :-D


14 dagar efter anfallet började jag jobba igen. Är glad att jag började med en mjukstart; jobbade tre dagar och har nu varit ledig i tre dagar. Det har gått bra att jobba men kände mig riktigt trött på lunchrasten och sedan på kvällen. Är tacksam över att jag bara jobbar denna o nästa vecka också innan 3 v semester.


Tränar som vanligt, nästan tom. ännu mer nu än innan. Fördelen med att jag inte får köra bil för att ta mig till olika ställen är ju att jag nu har en extra anledning att springa och cykla. Inget ont som inte för något gott med sig. ;-) Men givetvis lyssnar jag på kroppens signaler, dricker mkt o vilar mkt mellan varven ;-*

 

Mamma

17 juli 2018 22:34

Älskade tösen min...
Det var en av mina värsta samtal/sms jag fått.. du avsvimmad
och okontaktbar på golvet :( :(
Sååå orolig jag var för dig..av att inte kunna
vara vid din sida..bara tankar som snurrade.
Är så stolt o tacksam för dina underbara barn som var
så duktiga..då speciellt kloka Milo..tänk om han inte
ringt...vågar inte tänka på det.
Mitt hjärtas bön för dig dagligen att du inte ska få
fler anfall..om så vore fallet..på en säker plats..
Men nu mår du ju bättre och är ute på löpbanan igen..
vilket vi får vara Tacksamma för.
Ta´t lugnt nu..hoppas jag *du kan lova* din oroliga mamma <3

Lina

18 juli 2018 14:31

Det kan jag tänka mig att det var :?-( Jag är bara glad att Milo/barnen var hemma och att det ändå slutade bra

 

Helena-Irmeli "HP" Pekkala

18 juli 2018 15:26

Bra skrivet. Gör en lien fakta artikel oxå med korta instruktioner vad man ska göra eller med länk till vårdtiden
Så kan vi börja sprida. Skriv korta artiklar om vad gör och hur du tänker så kommer det ge kraft till folk som vill känna andra i samma situation eller bara vill förstå så som jag. 😊

Lina

18 juli 2018 18:01

Bra idé! Ska försöka komma ihåg o bli färdig till att uppdatera bloggen med detta :-)

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Jag har inte bloggat så mycket de senaste åren då jag mer eller mindre använder min Instagram/Fb som blogg med mina dagliga 1-4 inlägg (ibland fler, jag vet   ) med ibland bara en kort text och ibland ett helt inlägg. Men jag brukar försöka uppdatera...

           Det har jag aldrig provat tidigare så det klarar jag helt säkert! /Pippi Långstrump     Har sedan vi började springa lite längre distanser som halv och helmaror alltid sagt att det vore kul att klara av att springa ett ultramara...

Att världen är upp och ner just nu går inte att undgå någon. Att man varje morgon, särskilt jag som jobbar med äldre människor från 75 år och uppåt, måste ställa sig frågan "är jag tillräckligt frisk idag?" "Kan jag gå till jobb och kan jag skicka ba...

Som vanligt en mindre evighet sedan jag uppdaterade min blogg. Man kan säga att jag mer eller mindre använder Instagram (och Facebook) som en daglig blogg nu för tiden, då jag där ofta skriver ett långt/lite längre inlägg om dagen, hur dagen varit. D...

    För er som endast vill läsa själva "racerapporten" kan bläddra ner en bit till den mörkblåa texten     Vi lyckades båda få ledigt på torsdagen och kunde därmed åka upp till Dalarna redan på tidig torsdag morgon. Planen från början va...