Helgen som var var det årets stora löparfest Göteborgsvarvet. Jag var anmäld sedan länge o hade sett fram emot revange (hur det nu stavas ;-p) från förra året. I början på februari åkte jag som nog alla vet vid detta laget på en skada i foten som bråkat sedan dess. Hoppades enda in i det sista att foten skulle hinna bli tillräckligt frisk för att jag skulle kunna klara av att springa. Bestämde mig bara några dagar innan till 100% att det var dumt att chansa. Men hoppet levde ändå kvar enda fram till samma dag. Eller egentligen inte, men jag ska erkänna att jag var väldigt nära att strunta i att lyssna på hjärnan o förståndet o springa ändå.. Och jag hade säkert klarat av att springa i lördags. Men jag insåg att det inte skulle bli någon vidare revange. Foten är ju trots allt fortfarande inte helt 100 även om den är MYCKET bättre o nästan helt frisk, och även om jag cyklat en del sedan jag fick problem med foten o tränat en del på gym, så är styrkan där o konditionen är helt ok, men konditionen är långt ifrån så bra att jag hade klarat av att springa ett halvmaraton på åtminstone hyfsad tid. Det hade blivet MYCKET promenerande både pga foten och konditionen.


Jag vet att många/en del promenerade hela Varvet och det är bra det med så klart och imponerande även detta, att promenera så långt. Men JAG åker inte till Göteborg för att GÅ ett lopp. Promenera kan jag göra hemma helt gratis ;-) Nu hoppas jag inte att jag trampar någon på tårna när jag skriver så här. Detta är ju vad JAG personligen känner för MIN DEL. Så det hade helt enkelt inte blivet ett roligt eller bra lopp för min del. Och denna vetskap hjälpte också till att lyssna på förståndet och avstå Varvet i år.


Jag hoppas och siktar i stället på att jag ska kunna genomföra mitt första helmaraton i september. Foten är äntligen nästan helt frisk nu, men fortfarande inte helt 100. Så jag tar det fortfarande väldigt lugnt när jag är ute o springer. Springer bara 1-2 gånger i veckan just nu och springer bara runt 2-3 km. Och jag springer ännu inte hela rundor, utan jag springer (snarare joggar, går inte så fort) runt 300 m, promenerar sedan en stund, joggar 200-400 m, promenerar, joggar 100 m osv. Varierar hur långt jag springer åt gången helt enkelt o lyssnar på kroppen/foten. Dem två sista gångerna jag varit ute o sprungit har det känts nästan helt bra i foten under hela rundan (känt av foten till o från men inte ont i dess bemärkelse), och inte gjort ont alls efteråt. Jag hade lite ont till o från i några dagar efter Lundaloppet 5 km, men på löprundorna efter det har det känts bra som sagt. Så foten är utan tvekan på god bättringsväg. :-D Men, det är fortsatt fotstyrka och luuuugna korta rundor ett tag till. Jag hoppas att foten ska vara helt 100 innan sommaren är slut. :-)

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Jag har inte bloggat så mycket de senaste åren då jag mer eller mindre använder min Instagram/Fb som blogg med mina dagliga 1-4 inlägg (ibland fler, jag vet   ) med ibland bara en kort text och ibland ett helt inlägg. Men jag brukar försöka uppdatera...

           Det har jag aldrig provat tidigare så det klarar jag helt säkert! /Pippi Långstrump     Har sedan vi började springa lite längre distanser som halv och helmaror alltid sagt att det vore kul att klara av att springa ett ultramara...

Att världen är upp och ner just nu går inte att undgå någon. Att man varje morgon, särskilt jag som jobbar med äldre människor från 75 år och uppåt, måste ställa sig frågan "är jag tillräckligt frisk idag?" "Kan jag gå till jobb och kan jag skicka ba...

Som vanligt en mindre evighet sedan jag uppdaterade min blogg. Man kan säga att jag mer eller mindre använder Instagram (och Facebook) som en daglig blogg nu för tiden, då jag där ofta skriver ett långt/lite längre inlägg om dagen, hur dagen varit. D...

    För er som endast vill läsa själva "racerapporten" kan bläddra ner en bit till den mörkblåa texten     Vi lyckades båda få ledigt på torsdagen och kunde därmed åka upp till Dalarna redan på tidig torsdag morgon. Planen från början va...