Jag kör på en nystart nu efter nyår, med start idag. Och för första gången på flera månader känner jag mig riktigt motiverad. Inte för att jag behöver gå ner så mycket i vikt egentligen, men jag vill åtminstone gå ner det jag lyckats gå upp nu under julen. Och sen så vill jag ju få lite snygga och synliga magmuskler, och för att lyckas med detta måste jag skärpa till både kost och motion. Jag har slarvat väldigt mycket med kosten dem sista månaderna. Jag har inte ätit större portioner (jo lite större får jag erkänna), men jag har ätit fel. Ätit "riktig" mat (dvs varm mat, pasta, korv och liknande mat) två gånger om dagen nästan varje dag. Väldigt onödigt, då det ju faktiskt räcker med "riktig"/varm mat en gång om dagen. Man kan ju äta en bra och nyttig mat till lunch ändå för att visa barnen att det är viktigt att äta bra och nyttig mat, men just varm mat behöver man ju inte äta både till lunch och kvällsmat. Jag gjorde aldrig det när jag bodde hemma, så vet väl egentligen inte varför jag börjat med det sen jag flyttade hemifrån.


Sen vet jag att åsikterna huruvida man ska/bör äta "riktig" mat två gånger om dagen eller inte är olika, men detta är min åsikt. Huvudsaken är att man äter varm mat en gång om dagen och en lite större men inte (nödvändigtvis) tillagad mat en gång dagen. Dvs två lite större maträtter om dagen, varav den ena "bör" vara varm, tillagad.

Och vi har både ätit en massa onyttigt och druckit öl och vin varje fred och lörd, och vissa helger, inte så ofta, men ändå, tom. på söndagarna. Väldigt väldigt onödigt. Det är varken bra för hälsa, vikt eller träning.

Så from. idag är det skärpning med kosten. Jag måste bli bättre på att äta mellanmål, både på förmiddagen och eftermiddagen. Till lunch blir det en nyttig och bra och ganska enkel maträtt, som tex. sallad, soppa (varm rätt visserligen jag vet, men det är ju trots allt en lite lättare variant iaf), kvarg med frukt i eller till, ägg, om jag ska äta bröd så mörkt bröd etc. Till kvällsmat blir det fokus på att äta enligt tallriksmodellen med halva tallriken grönt och lite mindre av pasta, ris och potatis. Och det blir bara öl och vin samt "onyttigt gott" på lördagarna. Det finns massa nyttigt "godis" man kan äta på fredagarna (och söndagarna), som tex gurka med en dippa gjord på kvarg eller lätt cremefraiche, melon, jordgubbar etc. Alternativen är många bara man tar sig tid och ork att tänka till lite.

Detta handlar alltså inte bara (inte så mycket egentligen, även om jag ska erkänna att jag VILL gå ner några få kilon som jag gått upp nu dem sista månaderna) om vikt, att gå ner. Det handlar helt enkelt om att äta bra för att det mår man ju trots allt bäst av oavsett om man försöker gå ner i vikt eller inte, och att komma i form igen efter operationen, att börja bygga upp musklerna igen. Och för att bygga upp muskler krävs ju som dem flesta vet, inte endast träning utan även bra och balanserad kost. Så jag undanber mig kommentarer om att jag ska slänga ut vågen, inte bry mig om vikten etc. För att det är inte den största anledningen till min nystart. Vågen är för mig ett sätt att hålla koll på att jag fortsätter hålla mig på rätt bana, inte mycket mer än så egentligen. Inte nu längre. Sen så JA jag vill gå ner några kilon, men det är för att vikten nu efter julen har börjat skena åt fel håll, och jag vill tillbaka åt rätt håll, där jag är nöjd o trivs.

Att jag inte tränat så mycket den sista tiden är ju pga operationen, inte pga lathet eller motivationsbrist. Men nu har det gått 9 v sen operationen så nu är det fritt fram att börja träna igen. Lugnt och försiktigt dem första veckorna givetvis, och riktigt hård träning kommer jag inte börja med förens det gått tre månader åtminstone. Men jag har börjat sätta igång med lättare löpträning och lättare styrketräning nu och det känns SÅ skönt och bra! Och from. idag har jag kastat ut latmasken och tar trapporna ist för hissen på jobb.   

Mina planer är att både bli starkare och snabbare (i löpspåret), och för att nå dit krävs både bra kost och motion. Nu kör vi! Dont think just do! 

2015 var ett minst sagt händelserikt år!

I januari fyllde Milo 6 år och Mira 3 år. Tänk att det redan hade gått 6 år sedan vi blev föräldrar för första gången! Och nu är det (snart) 7 år sen! Och hur kan det ha gått snart 4 år sedan Mira kom till oss?

Sista veckan i januari åkte vi till Sälen för tredje året på raken. Detta var första året Mira kunde gå i skidskola, och hon visade tidigt att hon tyckte det var riktigt roligt! Synd bara att vi fortfarande inte lyckats få Milo att tycka att det är roligt. Hoppas på förändring i år! Detta året följde både Fredriks föräldrar och svågern Johan o deras son Erik med upp. Något som för oss betöd oerhört mycket! Förutom att Milo o Mira hade någon mer än varandra att leka med varje dag, så innebar det för oss att vi, jag o Fredrik (och Johan) kunde åka skidor tillsammans mycket mer än vi kunnat göra någon gång sedan vi började åka upp till Sälen för tre år sedan. Mycket roligt och mycket uppskattat!

I februari hände väl inte mycket mer än att jag fyllde år. Inte heller i mars hände det väl så värst mycket. Mer än att vi sprang vårt första Åhus trailrun. Ett mycket trevligt och ganska jobbigt lopp. Kan tänka mig att springa det fler gånger, men det var inget lopp jag kände att jag ville göra till ett "årligt lopp". I april sprang vi vårt första Österlen ekotrail, och DET var ett MYCKET trevligt, vackert och roligt lopp som jag absolut kan tänka mig att göra till ett årligt lopp. Är redan anmälda till det nu i år, så det blir åtminstone två år på raken nu.   

I maj gick både Toughest och Lundaloppet av stapeln. Skulle ha sprungit Vår ruset också, men pga att Fredrik jobbade och Milo (eller om det var Mira?) blev sjuk fick jag ställa in det. Toughest 2015 var rätt mycket tuffare än året innan. Något som gjorde årets Toughest extra roligt var att jag hade lyckats få Fredrik med mig och att vi sprang det tillsammans. På Lundaloppet sprang jag "detta" året 1 mils rundan ist för 5 km som jag sprang året innan. En mycket trevlig bana, och hade jag inte gått ut för hårt i början som jag tyvärr gjorde, hade jag nog kunnat få personbästa på milen.

I april/maj började jag även på allvar fundera på detta med bukplastik. Igen, kan man väl säga. Har tänkt på det många gånger då jag vantrivdes så fruktansvärt mycket med mitt "bukhäng", men då jag hela tiden fått höra att "jag hade så lite häng och dem är stenhårda på vårdcentralen så det inte är lönt att jag ens försöker ansöka om att få det betalt av landstinget", har det inte kommit längre än till tankar och önskan. Men så fick jag reda på att en arbetskamrat hade fått sin bukplastik godkänd av landstinget, och efter att ha fått reda på hur hon gjort för att ansöka om det och få det godkänt, tänkte jag "varför inte?? Jag kan ju åtminstone försöka". Sagt och gjort och egenremiss till Akademikliniken ivägskickad. Det tog inte så många veckor efter att jag skickat egenremissen tills jag fick en kallelse till bedömning. Var på första bedömningen i början på maj. Där fick jag av sköterskan beskedet efter att hon mätt mitt häng att jag verkligen låg PRECIS på gränsen, men att hon om jag ville, kunde kunde ge mig en tid till en kirurg ändå, men att jag skulle vara beredd på att få ett nej. Blev lite osäker, men tänkte samtidigt att har jag nu ändå kommit så här långt så vill jag ju ha ett 110%  besked om jag öht har en chans att få det godkänt. Och gissa om jag är glad att jag tackade ja till det! Träffade kirurgen 1-2 veckor senare, och blev godänd av honom direkt. Hade jag velat så var det tom. så att jag hade kunnat bli opererad runt en vecka senare.. Men jag valde att ta en tid senare på året ist även om jag självklart egentligen ville ha det gjort så fort som möjligt. Dels för att vi skulle åka till Italien knappt 3 veckor senare och att jag inte ville göra en så stor operation mitt i sommaren, och dels för att jag i september skulle springa mitt livs längsta och mest krävande lopp (Lidingöloppet), så jag kände att jag inte hade "råd" att ha 2-3 månaders träningsstopp innan dess. Fick ett par veckor senare en tid tre dagar efter Lidingöloppet.

I juni åkte vi till Italien med husvagnen. En lång och ganska jobbig resa dit (och hem), men samtidigt rätt roligt och lite av ett äventyr. Vi var först i en liten stad tillhörande Venedig i en vecka. Venedig är en mycket vacker och gammal stad (ö), men rätt mycket "överreklamerad". Det var åtminstone inget ställe att åka till när man har små barn med sig som inte är alls intresserade av den sortens resmål. Men campingen vi var på, Marina di Venecia, var mycket trevlig och mysig. Efter Venedig körde vi vidare till Gardasjön där vi var i fem dagar. Den staden och campingen fastnade vi mycket mer för. Framför allt var det närmare till andra trevliga och mysiga städer, som tex. Verona. Även lite trevliga vinodlingar vi var på. Vi fastnade väldigt mycket för Italien. Både folket, klimatet och kulturen, städerna. Har redan bestämt att vi ska åka dit igen till sommaren 2017.    Då blir det troligtvis Gardasjön igen, och sedan Rom efter det.

I september sprang vi så vårt första Lidingölopp. 3 mil i upp och nedförsbackar. Ett riktigt trevligt men sjukt jobbigt lopp. Den sista halvmilen/milen kände jag "nej nu orkar jag inte mer, nu vill jag inte mer". Hade sjukt ont i varenda led i kroppen när jag kom i mål. En timme senare var jag redan sugen på nästa (detta) års Lidingölopp...      Och så fort anmälningen öppnade var både jag o Fredrik anmälda till Lidingöloppet 2016.   

Den 29 sept, tre dagar efter Lidingö, skulle jag ha gjort min bukplastik, men pga min egen dumhet, att jag helt missat att man inte skulle äta Ibumetin 3 v innan operation, tvingades vi skjuta fram operationen. Fick vänta en hel månad på min efterlängtade operation pga mitt eget misstag.    Är åtminstone glad att jag inte behövde vänta i flera månader.. Och en annan fördel, om man nu skulle försöka tänka positivt, så han jag pga/tack vare detta med ett lopp till innan årets slut. Yddingeloppet 10 km. Även detta ett roligt men ganska jobbigt lopp. Eller egentligen var det kanske inte väldigt jobbigt, men jag var inte i årets bästa form precis. Så tyvärr blev det för mig inte bara årets sista lopp, utan även årets, sett till prestation, sämsta lopp. Men, jag är glad ändå att jag han springa det, då vi ganska långt innan jag fick beskedet om operationen pratat om att vi ville springa det, men sedan då det skulle bli operation den 29 sept skulle det inte bli av att springa det loppet "detta" året. Men nu blev det så ändå. Inget ont som inte för något gott med sig.   

Den 3 november var det så äntligen dags för min operation, och denna gång fick jag "en OK stämpel i rumpan". Operationen gick bra, och jag blev av med ca 500 gr hud, fick en ny navel och sydda magmuskler. Äntligen var jag både av med det fula o tråkiga hänget, OCH den tråkiga putmagen!    Att kirurgen skulle sy ihop mina magmuskler fick jag inte reda på innan. Vi hade pratat om att dem var delade, men att det inte var säkert att dem var så mycket delade att dem behövde sys för att gå ihop, så därför visste jag inte att dem blev sydda förens efteråt. Jag har haft turen att inte ha fått någon form av komplikation efteråt. Har inte ens behövt bli tömd på serumvätska som många behöver, och äret läker fint och och bra. Den enda "komplikation" om man nu kan kalla det det, är att min navel växt ihop lite för mycket, så det är inte mycket till navel jag har nu.. Men jag avvaktar med att kolla upp det då det kan vara så att det är att stygnen på insidan inte löst upp ännu, och att naveln kommer bli lite större efterhand. Har den inte blivet större till jag ska på tre månaders kontrollen nästa månad ska jag fråga om man inte kan eller bör göra något åt det. Som det är nu är det nätt o jämt att jag kommer in med en tops. Väldigt svårt att hålla den ren med andra ord. Jag ångrar iaf inte för fem öre att jag valde att skicka den där egenremissen och att genomgå operationen. För första gången, någonsin tror jag, kan jag titta på min mage och säga och känna att jag verkligen tycker om min mage! Dem dagar (det går upp o ner från dag till dag, hur mycket svullen jag är. Tar upp mot ett år innan man ser slutresultatet) den är riktigt platt kan jag tom. för första gången säga att jag ÄLSKAR min mage!! Nu ser jag bara fram emot att kunna börja träna ordentligt igen och börja bygga lite muskler igen!

Året avslutade jag både med jobb och med en trevlig nyårsfest i goda vänners lag.

2015, ett mycket trevligt år!

2016 bjuder både på 35 års fester, 10 årig bröllopsdag, Göteborgsvarvet, Lidingöloppet och snyggare byst.....    Behöver jag säga att 2016 kommer bli ett minst lika innehållsrikt och trevligt år som 2015?   

Idag är det 8 veckor sen jag gjorde min #bukplastik. Det är helt galet vad tiden går fort!! Idag är mao. också första dagen utan gördeln. Har ju sovit utan gördeln i fyra veckor redan, men idag är första dagen HELT utan gördeln, dvs även dagtid. Ännu så länge känns det väldigt konstigt och nästan lite tomt, men samtidigt SÅ skönt!!

Imorgon när jag ska köra till jobb ska jag prova använda vanliga byxor, dvs inga mjukisbyxor eller leggings, för första gången sen operationen. Bara det lär kännas konstigt.. hehe    Jag kommer dock fortsätta använda gördeln ett par veckor till när jag jobbar och när jag tränar. Behövs förmodligen inte egentligen men tycker det känns tryggast och bäst på något vis iom. att jag fortfarande blir öm över magmusklerna vid för mycket ansträngning.

Var ute och sprang min första 5 km runda sen op i förrigår, och även om jag sprang för mig väldigt långsamt (snitthastighet på runt 7,50 min/km ist för som innan op runt 6,20 min/km), så är jag fortfarande lite öm över magmusklerna. Hade tänkt "fira" att jag slipper gördeln idag med en kort löprunda, samt sedan springa en kort runt runda på årets sista dag. Men eftersom att jag fortfarande är lite småöm sen löpturen i söndags, så väljer jag att spara mig tlls på torsd och ta en lugn och skön "5:a" på årets sista dag ist.

Direkt efter nyår tänkte jag ta mig till gymmet igen och träna lite styrka på maskinerna så jag kan börja bygga upp musklerna igen. Ska boka tid med en pt som får visa mig vilka maskiner jag ska använda om jag inte vill träna magen utan fokusera på ben och armar. Magträning vågar jag inte börja med förens jag varit på 3 månaders kontrollen. Bättre att börja långsamt och försiktigt för ett långsiktigt och bra resultat efter operationen

Imorgon är det 7 veckor sen operationen, vilket innebär att det bara är en vecka kvar med gördeln! Och gudars vad skönt det ska bli att slippa den! :-p Jag har visserligen lärt mig att bli rätt bra vän med den för det mesta, och den ger absolut en känsla av trygghet o stabilitet. Men det ska ändå bli skönt att slippa den och börja kunna andas lite mer naturligt, att börja använda magmusklerna lite mer ordentligt sas.



Även om den ger en känsla av trygghet så känns det mycket skönare och friare när jag inte har den på mig. Jag kommer dock använda den när jag jobbar ett par veckor till. Men jag kommer inte sätta på den förens jag är på jobb och den kommer åka av så fort arbetspasset är slut. :-p


I fredags tog jag mitt första löppass sen operationen. Första passet på 6,5 v mao. Jag trodde att det skulle vara jättejobbigt, men det var faktiskt mycket lättare OCH skönare än jag trodde det skulle vara. Men visst, nu sprang jag i grupp och hade någon att prata med under hela passet, detta gör att det är lättare och roligare att köra på på ett helt annat sätt än man (jag) klarar av att göra när jag är ute o springer ensam. Det blev en runda på 4 km för min del (dem andra sprang runt 1mil). Rent orkesmässigt kände jag att jag hade kunnat följa med ett par-tre km till, men eftersom att det trots allt bara var 1,5 månad sen operationen ville jag inte ta ut mig för mycket. "Better be safe than sorry" helt enkelt.



Det kändes iaf riktigt bra, och jag fick inte ont öht, varken under tiden eller efteråt. Där emot fick jag rejält med gaser i magen o mådde lite illa pga det lite senare på kvällen. Min mage har ju inte rört på sig så mycket på det sättet på över en månad. Nu blir det att ta det lugnt och inte ge mig ut o springa igen förens efter nyår. Både för att jag känner att jag vill ta det försiktigt nu i början och för att jag helt enkelt inte har så mycket tid över till träning nu så här mellan jul o nyår. Men mest är det för att jag vill börja lugnt o försiktigt. Hade jag velat hade jag utan större problem kunnat få till åtminstone ett pass i veckan nu dem här två julveckorna.


Löppasset gav iaf helt klart mersmak! Både för att börja springa igen och för att börja sätta igång med träning öht. Längtar sååå till att börja träna ordentligt och börja bygga lite muskler igen. När jag tränar har jag även lättare att hålla motivationen för bra kosthållning uppe också. Bra kost och träning går väldigt mycket hand i hand för mig. När jag inte tränar har jag inte riktigt ork eller motivation till att hålla en bra kosthållning. Och jag mår MYCKET bättre när jag både tränar o äter bra. Så att sätta igång med träningen igen är högst välkommet. Snart. SNART!!

Har jobbat i drygt två veckor nu och det går bättre för varje dag. Det var dem 3-4 första arbetsdagarna som var jobbigast, då var jag lite i valet o kvalet om jag skulle ringa Akademikliniken och be dem sjukskriva mig en vecka till. Nu i efterhand inser jag att det var ett bra beslut att avvakta och att uthärda.



Tror inte en veckas sjukskrivning till hade gjort varken till eller ifrån. Dem 3-4 första dagarna hade nog varit jobbiga oavsett om jag varit hemma en vecka till eller inte. Efter dem 3-4 första dagarna har det bara blivet lättare o lättare o jag har blivet piggare o haft mindre ont för varje dag som gått. Nu dem 2-3 sista dagarna har jag nästan inte haft ont öht. Lite småöm till o från men det är allt. Inget jag lidet av eller brytt mig så mycket om.


Har så smått börjat lyfta tungt igen nu, bar snart 4 åriga dottern ett par gånger igår, och visst, det kändes att musklerna inte är vad dem varit, men jag fick inte ont av det.


Är bra sugen på att så smått sätta igång med lätt träning redan nu iom att det känns så bra, men tar det säkra före det osäkra och väntar ett par veckor till. Med ett undantag dock.. Ska in till Lund på fred o promenera/småjogga tillsammans med några från löpklubben jag är med i (Lonesome runners) för att samla in pengar till Musikhjälpen. Rundan dem lagt upp är 10 km o går genom, om jag inte minns helt fel, hela 19 torg i Lund. Jag kommer dock troligtvis inte hänga med på hela rundan och jag kommer hålla mig längst bak, dvs springa långsamt, och ska försöka hänga med i en 3-4 km åtminstone. Men efter detta ska jag ta det lugnt med träningen till efter nyår. Även om detta "event" förmodligen kommer ge mersmak.... :-p


PS. Bilderna; ärret läker riktigt fint o bra. Denna bild togs för ca 1 v sen. Den andra bilden tog jag idag. 6 v sen op och trots att bilden togs ganska sent på kvällen o min mens är på väg, är den svullen men PLATT o fin! :-D Är så sjukt jäkla nöjd!! <3 DS.

I torsdags började jag jobba igen efter 4 veckors sjukskrivning. Första dagen var riktigt jobbig. Hade väl egentligen ett rätt ok schema, men det körde ihop sig så det slutade med att det blev en riktigt stressig dag.   När jag kom hem var jag så trött att jag bokstavligen mådde illa och låg pall i soffan resten av dagen och kvällen.    Hade inte så farligt ont men kände mig så klart lite öm, och var hård/svullen över magen. Andra dagen hade jag rätt många vårdtagare att gå till, men det var i alla fall lätta och lugna besök. Andra dagen hade jag lite ont både över buken och magmusklerna, men jag kände inte mig lika trött iaf. Trött, men inte så att jag mådde illa. Märkte att jag får ta det lugnt med cyklandet. Cyklade lugnt och försiktigt och jag cyklar inte så långa sträckor åt gången, men det räckte för att jag skulle få ont i buken. Så jag hoppas att jag får lite längre tid mellan varje vårdtagare nästa vecka, så att jag kan promenera så mycket som möjligt ist för att cykla.

Veckan som kommer hoppas jag verkligen att jag får lugnt schema varje dag, annars lär jag vara "död" vid denna tiden om en vecka.. Jobbar månd-tisd, ledig onsd, jobbar torsd-sönd. Endast ledig en dag på 7 dagar mao. Innan operationen tyckte jag att denna veckan var jobbig, men jag klarade av det utan större problem. Nu när jag inte känner mig i form för fem öre och fortfarande ganska lätt blir öm över magen o buken så ja.... Jag hoppas och håller tummarna för att jag ska få ett lugnt schema och att veckan ska gå fort och flyta på bra..

Just nu känns det som att jag egentligen hade behövt vara sjukskriven i åtminstone en vecka till. Men samtidigt så inser jag ju att efter en sådan här operation kommer dem första veckorna vara jobbiga oavsett hur länge jag är sjukskriven, och för att kunna komma igång och få upp musklerna igen behöver jag ju röra på mig. Ju längre jag är stillasittande ju längre tid tar det att komma igång igen. Och visst, jag har haft lite ont nu dem här två dagarna jag jobbat, men det har inte varit värre än att det hjälpt med en Alvedon och lite vila. Tröttheten är det som varit jobbigast dem här dagarna. Efter jobb har jag inte orkat göra mer än absolut nödvändigt.

Funderar på att ta upp med chefen om att ev. sjukskriva mig "halvtid", och bara jobba 50-60% i ett par veckor, ist för mina ordinarie 85%, om det känns lika jobbigt på tisd som det gjorde dem två första dagarna.

På tisdag är det 5 v sen operationen. Fick beskedet att jag måste vänta minst 6-8 veckor innan jag börjar med hård träning igen. Detta innebär att jag skulle kunna börja med lite lätt träning om drygt en vecka. Ingen hård träning så klart, men lite lätt träning. Men som det känns just nu är jag inte ens redo för lätt träning. Visst mycket kan hända på en vecka, men har svårt för att tro att jag kommer känna mig redo för att börja träna om en vecka. Så länge jag fortfarande blir öm över magen så här fort o lätt, känner jag varken lust eller motivation till att börja träna. Så länge jag bara tränar lätt hade det säkert inte varit någon fara att träna även om jag är lite öm fortfarande. Men jag tycker att det är viktigt att träning ska kännas roligt, och så länge jag fortfarande har ont/är öm känns det inte roligt att träna. Även om jag längtar och ser fram emot att kunna börja träna igen..

Planerna är att börja det nya året med att gå till gymmet och ta ett lätt styrketräningspass på maskinerna 1-2 gånger i veckan, samt att jogga lite lätt 2-3 km bara, 1-2 ggr i veckan, och sedan utöka det efterhand det känns bra. Börja lugnt och försiktigt helt enkelt. Riktigt hård träning tror jag att jag väntar med tills det gått tre månader efter operationen. Men, jag får så klart se hur det känns. Kanske känner jag att jag kan börja med hård träning innan det gått tre månader, kanske känner jag att jag får vänta mer än tre månader. Jag ska ta det försiktigt och lyssna på kroppen helt enkelt. Har ju några lopp jag ska klara av detta året, det första ett väldigt tufft och krävande (men fantastiskt roligt och vackert!) traillopp, redan i april. Så jag behöver komma igång med träningen så fort det bara går, så att jag inte riskerar skador under loppen, och för att jag öht ska kunna klara av att genomföra dem. Men samtidigt måste jag ta det lite lugnt i början och vara realistisk; detta år kommer jag inte sikta på att få några "personbästa", åtminstone inte det första halvåret. Det komande året kommer helt enkelt handla om att komma i form igen, njuta, och ha roligt!

Idag är min sista dag som sjukskriven efter #bukplastiken. Imorgon börjar allvaret igen. Sjukt blandade känslor. Det ska bli skönt att komma igång med mer normala rutiner igen och att komma ut bland lite mer folk igen. Men det har varit väldigt skönt att gå hemma också och kunna sova ut varje dag, kunna ta dagen som den kommer utan några direkta krav och rutiner. Det har varit väldigt skönt att slippa stiga upp kl.05:10 nästan varje dag..

Sedan är jag också lite orolig för hur det ska gå, om jag rent fysiskt är redo att börja jobba igen? Jag har inte direkt ont längre visserligen, enda gången jag känner att jag har ont, är när jag suttit upp i mer än 1,5-2 h "på raken". Att promenera lite längre sträckor är inte så farligt längre, blir lite öm och blir trött fort, men ont gör det inte. Så kanske har jag inget att vara orolig över? Men samtidigt så blir jag som sagt öm rätt fort, och jag blir trött fort. Ganska bra trött, "sova trött". Och jag blir "stel" och hård fort över magen vilket känns väldigt obehagligt. Och det är ju trots allt bara 4 veckor sedan jag gjorde en stor bukplastik med sydda magmuskler och ny navel och allt. Konditionen är som bortblåst och jag känner mig allt annat än i form. Trött och noll kondition.

Men samtidigt så måste jag ju börja någon gång. Även om jag skulle vara sjukskriven en vecka till tror jag inte att jag kommer vara i mycket bättre form efter det. Mindre öm när jag sitter upp längre stunder och går längre promenader kanske, men inte mycket mindre trött och inte i mycket bättre form varken psykiskt eller fysiskt. Och fördelen med att börja denna veckan är att jag får en mjukstart; jobba två dagar sedan ledig i två. Skulle jag inte börja förens nästa torsdag hade jag "skullat" jobba fyra dagar, sedan ledig en. Mycket tuffare start.

Jag har pratat med både chefen och samordnaren på jobb om att jag inte får lyfta tungt på åtminstone två veckor till, och jag har bett om att få ett lite lugnare "schema" dem 2-3 första veckorna just för att jag blir så fort trött och "stel". Jag behöver en lite lugnare "startsträcka" sas så att jag kan jobba mig i form sakta men säkert så att jag inte riskerar att få ett bakslag och tvingas sjukskrivas igen. Så får jag bara ett lugnt schema och inga tunga lyft ska det nog gå bra. Dem första 2-3 veckorna kommer säkert bli väldigt jobbiga, innan jag kommit igång och i form sas. Det blir till att starta en film till barnen och slänga sig på soffan så fort jag kommer hem, dem första veckorna. Men jag måste ju börja någon gång och någonstans som sagt.

Och snart nog kan jag börja träna igen, och då kommer jag också bli i bättre form efter hand. Får vänta några veckor till, men tiden går ju fort sådan tur (just nu) är. Redan gått en hel månad sedan operationen, och för inte så längesen kändes det som att det var en hel evighet till att jag skulle bli opererad. I natt sov jag utan gördeln för första gången, och jisses vad skönt det var!      Ska dock ha gördeln i ytterligare fyra veckor, men nu bara dagtid. Sov i vanliga trosor i natt, men tror att jag kommer ha trosgördeln från Lindex på mig på nätterna i åtminstone ett par veckor framåt, när jag jobbat en hel dag. När jag är ledig och inte rör på mig lika mycket som jag gör på jobb, kommer jag sova i vanliga trosor, men när jag jobbat en hel dag tror jag att det kommer kännas tryggast att ha trosgördeln på på nätterna även om jag har den vanliga gördeln på mig hela dagen. Kommer fortsätta ha kompressions strumporna på dagen när jag jobbar i ett par veckor till också, men ska inte ha dem på kvällen och nätterna längre. Jag behöver kanske egentligen varken trosgördel på nätterna eller kompressionsstrumpor på dagen längre, men ja.. Det känns tryggast och bäst helt enkelt. Och, det skadar ju inte, och kompressions strumporna är sköna att ha på sig när man går mycket, och trosgördeln är helt ok att ha på sig.

Imorgon är det alltså dags att ställa klockan på 05:10 igen, och det är nog egentligen det som rent psykiskt är jobbigast efter att ha kunnat sova länge i 4 veckor; att stiga upp 05:10 igen..

Tänk att jag redan har varit hemma i tre veckor. Med blandade känslor är det dags att börja jobba igen nästa vecka. Jag trodde att jag skulle bli grymt uttråkad och börja klättra på väggarna efter typ två veckor högst. Men det har faktiskt inte varit så farligt att gå hemma dessa veckorna, det har faktiskt varit väldigt skönt. Vissa dagar har känts långa och långtråkiga så klart, men över lag har det faktiskt varit skönt och behövligt. Skönt att inte behöva ställa väckarklockan och kunna sova så länge jag vill, skönt att kunna ta dagen som den kommer, kunna ta det lugnt och ligga i soffan med gott samvete, skönt att ha full kontroll på tv'n hela dagen.. hehe   

Men, nu börjar jag så smått tröttna på att gå hemma, tröttna på att det inte händer något på hela dagen, tröttna på att varva soffhäng med "småpulande" här hemma. Har inte riktigt vågat ta mig för allt för stora och jobbiga "aktiviteter". Har ju trots allt gjort en ganska stor operation för mindre än en månad sedan, och jag vet att man lättare samlar på sig vätska i buken efter denna operationen om man anstränger sig för mycket för fort. Och, varenda helg hela november månad har vi varit iväg på "kalas" då jag suttit upp en hel kväll, vilket är jobbigt och tar mycket på magmusklerna. Så därför har jag inte riktigt vågat göra alldeles för mycket mitt i veckorna, tänkt att jag behövt vila och ta det lugnt så mycket jag bara kan eftersom att jag sedan haft en hel del att göra och vara iväg på på helgerna. Och, det behöver jag ju också. Kroppen behöver vila och återhämta sig efter operationen, därav sjukskrivningen. Men samtidigt behöver jag röra på mig också. Vilket jag gjort en hel del varje helg under sjukskrivningen. Så jag får nog säga att jag varvat vila med aktiviteter bra. Och ännu så länge har jag inte haft några komplikationer efter operationen. Tror att det är tack vare en blandning av bra läkekött och vila och lagom mycket aktiviteter/rörelser.   

Men, sedan vet jag att jag inte är ute ur farozonen ännu sas. Vet att där är många som börjat samla på sig vätska och få sår på snittet först 3-5 veckor efter operationen. Det betyder inte att det kommer hända mig, men man vet inte. Så därför ropar jag inte "hej" riktigt ännu. Är bara glad att det flytigt på så pass komplikationsfritt som det gjort hittills, och hoppas på att jag inte kommer vara en av dem som börjar samla på sig vätska och få en massa sår på snittet några veckor efter op när man börjat slappna av. För att minska riskerna för detta kommer jag fortsätta vara bästa vän med soffan på veckodagarna även denna sista vecka, för att sedan när jag börjar jobba igen blir det inte mycket vila.

Jag har konstigt nog inte haft så stor träningsabstinens i heller. Men det är väl kanske inte så konstigt egentligen. Den första 1-1,5 veckan hade jag väldigt ont i magmusklerna och var trött, och kunde inte gå helt rakt i ryggen vilket också bidrog till att jag var trött och hade ont i kroppen. Det var först efter runt 1,5 vecka som jag kunde gå helt rak med ryggen och som jag började känna mig mer och mer rörlig. Och det är först nu dem senaste 4-5 dagarna som jag i princip inte haft ont i magmusklerna öht. Den värsta smärtan försvann efter runt 1-1,5 veckor, men jag har haft rätt bra ont i magmusklerna när jag vaknat på morgonen samt när jag promenerat mycket, fram tills för 4-5 dagar sedan. Men nu dem sista dagarna har jag faktiskt inte ens haft ont i magmusklerna när jag vaknat på morgonen, och känner bara mig lite småöm när jag promenerat o suttit upp mycket. Öm, inte ont, mao. Har haft väldigt ont i ryggen när jag vaknat på morgonen varje dag också, men sedan jag började ta en promenad varje morgon har det släppt. Började ta en promenad innan frukost i måndags, och har alltså tagit en promenad varje dag i tre dagar nu, och sedan dess har jag inte heller haft ont i ryggen när jag vaknat. Lite öm, men inte ont. Så att kroppen börjat säga ifrån att jag behöver röra på mig lite mer är tveklöst. Och med detta kommer nog träningsabstinensen snart krypandes rätt ordentligt misstänker jag.. hehe   

När jag tittade på magen igår upptäckte jag att jag har börjat få snygga konturer på magen nu. Kan inte riktigt fatta att bara efter tre veckor är min mage riktigt fin!!      Så när jag upptäckte detta började jag längta efter att få börja träna då jag insåg att magen är jättefin nu efter operationen, utan att jag tränat. Tänk då när jag kan börja träna.. Magen jag alltid drömt om att kunna få men inte vågat och kunnat tro att jag någonsin skulle kunna få, att det alltid skulle vara just en dröm. Som magen ser ut nu, känns det som att det snart är mer än bara en dröm.. Jag kan faktiskt börja göra mer än bara hoppas på och drömma om att få en platt mage med snygga magmuskler. Drömmen kan faktiskt gå i uppfyllelse nu! Det jag kämpat för så länge och haft som mål, är inom räckhåll! Utan operationen tror jag inte att jag hade kunnat uppnå detta mål. Inte till fullo iaf. Så därför ångrar jag inte för fem öre att jag slutade lyssna på alla som sa att det inte var mycket lönt att jag kollade upp om jag kunde få operationen godkänd av landstinget. Jag är väldigt glad att jag slutade lyssna på dessa "röster". Hade jag inte gjort det hade jag ju fortfarande varit missnöjd med min mage. Jag hade fortsatt kämpa för att komma så nära mitt mål jag kunnat, men jag tror inte att jag hade nåt hela vägen. Åtminstone inte utan att börja leva väldigt strikt och slutat med allt vad alkohol och socker heter, äta mindre och träna ännu mer. Och vilket liv hade det blivet? Inget jag ville ha.

Jag vill kunna äta och dricka gott utan att vikten skenar iväg. Och det har jag klarat av hittills. Dock så har ju inte hänget försvunnit och det är detta jag vantrivts med. Vikthetsen, jakten på min "drömvikt" hade heller inte försvunnit trots att jag var smal. Och det tror jag inte att den hade gjort i heller så länge jag vantrivts med magen så mycket som jag gjorde innan op. För första gången på jag vet inte hur många år, bryr jag inte mig om vikten nu när jag äntligen blivet av med hänget och putmagen. Självklart innebär inte det att jag kommer sluta bry mig om vikten helt, men jag tänker på vikten på ett annat sätt. Jag tänker att så länge jag håller en jämnvikt och jag gillar det jag ser i spegeln, så länge kläderna sitter snyggt och bra, så länge jag varken har något tråkigt "put" mitt på magen och en "bulle" över "fifin" är jag nöjd, så spelar det ingen roll om vågen säger att jag väger 57 kg eller 60 kg. Denna känsla är SÅ skön o befriande! Och jag hoppas att jag får behålla denna känslan nu, så att det inte börjar spöka i hjärnan igen.

Längtar efter att få börja träna och känna mig stark och i form igen. Men så länge jag har gördeln/korsetten känner jag inte mig så värst motiverad och pigg på det. Men, det ska jag ju inte heller. Har träningsstopp i minst tre veckor till. Ska använda korsetten i 5 veckor till..    Dock bara knappt en vecka till dygnet runt. På tisdag är det 4 veckor sen operationen och efter det slipper jag den på nätterna iaf. Och det ska bli SÅ skönt! Skönt och läskigt på samma gång.. Mina planer med träningen är att jag ska börja ta korta och långsamma löp/joggingrundor ett par gånger i veckan direkt efter nyår, och försöka ta mig till gymmet och träna styrka på maskinerna en gång i veckan. Ordentlig träning där jag tar ut mig helt, som tex. Box & kick och ATC tänker jag börja med först tre månader efter op, dvs början på februari. Tänker att det är bäst för kroppen att börja långsamt och jobba upp formen sakta men säkert. Ett steg i taget är alltid bästa sättet!