Att bromsa i tid när man inte mår bra. Hur vet man när man ska göra det när ens mentala mående går upp och ner värre än en bergodalbana?

Mitt psykiska mående har gått upp o ner sedan jag fick krampanfallen och diagnosen epilepsi, och jag har valt att försöka vara så öppen med det som jag kan för att jag tror det är bättre än att hålla det för sig själv. De dagarna jag mår bra, vilket tack o lov ännu så länge ändå är dem flesta dagarna, kan jag prata om mitt mående utan att börja gråta. För det mesta i alla fall.. Men de dagar jag mår dåligt kvittar det om jag pratar om det eller inte. Jag gråter ändå. :-( Trots detta känner jag att det är bättre att försöka prata öppet om det även om tårarna kommer, än att hålla det för sig själv. Och kanske kan man hjälpa andra som också mår dåligt genom att prata öppet om det?

Har typiska tecken på depression så som trött i huvudet, ledsen och sorgsen, svaghetskänslor i armar och axlar, har tom. börjat få ont i axlarna nu den sista veckan-fjorton dagarna, och det känns som att hjärtat är trött och slår i otakt. Men dessa symptom kommer inte varje dag och när dem kommer sitter dem oftast inte i hela dagarna utan det går upp o ner. Kan vakna och känna mig trött o ledsen och med ovan nämnda symptom (ibland samtliga ibland bara trött o ledsen), för att känna mig lite gladare fram mot dagen, för att känna mig trött o ledsen igen fram mot em/kvällen. Igår mådde jag dock dåligt i princip non-stop från morgon till kväll. :-( Men då "bara" trött och ledsen, sorgsen. Dock hela dagen. :-(

Det som gör mig förvirrad och undrar om det är en depression jag åkt på eller inte är att ovan nämnda symptom inte kommer varje dag utan det går som sagt upp o ner värre än en bergodalbana. Är deprimerad/har symptom på depression 1-2 ggr/v, ibland oftare ibland mer sällan. Sådan tur är inte "oftare så ofta" utan för det mesta "bara" 1-2 ggr/v eller mer sällan. Där i mellan mår jag precis som vanligt och jag klarar av att sköta arbete, träning och kost som vanligt utan problem. Detta går inte riktigt ihop i mitt huvud när jag tänker på depression?

Därför är det svårt att veta när jag ska bromsa? Nu direkt eller ska jag avvakta ett tag till eftersom att jag ännu så länge inte har så många dagar i månaden när jag mår så här dåligt? Problemet är att när jag mår dåligt mår jag oftast riktigt dåligt. :-( Det är det som är det jobbiga.

Har funderat ett par gånger på att sjukskriva mig några procent, men samtidigt är jag rädd för att gå hemma ensam för mycket/länge för att det är oftast då jag känner mig som mest ledsen och sorgsen. När jag går ensam hemma och har gott om tid att tänka och fundera. Försöker sysselsätta mig när jag går ensam hemma och så länge jag klarar av det är det inga problem. Men vissa dagar orkar jag inte och har ingen motivation utan vill bara sitta i soffan och ta det lugnt. Och jag känner att jag behöver det mellan varven, men det är oockså då alla hjärnspöken börjar spöka. Så himla svårt att hitta en balansgång! 

Känner även att jag inte kan sjukskriva mig med gott samvete så länge jag ändå mår bra dem flesta dagarna i månaden, så länge jag fortfarande kan sköta både jobb, kost och träning. Men när ska man bromsa då? Kommer jag komma till en punkt då jag plötsligt mår dåligt alla dagar i veckan och det då är för sent att bromsa?  Jag vill inte bromsa för tidigt för att jag mår bra av rutiner och att göra något - arbeta. Men jag vill inte bromsa för sent i heller för att jag vet hur svårt det är att ta sig upp till kanten igen när man sjunkit för långt ner. 

Försöker prata om mitt mående med min man men det är inte så lätt för honom att förstå då han själv aldrig mått på detta vis, och det är heller inte lätt för mig då jag många gånger inte ens vet varför jag känner mig ledsen och sorgsen. "Jag känner mig ledsen för allt och inget" brukar jag ibland svara honom, men det är ju inget bra svar egentligen. Hur ska han veta vad han ska säga och hur han ska hjälpa mig när jag ger honom ett sådant svar? Det vet inte jag själv i heller för att jag vet inte alltid varför jag mår som jag mår. Och det är sååå frustrerande.

Jag har alltid varit bättre på att uttrycka mina känslor i text än i ord det är lite detta inlägget är för. Jag vill berätta för min man o mina vänner och familj hur jag mår, men jag vet inte hur jag ska berätta det i ord när jag knappt själv vet hur jag mår. Men i text går det bättre. 

Bromsa? När? 

 

Linda Paulsson

8 oktober 2018 17:08

Hej, känner precis som du, min man har oxå svårt att sätta sig in i hur jag känner. Det blev bråk här i helgen pga det. Att jag inte kan sätta ord på hur jag känner men får ur mig mera när jag skriver.. Hur ska man bära sig åt är frågan. Kika gärna in på min blogg så kan vi försöka stödja varandra.

http://livet-ar-fyllt-med-upp-och-nedgangar.bloggplatsen.se

Lina

8 oktober 2018 19:34

Har du fått hjälp? Vad har du för bloggadress?

 

Mamma

8 oktober 2018 21:27

Hjärtat mitt 😍
Detta var inget roligt alls att läsa
att du mår så här 😪
Dina Epelepsi anfall kanske har
påverkat detta ditt mående.
Du behöver någon att prata med NU!!!!
Vänta INTE för länge mitt hjärta
Bra att du skriver av dig lite så här
oxå..för att lätta på bördan du bär men...Du behöver proffs till hjälp tror jag.
Mitt hjärtas bön för dig Hjärtat mitt

Lina

8 oktober 2018 22:07

Jag har sjukanmält mig imorgon för att förhoppningsvis få en tid till vc och för att vila upp mig

 

Mamma

8 oktober 2018 22:36

BRA <3
Var rädd om dig i tid !!!

 

Linda Paulsson

9 oktober 2018 09:18

Hoppas du ser min bloggadress nu här ovan... Har du fått tag på vc?

http://livet-ar-fyllt-med-upp-och-nedgangar.bloggplatsen.se

Lina

9 oktober 2018 10:06

Tack jag såg den nu :-)
Fått tag på vc men tyvärr hade dem en tid först om en vecka. Men känns bra att ha fått en tid och att hjälpen är inom räckhåll

 

Linda Paulsson

10 oktober 2018 08:39

Skönt du fått en tid ilf och hoppas att du får den hjälp du behöver.
Sj har jag varit i kontakt med dem många ggr men då blir det medicin eller ändring av medicin och kbt samtal.. Om du går på kbt se till så du får en bra teraupft. Min var inte så bra. Nu har jag bytt vårdcentral och ska ta kontakt med dem igen.Kram

http://livet-ar-fyllt-med-upp-och-nedgangar.bloggplatsen.se

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Jag har inte bloggat så mycket de senaste åren då jag mer eller mindre använder min Instagram/Fb som blogg med mina dagliga 1-4 inlägg (ibland fler, jag vet   ) med ibland bara en kort text och ibland ett helt inlägg. Men jag brukar försöka uppdatera...

           Det har jag aldrig provat tidigare så det klarar jag helt säkert! /Pippi Långstrump     Har sedan vi började springa lite längre distanser som halv och helmaror alltid sagt att det vore kul att klara av att springa ett ultramara...

Att världen är upp och ner just nu går inte att undgå någon. Att man varje morgon, särskilt jag som jobbar med äldre människor från 75 år och uppåt, måste ställa sig frågan "är jag tillräckligt frisk idag?" "Kan jag gå till jobb och kan jag skicka ba...

Som vanligt en mindre evighet sedan jag uppdaterade min blogg. Man kan säga att jag mer eller mindre använder Instagram (och Facebook) som en daglig blogg nu för tiden, då jag där ofta skriver ett långt/lite längre inlägg om dagen, hur dagen varit. D...

    För er som endast vill läsa själva "racerapporten" kan bläddra ner en bit till den mörkblåa texten     Vi lyckades båda få ledigt på torsdagen och kunde därmed åka upp till Dalarna redan på tidig torsdag morgon. Planen från början va...